grammatiken i praktiken
Vad sägs om att värma upp språkknölarna lite?
Minns ni den stora och världsomfattande debatten för några år sedan, då Sara Löfgren stod på Fame Factory-scenen och sjöng "För jag är starkare än du", och alla amatörspråkvetare i tv-sofforna tyckte att den här grammatiken är det något fel på, nog heter det väl att "jag är starkare än dig"?
Nej! Jag har också funderat över det här och har egentligen inte tyckt att det ena eller andra är rätt eller fel. Men nu har jag börjat läsa en språkkurs; fullmeningen är "jag är starkare än vad du är", och även om man tar bort några ord, så ska böjningen på detta pronomen ändå vara "du".
Punkt och pricka, och inga frågetecken, hoppas jag.
Är det verkligen så enkelt då?
http://www.faktoider.nu/mig-och-jag.html
det är just så enkelt:) nog för att svenska språket är svårt ibland, men inte just det;)
Kolla länken, där åskådliggörs varför det kanske ändå inte är riktigt så enkelt. :)
Jag har klickat på länken, och kommer ändå fram till att det är just så enkelt:) men visst är språket rörligt och levande, det är det som kan göra det svårt. om vi bara tar exemplet som jag tog upp, dvs sara löfgrens "jag är starkare än du" så tycker jag att det är enkelt. hur har det hetat från början? det är likadant med dom, de och dem. de och dem i talspråk har bytts ut mot dom, utan att det för den sakens skull skulle vara fel eller rätt. men mest korrekt är de/dem, av olika anledningar.
Fast hur motiverar man att "jag är starkare än dig" verkligen är en avkortad version av "jag är starkare än du är". Kan inte den första existera oberoende av den andra? I fallet med "Han är större än sin bror" är det ju uppenbart att det inte finns någon fullmening att gå efter och således bör man kunna dra slutsatsen att premissen är felaktig.
Ah jag vet inte ens varför jag orkar skriva det här, det är ju ändå uppenbart att det omöjligt går att ha några regler för hur språket ska se ut. :)
Alltså, helt helt korrekt sett så är det "jag är starkare än du" som är en avkortad version av "jag är starkare än vad du är". Enligt min lärare motiverar man det med att det är så man säger hela meningen, och så man har sagt det (innan folk blev för lata;) Hur det är med ditt andra exempel vet jag inte, där fungerar ju inte samma regel. och eftersom jag inte är någon grammatikexpert what so ever så vet jag inte varför, men frågar du dem som vet så finns det säkert ett smart svar;)
Ja alltså i någon mening så är det ju mer en filosofisk än lingvistisk fråga. Är det verkligen ett godtagbart argument att hävda att en mening bör utformas efter en tänkt mening som inte används? För en som mig(även "jag" borde fungera här lustigt nog) som pysslar med matematik och logik till vardags så känns det väldigt fel att hålla sig till en "regel" som bara gäller ibland men vad vet jag, det är kanske så man måste göra om man håller på med språk. :)
