äppel päppel.
Igår var vi på Kiviks äppelmarknad och myste i regnet och rusket. Åt stekt sill och marknadsgodis. Hösvädret kändes mysigt och vi köpte en nedregnad fotpall på en vägloppis 20 meter från marknadsplatsen. Härlig dag!
veckans fem bästa.
Jag tänkte först fylla i en lista med 50 frågor. Sen kom jag på att det inte är någon som kommer orka läsa hela den listan så jag kör veckans fem bästa istället, det är nästan lika bra! Idag är det dags för veckans fem bästa, den här gången har jag valt ut fem av mina bästa låtar.
Calleth you, cometh I, The Ark
The Ark är mina, nu och för alltid. Det är svårt att välja om det är It takes a fool to remain sane eller Calleth you, cometh I som är den bästa. Jag hörde Ola Salos röst första gången i Voxpop när jag var 13 och det var inte alls min typ av musik. Jag lyssnade hängivet på Aaron Carter och radiopop. Sånthär var jag inte van vid. Eccho Chamber vann långsamt mitt hjärta och jag var helt övertygad när jag hörde It takes a fool to remain sane. Calleth you, cometh I är en energifull låt i högt tempo, och som alltid i The Arks låtar en väl genomtänkt och vacker text.
Eloise, Arvingarna
Min systerdotter ska döpas till Eloise efter min och min systers kanske ganska otippade favoritlåt. Det här är schlagerdängan av schlagerdängor och Arvingarna är ett dansband som jag verkligen tycker är bra. Första gången jag hörde den var jag väl en fyra-fem år gammal, vi lyssnade på den en hel sommar vart vi än åkte i mammas bil. Pampig och glammig med en massa klyshig text och Caspers göteborgssång.
O mio babbino caro, Gianni Schicchi/Maria Callas
Ännu mer otippat är det kanske att jag lyssnar på opera. Det gör jag egentligen inte, men jag hittade den här på en avslappningsskiva och jag tycker att den är så offantligt vacker. Det är en sådan låt som jag tycker är vacker fastän jag inte kan sätta fingret på det ens lite. Jag förstår inte så mycket av texten, jag vet bara att låttiteln betyder ungefär "min kära lilla pojke". Testa och se vad du tycker!
Nocturne no 9, op 2, Frederic Chopin
Oavsett om jag har huvudvärk, ont i magen eller bara känner att hela livet är upp och ner så är Chopins nocturner den tveklöst bästa medicinen. Redan under det inledande pianoklinket i just den här nocturnen känns det hur allt bara rinner av en och det bildas ett dimljuvt lugn i rummet.
Här kommer lyckan för hundar som oss, Håkan Hellström
Jag har aldrig direkt lyssnat på Håkan Hellström. Ni vet, jag har hört några låtar som är bra men jag har aldrig fastnat i den Håkan Hellström- hysteri som varit bland Sveriges flickor. Min pojkvän lyssnar dock mycket på Håkan Hellström och i och med det har jag också gjort det. Den här låten tycker jag är så bra, och den kommer för alltid att påminna mig om den våren 2012 när jag var nykär, sjuk jämt, spenderade en helg på ett hotellrum i Göteborg och stressade över examen och uppsats. En jävligt bra vår. Det jag mest fastnade för var textraden "Kastar sten på solen för jag hatar den". Precis så kan det kännas ibland.
en liten bit paris på slussen.
Det märks att det var ett tag sedan jag höll i kameran för mina foton blev minst sagt skakiga. Ikväll hoppade jag (höhö) lindy hopen för att jag kände mer för att baka kanelbullar och mysa ikväll. Jag sitter i vårt fina men stökiga sovrum och lyssnar på Edith Piaf, önskar att jag förstod vad hon sjöng så att jag inte behövde sjunga nonsensord. Det är min bästa ovana, att sjunga med i alla låtar jag hör!
Jag tänkte ge er en liten bit av vårt väldigt ofärdiga vardagsrum.Vilken tid det tar att hitta helt rätt saker!
'
Jag har aldrig tänkt att jag vill ha kristallkrona i taket. Det har verkligen inte känts som min grej. Men det här känns faktiskt helt rätt och jag älskar hur bra det blev med vår fina Åhléns-krona!
Nästan-Harlequin-kudden blev jag blixtförälskad i på Ilva en dag. Den är vackert ljusblå och underbart mjuk. Men nu är det nog med vitt och blått, vardagsrummet blir en issaga snart. Nu har vi börjat titta på tavlor och har hittat två som bara kommer bli så rätt och genomtänkt här. Är i extas över hur bra allt blir!
Soffbordet ska bytas ut och Svenska Baletten- fågeln ska upp tillsammans med sin partner alldeles snart.
den bångstyrige porslinskaninen.
Hej!
