slutet av en era eller om att vara stark när man är som svagast
-
The Ark och jag blev bekanta när jag var 13 år, första året som tonåring, första året på högstadiet, sista året i Knislinge. De har liksom alltid varit med och släppt en bra skiva då och då, exalterat mig med nya fantastiska singlar. Men nu är det slut. Jag har sett dem spela två gånger förut och nu har jag sett dem för sista gången. Som slutet av en era. För The Arks sista Malmöspelning representerar många olika avslut för mig just nu, som till exempel slutet på sommaren eller slutet på mitt och Sannas härjande i Lund tillsammans. Just nu tycker jag att alla de förändringar som sker i mitt liv är förändringar till det som är litet sämre och jag gillar det inte alls. Kanske får man se det som något positivt (förändring förnöjer heter det väl?) men just när man är mitt i det är det svårt att se just vad det är som förnöjer. Men istället för att sitta och vänta på det har jag bestämt mig för att försöka lyfta situationen så högt som jag bara kan. Ibland ser man bara inte skogen för alla träd.
-
Och vet ni? The Ark avslutade majestätiskt.
tjusigt, sandra.
I sista sekund bestämde jag mig för att lämna kameran hemma när jag åkte på 50-årsgille igår. Det var min kära morbror som blev så gammal. Dubbelbra, för jag fick en ursäkt att köpa en ny festblåsa. Tack Sanna som var smakråd!
Syster och jag fick också improvisera ihop ett kort tal, det kändes som att vi borde det och jag hade tänkt på det redan innan i veckan men som många av er som läser vet så har jag haft tusen andra tankar i huvudet. Det blev i alla fall bra och folk skrattade på rätt ställen. Tackar min lyckliga stjärna att jag hade en massa retorik när jag läste svenska förra våren. Ja, och så var jag lite lektant också. Och mycket kramtant.
Klänningen kommer här på begäran.
om en svacka
Det har alltid varit orättvist. Det värsta jag vet. Orättvisa.
Har du upplevt det ofta vet du hur det känns. Du måste sätta locket på dina känslor, kväva den stora lilla rösten på insidan som vill skrika i örat på alla som inte fattar. "Det är fel, det är orättvist, det är inte rätt och varför fattar du inte det?".
-
När du var liten handlade det om lika läsk i glaset. Varevigaste droppe skulle stämma, det skulle vara exakt lika. För när man är en vanlig åttaåring så känns läsk som något av det viktigaste i världen eftersom man inte får det så ofta och eftersom det är gott. När man är tjugofyra kan det kvitta. Jag kan köpa läsk när jag vill och dricka upp allt också.
-
Orättvist är det när du känner att du har gjort dig förtjänt av något som du inte får. Någon annan kanske får äran för ett arbete som du lagt ner tusen vakna nattimmar på. Vad det än är så känns det inte rätt, är du inte värd mer för all möda du lagt ner på vad-det-nu-kan-vara.
-
Som vuxen kan du inte göra som när du var barn och fick mindre läsk. Du får inte skrika, gråta, du får inte ens säga att det är orättvist. Du ska vara tyst och ärbart acceptera. Livet är orättvist. Life's a bitch and then you die.
-
Ja. Just nu tycker jag att livet är så orättvist på många sätt och vis. Det har liksom vänt sig emot mig och jag försöker signalera åt det att titta åt mitt håll och lyssna på vad jag har att säga. Fast det fortsätter att gå. Jag står kvar med armarna längs sidorna och undrar varför det blivit så fel. Och jag får inte skrika. Jag får. Absolut inte. Skrika.
plåster på såren
Och så åkte jag hem från stan och på väg mot min dörr knorrade magen till. "Sushi", sa den. Jag sa emot och gick in. En kvart senare tänkte jag att jag inte behövde sällskap för att äta sushi så jag tog bussen ner till Rå Epok (som har stans godaste sushi) och tog en brun påse med take away hem till mig (och ser man på, det rimmade!). Jag är mycket nöjd med detta infall och tyckte att jag så väl förtjänade det för att jag dels levt fattigt ett tag och dels för att en ond tandläkare och stuckits och pillat i mina tänder så att jag nästan undslapp ett litet skrik. Eller två.
dagens
hittade en gammal länk till en sida som talade om för mig att min blogg är värd 450 kronor. Bra att veta om man skulle vara jättefattig en månad...
kartlagda dagar
I boklådorna längs Seines strand i Paris fyndade jag och Anne fina gamla alster. En fransk gammal Sverigekarta och framsidan till ett fransk modemagasin från början av 1900- talet. Jag söker just nu fina ramar att passa in dem i och jag tror bestämt att jag kommer att lyckas med min sak på Nomvula.
