Trevlig helg!

Hej därute!

Jag tar en kort paus i mitt maratonpluggande (denna veckan är det biblioteket 9-19 som gäller så att jag kan vara ledig i helgen) för att skriva och reflektera lite. Tänka sig, jag saknar bloggandet och med sol, värme och blomster på vårträden kom också lusten tillbaka efter en lång vinterdvala.

Nu är jag i vad som känns som en stor omvandling i mitt liv. Kandidatexamen och sen se om jag hittar något kulturjobb, någon kulturlägenhet och allt det där. Tidvis känner jag mig ganska nedslagen. Det är en tuff bransch och jag har ingen som helst lust att läsa något masterprogram i två år till. Jag vill ut i arbetslivet. Speciellt nedslagen blir jag efter kvällar som igår, när jag fick väldigt dåliga nyheter och såg hela nästkommande del av år 2012 helt i svart.

Men idag har jag gjort lemonad av dessa citroner. Känner mig hoppfull inför framtiden och som min egen lyckas smed. Jag känner mig peppad att göra det jag vill och tycker är allra roligast. Och den dåliga nyheten som jag fick igår gjorde jag om till något bra som jag ser framemot idag.

Tänk vad vänskap och vitamin D kan göra!

Jag följer inte många serier. Ni vet, det där sporadiska tittandet då och då men jag missar det mesta. En av serierna som jag sedan 2010 följer med själ och hjärta är Glee! Det är bra på så många sätt och vis: roligt, konstigt, peppigt, sorgligt, allvarligt... Förra veckan handlade avsnittet om våld i hemmet och en av huvudrollerna i detta avsnitt var coach Beast. Åh, vad jag tycker om coach Beast, hon är en av de snällaste i hela serien! Och när jag såg den här scenen knep det så hårt i hjärtat och jag önskade bara att jag kunde kliva in i tv-rutan, krama henne och säga att allt kommer att bli ok.

- uppsatsdeadline om tre veckor

- jobb och uppdrag

- en hel del roligheter

Och den bästa roligheten är att jag ska bli moster i november! Klicka på länken för att komma till min systers lilla mammablogg!

Nu har jag äntligen kunnat vårplugga i solen, fått lite färg på kinderna och ätit vårens första uteglass på stan. Mitt i uppsatsplugget! Hujedamig.

Maj vare välkommen, önskar Ranarim på Spotify.

Så avslutar jag en hård arbetshelg, jag har tänkt på den här dokumentären mest hela dagen (klicka på länken för att komma till klippet på SVT Play).

The Ark. Sveriges, Växjös, älsklingar. Alla har en åsikt om The Ark. Jag skulle vilja säga något klyshigt i stil med att "antingen älskar man dem eller så hatar man dem". Jo, jag älskar The Ark. Min syster hatar The Ark. Sedan kom min granne och vände upp och ner på livet genom att säga att han nog gillat The Ark om det inte var för gitarristen Jeppson. Som. Han. Avskyr. Jeppson. Jag vet inte vad denna människa gjort min granne, men det verkar vara något fruktansvärt. Kanske är det bäst att jag aldrig får veta.

Åter till dokumentären. Om du gillar The Ark (och kanske ogillar bara Jeppson eller valfri bandmedlem lite) så borde du se den. Som ett hängivet Angelhead fick jag såklart lite gåshud. För mig själv sjöng jag tyst med i It takes a fool to remain sane. Texten sitter som inväxt i ryggmärgen sedan den tiden då mitt 13-åriga, musiktörstande jag satt instängd på tonårsrummet och lyssnade om och om igen på låtar som jag spelat in på ett kasettband från radio. It takes a fool to remain sane förekom tre gånger på det bandet, Echo Chamber två.

Påskhelgen har spenderats på bästa tänkbara sätt i Malmö med obskyra mängder påskgodis och lika obskyra mängder god mat och gott sällskap. När man någon gång mellan allt ätande måste vila magen så är en lättsam film rätta avslappningen. Vi upptäckte en underbar fransk film, Les aventures extraordinaires d'Adèle Blanc-Sec (eller Adéle and the secret of the mummy som den heter på engelska). Påminner lite om Amélie från Montmartre som är en av mina favoritfilmer, och lite om Indiana Jones. Den utspelar sig i början av 1900-talet (bästa!) i Paris och handlar om den fräcka, glada och modiga journalisten Adéle och hennes äventyr. Jag tänker inte ens försöka beskriva mer än så för jag kan verkligen inte göra historien rättvisa i en kort sammanfattning. Den är alldeles fruktansvärt fransk, rolig, quirky och spännande och jag tycker ni ska ta och se den!

Ett bra tag har jag velat göra egna glasunderlägg av kartan jag och Anne nyttjade flitigt under Parisresan i somras. Idag fick jag äntligen tummarna ur!

Hur enkelt som helst egentligen. Du behöver:

Skär ut bilderna (eventuellt korken om du köpte ett helt ark) i den storleken de ska vara i. Måla ett lager akryl på korkplattans ovansida och sidorna och fäst noggrannt bilden ovanpå. Släta ut den och tryck lite på den så att den verkligen fäster. Måla ovanpå alltihopa med lack, låt torka någon timme och måla sedan på ett lager till. Låt det torka ett dygn typ, för att det säkert ska vara torrt när du börjar använda det.

Voilá!

I lördags i Köpenhamn upptäckte jag på en sidogata till Ströget Helbak och Scherings butik fylld med underbar keramisk design, både heminredning och asseccoarer. Kollektionerna har namn som Tivoli och Dots, fint så det förslår.

Jag älskar't!

I somras fotograferade Minna mig för tredje gången, i 20- talstema den här gången. Jag tycker att ni går in på hennes hemsida Synvinklar här och så rekommenderar jag verkligen hennes vackra och sjukt inspirerande matblogg! Jättevackra bilder och inspirerande recept. Minna är helt enkelt en grym fotograf och en inspirerande tjej!

Utan rim och reson får ni här några nyredigerade bilder. En park, ett lusthus och en huvudstad. En massa sommar. Åh ja, den danska huvudstaden far jag ju till imorgon.