Potatisen puttrar på spisen. I eken utanför fönstret kvittrar en ensam fågel, annars är allting lugnt. Det känns overkligt att jag om en månad lämnar lugnet i min lilla studentetta i norra Lund för en 30- talstvåa mitt i Malmös storstadsbrus. Idag köpte jag flyttkartonger och påsar att packa i men jag vet inte var, när eller hur jag ska börja. Det känns fortfarande som att det är gott om tid. Jag vet inte riktigt vad som händer härnäst, men ett är säkert: livet som fullfjädrad lundastudent lämnar jag bakom mig, oavsett om jag bestämmer mig för att plugga vidare eller inte. Men nu är det dags för nästa steg. Jag har haft sådana sjuhelsikes roliga och sorgliga stunder i min lilla lägenhet. Tusen minnen som jag aldrig skulle byta bort. Egentligen borde jag fotografera lägenheten innan jag packar ner den. Kul att minnas, tänker jag. Men med flyttkartongerna lutade mot väggen känns det på något sätt som att jag inte vill.

 

Nu är min potatis färdig.