-
För övrigt är jag glad över att ha massa planer de kommande dagarna. Visserligen var min syster tvungen att ställa in vårt systerhäng som vi skulle haft från tisdag kväll till torsdag morgon, men istället har jag volontärat till att stå som sällskap i en väninnas butiksstånd på Malmöfestivalen. Jag ska dessutom jobba en del med vårt projekt, besöka tandläkaren (kommer förmodligen ha en massa hål till råga på allt), baka kanelbullar, shoppa med bästa Sanna, se på The Ark och åka på 50-årsfest. Yay!
kafferep
Hej vänner, nu är jag tillbaka litegrann igen. Det är mycket som händer, mycket ändringar. Bland annat bor inte Sanna i Lund längre och kommer inte tillbaka hit någonsin. Det är Malmö nästa, och nu Hässleholm. Men det hindrar oss inte från att sitta på fina uteserveringar och njuta av kafferep i min dumma soffa (som är i stort behov av en ny klädsel) så fort vi kan.
Sanna har ett himla fint armband som jag vill ha.
"Det får du inte," sa Sanna och gick sin väg. Fast inte utan sin Andreas och det senaste tillskottet till vår gemenskap. Välkommen!
några anledningar till att jag hatar skånetrafiken
- tåg och bussar är aldrig i tid. Och är de det så blir man sannerligen förvånad och väntar på att tåget ska stanna när man sitter på det istället.
-
- de är dåliga på att ge ut information (vilket lett till missade tåg för min del).
-
- de har på grund av förseningar nallat på min lön då jag blivit sen till jobbet.
-
- busschaufförerna är för det mesta otrevliga och senast idag blev en tjej utskälld fastän det var STANNA- skylten på bussen det var fel på. Busschaufför med glatt humör är en myt.
-
- Om det är regnigt, varmt, snöigt eller höstigt så vet man att hälften av tågen kommer att bli inställda. Alternativt timslånga förseningar.
-
- att ladda reskassan på nätet måste man göra över ett dygn innan man behöver kortet, innan dess KANSKE laddningen inte fungerar och då är man körd. Känns som att det liksom lite är poängen med online-laddning. Att man ska kunna ladda i alla fall någon timme innan man behöver det.
-
- hand i hand med sämre punktlighet och sämre standard så höjer de priserna hela tiden.
-
- helt plötsligt ska de ha banarbete på väg till mitt jobb och ersättningsbussen från jobbet går trekvart efter att jag slutat. Istället för tåget som brukar gå tjugo minuter efter att jag slutat. Rövhål.
en bal på slottet
Vilse i skogen hade hon gått, ej sol ej himmel fanns att skåda.
Trädstammar kvidande snodde sig runt och grät tårar av kåda.
Plötsligt var där ett lejon och flickan sprang så tyget sprack!
Stannade vid en brunn och var törstig men när hon böjde sig fram så ack:
en groda satt där och sa den var magisk, "önska dig nu och hoppa i brunnen!"
Flickan föll ner på andra sidan torr och var så paff att hon ej kunde stänga munnen.
Hon hade tänkt att en ny klänning var bra och här fanns flera som passade på bal.
Med glittrande ögon och svällande hjärta gjorde så flickan till slut sitt val.
Hon dansade kvällen lång och kysstes med en prins på slottets paviljong.
När solstrålar upp från horisontens sprack hoppade hon i slottsträdgårdens brunn och viskade "tack".
raka rör
Himmel, vad är detta? Först fryser man i fyra och en halv månad och längtar ihjäl sig efter våren som man knappt tror ska komma. Tröstar sig med att efter snö kommer solsken och vår och sommar ända till september. Vad får man istället? Två månaders sol och sen BAM! oktoberväder hela juli, hela augusti (verkar det som och vi har kommit halvvägs). Visst. Jag har bara jobbat så vad rör det mig? Men att varje dag vakna upp till hällregn... jag är redan hösttrött. Mår illa också efter en dagsmeny bestående av en smörgås och en bägare chokladig Ben & Jerry's.
