Om sex minuter slår klockan första mars. Snön smälter, solen skiner (ja, inte just nu, men ni fattar). Och så börjar jag tänka på gångna vårar, och hur mycket jag saknar dem. För hur kan denna våren bli lika bra som förra, eller förrförra? tänker jag.

Förra våren hängde jag på teologen och pluggade en kurs som jag länge hade velat plugga, nämligen religionsvetenskap. Gården skuggades under trädens skirt rosavita blomster, vi satt och solade innan seminarierna och föreläsningarna, och, seminarierna var fyllda med intressanta diskussioner som gjorde kinderna röda av engagemang. Jag arbetade i en bra grupp, jag hängde med vänner i botaniskan, cyklade runt kring St Hans backar och åt Magnum Strawberry White och lapade sol som om den var på väg att ta slut.

Förrförra våren var min första termin vid universitetet, och det var nästan bara roligt hela tiden. Fontänen framför universitetshuset fick jag för första gången se i all sin prakt, men blommor och prolande vatten. Mina nya vänner och jag satt på innergårdar och fikade, eller så hängde vi på hörnen av universitetstrappan, och arkeologiska institutionens studentorganisation Knut anordnade trevliga exkursioner runt i forntids-Skåne i sommarsolen. Då raceade vi med svanar fotade ruiner.

Undrar just vad jag kommer att säga nästa vår om den här våren.