Just nu bloggar jag från Bjärehovsskolan i Bjärred där jag idag assisterar Thales Teater inför föreställningarna trenne om porslinakaninen Edward Thulane. Mitt nöt tog inte med kameran men det blir en till chans imorgon. Thales Teater turnerar runt i skolorna med en ganska så magisk scenografi och jag ser verkligen fram emot att se föreställningen! Här sitter kaninen Edward och väntar på att ridån ska gå upp.
och hon såg, hon såg att det voro gott.
Jag vill börja med att be om ursäkt för att varenda bild som läggs upp här nu är instagram-filtrade. Måste ta och damma av kameran igen.
Härhemma har diskussionerna om vardagsrumslampan gått höga och låga. Inget har vi tyckt passat till hur vi vill ha det. På Illum i Köpenhamn såg vi fina gamla 1800- talskandelabrar i taken och på skämt sa jag att vi kanske skulle ha en kristallkrona i vardagsrummet. Det visade sig vara en briljant idé. Efter att ha sökt runt på Tradera och Blocket (de yttersta guldgruvorna vid inredning av ett nytt hem) hittade jag en enkel och fin sak på Åhléns av alla ställen. Vi ville inte ha någon svulstig ny som ser plastig och tacky ut men den här är en perfekt blandning av den där finstämda vintage-stilen och lite mer moderna drag.
I dagarna ska vi också äntligen få hänga upp postern vi köpte på Moderna Museet, en poster med ett motiv som Stockholmsbaletten använde på en affisch under början av 20- talet. Så bra att jag liksom dånar lite.
om två olika människor men ändå en och samma.
Hej!
Det blir en kanonintensiv månad för mig med dubbel- och trippeljobb och gud vet vad. Kul, stressigt, berikande, magsår... den här hösten handlar allting verkligen om jobb och karriär, planering och strategier. Tänk om jag vetat detta som hippie-flätad 17- åring, att jag skulle viga min själ och såhär mycket tid åt karriär. Ja, ni läste rätt, hippie. Jag ville heala, läka kroppen och själen med örter och kristaller och leva självförsörjande och arbeta med naturterapi och för att skydda djur och natur. Nu är jag lite mindre naiv och ser saker mera krasst än vad jag gjorde då, har andra mål och andra intressen. Då ägnade jag en massa tid åt att sitta i stillhet för att finna mig själv. Det var först när jag reste mig ur min lotusställning och gick ut och mötte världen som jag fann mig själv och vad som gjorde mig glad och varm om hjärtat. Det var det sätt som passade mig bäst. Men vad mycket jag lärde mig under den tiden som jag fortfarande bär med mig idag.
Nu sitter jag alltså här och planerar karriären och är mindre rädd än då för att välja fel.
17 år med buddha-pärlor kring handlederna.
veckans fem.
Världshistoriens fem bästa filmer
The Artist (2011)
Jag hörde först talas om The Artist av en Facebook- kompis som tyckte att den var fullkomligt fantastisk. Det dröjde ganska länge innan jag faktiskt fick chans att se den men den var värd väntan. Filmen är en fransk komedi som utspelar sig i Hollywood på det glada 20- talet. Det faktum att detta svartvita glädjepiller är gjord som en stumfilm från dito årtionde gjorde mig först något tveksam men en stund in i filmen tänkte jag inte ens på att inga ord yttrades. Tittaren vägleds genom historien med hjälp av stämningsfylld musik, skådespelarnas fantastiska kropps- och ansiktsspel och av små "textkort" som dyker upp här och var för att uttrycka en replik eller en mening som för storyn framåt.
Filmen handlar om talfilmens intåg i Hollywood och om hur stumfilmsstjärnan George Valentins meningslösa kamp mot detta. Samtidigt som hans karriär går i botten stiger en ny stjärna på filmhimlen vid namn Peppy Miller, en flicka som charmade sig in i en av Georges filmer och sedan vidare rakt in i filmälskarnas hjärtan. Peppys eget hjärta klappar för idolen George och hon gör allt för att hjälpa honom ur sin misär.
The Artist är så otroligt charmerande och jag föll pladask för 20- talsfilmens nya lilla älskling Peppy Miller. Våga ge den en chans även om det är en stumfilm!
Barnhemmet (2007)
Hej Sandra skräckfilmsnörd. Det är få filmer som har förmågan att göra mig sådär äckligt rädd som jag vill bli när jag tittar på skräckfilm, eller som ens lämnar någon form av bestående intryck. Efter att ha sett Barnhemmet var jag helt paralyserad, kunde inte, vågade inte röra på mig på flera minuter efter slutscenen. Den innehåller precis alla de där delarna som en riktigt bra rysare ska innehålla: psykologisk skräck, övernaturligheter och döda barn. Där. Bra ingredienser som skrämmer upp vem som helst. Filmen är spansk och producerad av den personliga favoriten Guillermo del Toro (som gjort bland annat Pans labyrint) och den fick mig verkligen att öppna ögonen för spanskproducerad skräckfilm.