Men hey, jag är inte bitter. Muntrar istället upp mig med att beställa sugrör från KlaraForm. Som förberedelse för höstens kanelbullar med mjölk (mjölk drickes bäst ur randiga sugrör). Pusshej och på med regnkappan!
Bilden är från klaraform.se, se länk ovan
alldeles ensam
En ensam ballerinasko på perrongen. Försökte se vem som tappat men såg ingen som var barfota på ena foten.
helt hysteriskt
Var bjuden på en kanonbra tjejkväll igår! Fastän vi hört några i gruppen och några andra personer säga att den inte alls var bra så tyckte vi att tjejkväll = chicflicks. Men ja... det var verkligen ingen vanlig romantisk komedi.
-
Först och främst vill jag säga att jag ÄLSKADE den! Inom fem minuter hade jag redan skrattat flera gånger och mot slutet av filmen var det skrattkaos i biosalongen. Humorn var ganska annorlunda och jag tror inte att alla uppskattar den, men det gör jag. Lite random, väldigt knäpp och dum i huvudet.
-
En snabb handling: 30-någonting singeltjejen Annies bästa väninna ska gifta sig och hon blir utsedd till hederstärna. Men titeln som bästa vän ligger henne inte säkert i handen då väninnans nya vän Helen tar upp kampen. Och vad har Annie mot en kvinna som är gudomligt vacker, gift och snuskigt rik? Annie som just dumpats av sin pojkvän, fått stänga ner sitt konditori som hon satsat alla pengar på och som bor tillsammans med världens knäppaste, brittiska syskonpar. Annie som tror att kärleken i hennes liv är den vackre och självgode Ted som bara utnyttjar henne för sitt eget nöjes skulle, Annie som är det där bittra affärsbiträdet i en butik som bland annat säljer förlovningsringar.
-
Se trailern! Den gör absolut inte filmen rättvisa men ni får en idé.
det går en vind över vindens ängar
Cykelutflykter går fint att göra själv, packa väska med tärnad och uppläskande vattenmelon samt kanelgifflar.
sju sorger och åtta bedrövelser sen
Efter en sextimmars arbetsdag styrde jag kosan mot Malmö, till Emelie och hennes sambo supersnygga lägenhet för att ha spelkväll. Tydligen skulle vi vara tretton personer men jag såg bara tre. De hade hur många roliga brädspel som helst, lycka!
Vi var detektivsugna (vad bättre under en regnig sensommardag?) och tog fram Cluedo.
Värdinnan hade bakat en jättefin äppelpaj och dukade ett jättefint spelbord.
Klart för start!
Under mysteriespel är det stort allvar som gäller för att bli den bästa Poirot:en
"Jag misstänker att överste Senap har mördat professorn med ljusstaken i biblioteket!" sa Marie och vann, och Sanna (som var överste Senap) åkte in på livstid i ett brittiskt fängelse.
Che sera sera, tänkte Sanna och var glad ändå.
min note-to-self klädkod
1. H&M:s cardigans är något av det sämsta jag trätt över mina axlar. Jag har provat många olika sorter, former, färger och storlekar - ödet för dem allihopa har varit totalful oformlighet efter ungefär fem användningar.
-
2. Gina Tricots leggings är de bästa. När de svarta tightsen fick sin revival någon gång vid 2006 brände jag jeansen och lät mage och kärlekshandtag vila från vassa och hårda sömmar. Av alla sorters leggings jag provat är Ginas de enda som behållt formen, färgen och inte noppat. Trots lång och trogen tjänst.
-
3. Jeansleggins är bra på pappret men det stela materialet tillsammans med resåren gör att man, efter lite rörelse, har ett ytterst osmickrande häng. Minns: detta är inte bekvämt.
