bokmalen som försvann
Jag vet inte om det har att göra med allt läsande som ändå hör universitetet till, men jag läser inte alls mycket nuförtiden. När jag väl sätter mig med en bok blir ögonen antingen alldeles sömntunga eller så blir jag snabbt uttråkad eller rastlös. Jag förstår det inte och jag tycker att det är hemskt sorgligt egentligen. Att vara bokmal har ju liksom varit mitt kännetecken, ett uttryck för den jag är. Jag har under hela mitt liv identifierat mig med bokmalen och med alla karaktärer och hjältinnor jag någonsin läst om.
Kanske igen när det blir varmare ute och man kan ligga på en filt och mysa samtidigt. Och sommarlovsläsning har alltid varit ungefär det bästa med hela sommaren, näst uteserveringar och bad.
Det ni säger
Trackback
