Imorgon snäller det. Melodifestivalfinal. Jag och vännerna laddar med rosa halloncupcakes och annat gott och glaserat.
Men tidningarnas intresse för Melodifestivalen verkar ha varit svalare än någonsin i år. Det rapporteras mer om det svala röstnings- och tittarintresset än om tävlingen. Finalbiljetterna går för en gångs skull inte åt som smör i solsken.
Christer, Christer, Christer. Det här året har varit droppen som har fått bägaren att rinna över för ungefär hela det svenska folket. Det började redan förra året, men 2010 eskalerade skiten. Idiotiska upplägg, som dueller under andra chansen, som gör att två bidrag går vidare, men inte nödvändigtvis de två bästa. De två bästa kan ju råka duellera mot varandra.

Ring, ring. En röstning räcker inte, när de fem bästa valts ut, varav ett finalbidrag, då ska det svenska folket återigen bekräfta att jo, det var den här ordningen vi ville ha det i. Det är inte g-klav som syns i Christer Björkmans ögon, det är dollartecken. Eller för all del, om det finns ett tecken för den svenska kronan så är det det som syns. Vilka som är de bästa låtarna spelar ingen roll, bara så mycket pengar som möjligt kan dras in. Men om resten av Sverige känner som jag så röstar de en gång inför den första utslagningen. Det skulle vara roligt att veta hur många det är som egentligen röstar den andra gången.

Och låtarna, sen. Från tusen håll har årets låtar kritiserats och kritiserats. I finalen finns det två som jag efter ihärdigt spotify-lyssnande inte har tröttnat på, de mest högkvalitativa låtarna: Anna Bergendahl och Salem al Fakir. För övrigt har nästan alla de låtar som inte gick vidare till final eller andra chansen i år varit mer eller mindre ett skämt. Vad koncentrerar Björkman sig på, musikalisk spridning eller bra låtar? Det är ju fint att han är så svensk att han inte vill trampa någon genre på tårna (eller ja, han och hela hans stab med människor som väljer ut låtarna), men för tusan, var det här det bästa som skickades in? Var Jenny Silver verkligen bättre än något annat bidrag? Då måste det övriga material som skickades in ha varit så öronsmärtande dåligt. Jag vill se mer fokus på bra låtar, de bästa låtarna, istället för den musikaliska spridningen. Råkar det sedan vara en raplåt som är en av de bättre låtarna - ta med den då!

En fågel viskade i början av året att detta skulle vara Björkmans sista år. Jag hoppas verkligen att det är sant. Det måste finnas någon som är bättre lämpad för jobbet.