När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor

Dikter är inget jag läser fasligt ofta. Skrev gjorde jag en del i min sena tonårs svårmod, men läst har jag aldrig riktigt gjort.

'
Det finns två undantag (förutom enstaka stycken som etsat sig fast i hjärtat): Dan Anderssons dikter är skärande vackra och mörka, och Edith Södergran, vars dikter är drömlikt klingande och skira som spetstyg. Dikten här ovan är signerad Edith Södergran. Jag märker att Dan Anderssons sinnesstämning inte riktigt passar mig för tillfället. "Svarta ballader" är dikter för höstens sprakande eldar och kalla tår.