Det är vår, vår överallt och jag är glad.
Jag är glad när skillan lyser som blå, klara ögon i det nyvakna gräset,
jag är glad när de trötta och ovana solstrålarna försiktigt värmer igenom lundablåsten.
Jag är glad när studenterna solar bland krokusen utanför universitetshuset,
och glad när skymningen låter sig dröja och sedan är så blå. Inte lika blå som skillan, skymningsblå. Blå som en nocturne av Chopin och stillsam som en lågt kvittrande fågel.

Om våren är jag glad.