målarkludd


da Vinci - Mona Lisa


Parmigianino - Madonna with the long neck


Dalí - Persistence of Memory

I Norra Skåne idag läste jag en artikel om Mona Lisa, eller snarare om Mona Lisas leende. Många människor har genom århundradena funderat på och fascinerats av gåtan bakom denna kvinnas slutna läppar. Är det da Vincis älskare? Är det ett självporträtt? Är hon gravid, tandlös? Har hon en man under kjolen eller är hon otrogen mot sin man?

Förra hösten läste jag konst. Och jag har egentligen alltid tyckt att Mona Lisa är en ganska trist tavla. Men i en förstoring på en föreläsning såg jag hur det i dalen på hennes högra sida finns en bro, och på den bron ser det ut som att någon springer, snabbt snabbt så att konsturerna suddas ut i dimman. Det är detta som fascinerar mig med konst. När det verkar finnas en dold, mystisk mening i bilden, något som skrämmer. Det känns som att om jag får veta vad som är hemligheten med just denna bilden, då kommer allting i livet att falla på plats. Men den glider undan under mina fingrar hela tiden.

Det är inte alla konstverk som har den karaktären som lockar mig. Men Madonna med den långa halsen är en. Varför är halsen lång? Varför är Jesusbarnet så stort och läskigt? Varför står det en liten martyr i ena hörnet? Ingen teori eller förklaring, det känns alltid som att det finns något mer.
Varför rinner tiden ut hos Dalí? Vad är det för ett öde landskap? Är det helt tyst där? Är det ett vakuum? Kommer någon att höra mig ropa? Kommer jag bara att springa och aldrig komma fram?

Så kan det kännas kring en målning eller ett foto.

Det ni säger

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0