ett av livets mysterier

Bland de bästa böcker jag visste som yngre var böckerna om Kulla-Gulla. Och nu i eftermiddags blev jag strålande glad när jag såg att de visade den gamla svartvita filmatiseringen av ungefär de första två-tre böckerna.
Det jag tycker är väldigt fascinerande, men mest irriterande, är hur de liksom har ändrat handlingen litegrann - åt det sämre hållet! Och nu blir det spoiler-varning för er som vill läsa eller se filmen och inte har gjort det än;

I böckerna kommer patron Sylvester till slut fram till att Gulla verkligen är hans dotterdotter, och att hans dotter och hennes man omkom i det skeppsbrott efter vilket Gulla flöt iland på en träplanka. Morfar och barnbarn återförenas.
I filmen, däremot, reser patron Sylvester till Montmartre och hittar där dotterns man, konstnären, som berättar att hustrun och barnet aldrig kom iväg med båten utan insjuknade och dog i tyfus. Men eftersom Gulla är så lik dottern så beslutar sig patron för att ändå ta hand om henne.

Vaffö gör di på detta viset?
Är inte slutet så mycket mer tillfredsställande för åskådaren (och läsaren) om Gulla verkligen är den förlorade dotterdottern?

Det ni säger

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0