ode till vintern





När jag kom ut vid tvåtiden så singlade små diffusa flingor genom luften och landade på min mössa. På mina vantar. På hela mig. Så jag gick och satte mig i bibliotekscaféet med te, en chokladboll och mina böcker, och så mysigt har det aldrig varit att plugga förut.
Vintern, jag hjärtar dig.


Nu- kväll. Mina ljus ska få brinna och soppan ska få värma och läka. Och jag ska lyssna på ljuv musik och komponera ihop lite texter.

Vintern. Du är så fin.


Det ni säger

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0