När jag sitter och scrollar genom bloggar och bilder som är flera månader gamla känns det som att inget annat har varit mer än vår. Visst har väl träden knoppats i tusen år nu, visst har blommorna doftat i rabatterna vid den gemensamma parkeringen i minst hundramiljoner timmar på raken? Utan uppehåll? Jag minns inte ens hur det är att frysa. Trots att det var det enda jag gjorde mellan november och mars ungefär. Våren är livet och det är så enkelt att förtränga allt det andra när hon smeker mina vinterbleka kinder med ljuvliga löften.