Saker och ting känns väldigt stagnerade nu. Är det höstens allvar som kickat in?
Den senaste omrörningen i livet var igår när jag var på en lyckad provsjungning till en kör (yay) men idag känns alltd lika segt och trögt igen. Är det för att jag sitter med den här hopplöst tråkiga uppgiften? Jag har bara en liten del text kvar och skulle säkert vara färdig på en timme eller två om jag bara lade manken till. Men icke. Jag har ingen manke.

Och det händer ingenting nuförtiden. Alla är upptagna med skola och jobb, jobb och skola, jag inräknad. Nästa roliga sak blir Ullared med familjen på torsdag. Kulturinstutionens &ktoberfest missar jag till fördel för extra klirr i kassan. Annars är allt bara så trögflytande. Inte höstmysigt, trögflytande.
Det är väl vad som händer när vardagen pockar på uppmärksamheten.