Efter kvällens biobesök ("2012") hade nattens sista buss redan gått.
Så jag och Sanna fick gå hem.
Utanför domkyrkan hejdade Sanna plötsligt sig, och gapande stod vi båda på den blöta kullerstenstrottoaren utanför den spöklikt tornande kyrkan - orgeln spelar högt, högt därinne!
Och inte var det något stillsam psalm, nej, orgelspelaren återgav ett rekviem- liknande stycke, som kanske snarast påminner om något skrämmande och lite våldsamt som Fantomen på operan skulle ha spelat.
Några utbyttesstudenter hörde det också, och gick fram och kände på dörren, för kanske var det midnattsmässa. Men det var helt igenbommat, kyrkan var helt mörk, och när det sista ackordet ebbat ut återstod bara tystnad.

"Tidsinställd orgelmusik," trodde Sanna.
Fantomen i domkyrkan, säger jag.