Några gånger idag har jag fått påminna mig om att det bara är april, inte juli. Men när man kan promenera utan jacka och ligga ute och sola i bikini och shorts utan att ens frysa lite, ja, då känns det som något mer än vår.

Jag tog en lunchpromenad och upptäckte nya sidor av min del av stan. Då träffade jag på ett gäng duvor vid sitt bo och de flaxade och flög så jag blev alldeles rädd. Ett tag flög de från träd till träd och följde liksom efter och flaxade högt. Som för att säga åt mig att försvinna illa kvickt. Det gjorde jag också.

Koltrasten jag mötte var mest blyg.

Väl hemma pluggade jag och solade, slappade, pratade, tränade. En granne som jag inte känner kom ut, tog sin cykel och så "Tack, du motiverade mig till att komma ut och motionera." Tack för det, nu blev JAG mer pepp på att träna.