All smärtans dag närmar sig.
"Åh, en såndär bitter en som inte har någon pojkvän, inte ens någon dejt."Just precis så kan man se det. Men man kan också se det såhär; genom åren har den 14 februari visat sig vara den värsta otursdagen på året för min del. Om alla andra ramlar och slår sig eller råkar sticka ut ögonen på fredagen den 13, då gör jag det istället på alla hjärtans dag. Detta faktum gick upp för mig för cirka två år sedan.

Exempel på saker som hänt:
- ett år fick jag en toarulle dängd i skallen. Ok, det var högstadiet, men inte ens på Läreda fick man toarullar i planeten varenda dag.
- ett år hade min kära syster inte meddelat mamma och pappa att hämta mig på stan den och den tiden, och med ett tomt kontantkort var det bara för mig att traska hem i kylan, flera kilometer i hällande ösregn.
- 14 februari 2008 fick jag tillbaka min första salstenta. Den hade inte gått bra alls.

Resten har jag förmodligen förträngt, men jag vet att det har hänt fler saker än så. Nej, inga överdrivet stora grejjer, men tillräckligt stora för att det ska skilja sig från any other day.

Men jag  hoppas väl kanske att denna söndagen kan bli lite rolig. Singel-Sandra ska till bröllopsmässan i Malmö i sällskap med en styck blivande brud och en styck gift person. Prova choklad, champagne, titta på bröllopklänningar. Det som håller mig uppe är all den där chokladen, för så kul är det nog inte att springa runt bland en massa bridezillas med planeringsböckerna i högsta hugg, om man själv är några ljusår ifrån samma situation.