Mitt Lund.

Som nyutexaminderad 19-årig student gick drömmarna till Stockholm. Det blev inget av det, även om jag nästan påbörjade en utbildning där.

När jag, 20 år gammal, tröttnade på kassan på Hemköp tänkte jag söka en kurs nära hemstaden Hässleholm bara för att komma in i det. Det slutade med att jag den våren förälskade mig i staden Lund och jag flyttade hit med själ, hjärta och prylar. Jag flyttade in i ett skruttig etta med kokvrå och hatade grannan ovanpå. Nu är han en av mina bästa vänner, tänk så det kan bli!

Som student har Lund varit den mest perfekt magiska staden man kan tänka sig. Utekvällar på nationer, föreningsliv, pluggdagar, trångbodda förhållanden... i Lund har det inte varit svårt att vara ung och träffa människor. 

Men. All good times come to an end. Lund och jag ska göra slut någon gång inte alltför långt fram i tiden. Jag har blivit lite vuxnare och studietiden är snart över. Vänner pluggar också färdig och drar sig bort mot storasyster Malmö. Lund är ett ställe man är ung på, det är inte någonstans man stannar. Fast när man är gammal och grå och berättar för barnbarnen om sina ungdoms dagar kommer Lund att omtalas med längtan i blicken och fortfarande med en nypa magi kring sig.