jag är äntligen hemma i Lund, och äntligen städar jag ner allt julpynt och röjer så att dammet (nåja) yr. Och jag skiter fullständigt i om jag hinner läsa ut Jonathan Fineberg eller inte.

Pratade med en norska på bussen idag, hon berättade hur sjukt stressade folk är i Sverige jämfört med i Norge, för man drar exempelvis inte in på personal där det behövs personal. I Sverige drar man in personal för glatta livet med dollartecken i ögonen, och därför ser man inte hur mycket den lilla kvarvarande arbetarskaran får att göra istället.
Är det kanske därför norrmän alltid är så glada - för att de slipper stressa så mycket?