kalasbyxorna på

När jag gick i första klass hade vi dagböcker i vilka vi skrev varje måndag om helgen som varit. På ett kvartsamtal hade mina fröknar sagt till mina föräldrar att det var högst oroväckande att jag ljög så mycket. "Ljuger?" undrade mina föräldrar. Vad har ungen nu gjort? Jo, förklarade fröknarna med krulligt hår och koftor med påsydda stickade bollar, Sandra skriver nästan varje måndag att hon varit på kalas under helgen. Och så många kalas kan ju ingen människa gå på!
Då sa mamma och pappa att nejdå, Sandra ljuger inte.
För så har det varit. Vi är en väldigt stor släkt som haft väldigt bra kontakt och uppsamlingsförmåga då vi alla bott i samma trakt. Nästan ett tjog kusiner (mina kära bonuskusiner inräknade) och de flesta i min egen ålder. Ni kan ju tänka er hur roligt vi hade när vi alla samlades och spelade fotboll, lekte dunkgömme och bollen i burken och allt möjligt annat. Och med en stor släkt och många kusiner blir det ju en massa födelsedagar och massvis med kalas. Kalas är min uppväxt. I helgen var det dags igen, den här gången var det min kära mor som uppvaktades.

Det ni säger

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0