-
Ja, så poängen med det här är främst att jag en gång för alla ska minnas att inte köpa fler cardigans från H&M eller jeansleggings. Men hörrni, om ni vet ett ställe med sköna och bra cardigans så tipsa gärna!
so give them blood, blood, gallons of the stuff.
click for source
-
Det blir finaste veckan sen Paris, tror jag. Kvällar med fina vänner, smygstart med vårt projekt och på tisdag morgon klockan nio ska jag tappa blod på flaska så att någon som behöver friskt kan få. Jag är van vid blodprov men då jag aldrig lämnat så mycket blod tidigare är jag lite rädd för att jag ska svimma eller ramla ihop efteråt. Åh, och så utflykt på fredag!
att komma tillbaka och flytta iväg
Äntligen börjar den här sommarens torrperiod ta slut. Med torrperiod pratar jag givetvis inte om något vädermässigt. Regn och fukt har väl varit ledorden för sommaren 2011. Nej, jag pratar om den där perioden när alla är upptagna av jobb alternativt semestrar och det går inte för allt regn i världen att få till några trevliga fikor eller kvällar. Men nu är semestrar slut. Sommarjobbstiderna (för mig!) börjar sina. Vännerna kommer åter till Lund och jag gillar det. Fast det är en vän som kanske inte kommer tillbaka till Lund alls, och det är min bästa. I skrivande stund packar hon ner det sista i sin studentlägenhet i flyttkartonger. Vart hon sedan styr kosan vet hon inte ens själv. Men eftersom hon tagit examen och är färdig med studentlivet gissar jag att Lund är ett avslutat kapitel.
plus och minus
Minus är att krukväxterna som jag fick till min födelsedag redan sloknat och är nära döden. Jag är mycket ledsen för jag tyckte att de var så himla fina och jag har dessutom gjort mitt bästa för att hålla dem vid liv. Vattnat när de känns torra. Nu är de liksom torra på vissa ställen och bara ledsna på andra och jag förstår inte vad som gick fel.
-
Plus är att jag stod en meter ifrån Ola Salo med familj på stationen igår. Hela dagen var gjord! Idag är jag ledsen så nu får han gärna komma och ringa på dörren eller något.
If you see her in your dreams, make sure you never ever scream...
Jag har börjat drömma så mörkt och märkligt. Det är liksom mardrömmar, fast inte så intensiva som mardrömmar kan vara, när man vaknar livrädd med bultande hjärta. Nu vaknar jag snarare och känner ett slags obehag. Häromnatten till exempel drömde jag om en slags Chucky-figur som högg sönder någons ben när han steg upp mitt i natten. Bara en sån sak. Onda dockor.
my iphone is fantastic
Ni vet hur det är. Klockan ringer och man lyckas nätt och jämnt öppna de sömnsvullna, trötta ögonen. De faller ihop igen. Det känns som att man blivit överkörd tre gånger av en lastbil, sedan släpad genom trenne städer av samma lastbil. Mörbultad är ordet.
-
Så ska jag förhoppningsvis slippa känna mig någon morgon alls nu. Jag har laddat ner appen Sleep Cycle som är en slags bio-alarm (för att använda deras eget uttryck). Man sätter klockan på senaste tiden man vill vakna, och inom en halvtimme innan dess ringer klockan när telefonens accelerator (tror jag det heter) känner av att man inte är i djupsömn längre. Man blir väckt när man sover som lättast. Den för dessutom statistik över hur du sovit under natten. Enligt mitt första diagram vaknade jag tre gånger i natt, vilket också stämmer. Vill bara påpeka att jag visst inte alls sov så djupt som personen som skapat diagrammet ovan gjort.
-
7 riksdaler på appstore för den intresserade.
längtan
Längtar efter semester och bad.
kärleken ska segra över ondskan
Det är så hemskt att läsa tidningen nu, ögonen fylls till bredden av tårar när jag läser om de fina ungdomar som fallit offer för sådan ondska, om de anhöriga som förlorade en del av sitt hjärta den där dagen.
I tidningarna tycker jag att den där hemska mannens ideologi, den som han så hett vill propagera för, liksom faller i skugga. Försvinner. För det fokuseras så mycket på kärleken till de fina människorna som omkom, på kärleken som liksom tog över där ute på ön. Människor som riskerade sina liv för att rädda andras, människor som riskerade livet för att få säga till sina anhöriga, vänner och familj, att de älskar dem.
Kärleken ska segra över ondskan.