Barnhemmet handlat om barnhemsbarnet Laura som i vuxen ålder övertar och flyttar till sitt gamla barnhem tillsammans med sin man och den adopterade sonen Simón. Simón börjar prata om märkliga låtsaskompisar och under invigningsfesten får Laura syn på ett märkligt barn i barnhemskläder och en målad säck över huvudet. Strax efteråt försvinner Simón spårlöst och under flera månader söker Laura och maken intensivt och fruktlöst efter honom. I grävandet av sonens försvinnande börjar Laura dra i trådar som länge legat gömda i barnhemmets mörka förflutna.
Jag vill bara poängtera att jag får rysningar bara av att skriva om vad filmen handlar om.
Borta med vinden (1939)
Dags för en riktig klassiker! Borta med vinden är min mysfilm framför alla och slår varenda romantiska drama på precis alla fingrar. Det här är en kärlekshistoria som ingen annan som utspelar sig mitt under 1800- talets amerikanska inbördeskrig.
Denna fyra timmar långa film följer den bortskämda och vackra flickan Scarlett som har varenda sydstatarpojke lindad runt lillfingret. Alla utom en - hennes älskade Ashley, Ashley som ska gifta sig med den genomgoda Melanie som avgudar Scarlett. Under en tillställning i Ashleys hem får den rysligt skvalleromsusade Rhett Butler syn på Scarlett i trappan och han talar snabbt och skrattande om för henne att hon är kvinnan för honom. Scarlett hatar honom förståss från första stund. Det dröjer sedan inte många minuter förrän övriga gäster jublande deklarerar starten på inbördeskriget och härefter följer flera år av tragik, olyckor och kärleksspel. Scarlett är hjältinnan som är allt en hjältinna inte ska vara och det är det som bidrar till att den här filmen är så bra. Och jag lovar att Rhett Butler är precis det som behövs en ryslig höstdag när man behöver slå ihjäl fyra timmar och en äppelkaka.
Amelie från Montmartre (2001)
Vacker vacker vacker. Första gången jag såg Amelie från Montmartre var jag 16 år och jag var inte imponerad. Flickorna som jag hängde med hade talat så hjärtligt om den men jag hade inte sett en sådan film innan. Jag förstod den inte riktigt.
Flera år senare såg jag den igen. Det må inte ha varit kärlek vid första ögonkastet men det var sannerligen det vid andra. Det är min finaste film och den är så vacker att tårarna hänger bakom ögonlocken från den allra första musiktonen. Från första stunden när vi får veta att Amelies pappa tror att Amelie har ett hjärtfel fastän hjärtat bara rusar av glädjen från faderns beröring, när Amelie hittar Ninos klippbok med sönderrivna foton från fotoautomater runtom Paris, när hon bestämmer sig för att ägna livet åt att skänka glädje åt andra och när hon finner en vän i Glasmannen, den isolerade grannen som ägnar sin fritid åt att om och om igen måla samma tavla av Renoir. Amelie är en film som man blir alldeles varm i hjärtat av och den är som en liten pärla som man liksom kan bära inom sig en stund efter att man sett den.
Bridedmaids (2011)
Den. Absolut. Roligaste. Filmen.
När jag såg Bridesmaids på bio hade jag låga förväntningar. Det var tjejkväll och några av tjejerna var tveksamma till biovalet. Det dröjde dock inte många minuter efter att filmen börjat förrän vi kiknade av skratt. Det här är min feelgood- film nummer ett. Den är sådär jäkla stört rolig samtidigt som den handlar om att ta ansvar över sitt eget liv. Det var precis det jag behövde göra under den perioden i mitt liv som jag först såg den. Fortfarande är världhistoriens roligaste filmscen under Lillians bridal shower när Annie (huvudpersonen) får ett sinnesutbrott och blir attackerad av en överdimensionerad pepparkaka.
Filmen handlar om Annie, en konditor som nyss tvingats slå igen sitt konditori och till följd av detta blev dumpad av sin pojkvän. Ensam, pank och boende med ett minst sagt märkligt brittiskt syskonpar blir hon utvald till hedersbrudtärna när bästa kompisen Lilliann ska gifta sig. På förlovningsfesten träffar Annie Lillians nya kompis Helen, en rik hemmafru. Kampen om titeln som Lillians bästa vän sätter igång direkt när Helen gång på gång försöker underminera Annie, som gör sitt bästa för att hävda sin status som barndomskompis. Med ett helt gäng udda brudtärnor startar härmed planeringen av Lillians bröllop och brudtärnerivaliteten når snart gränser som man knappast trodde var möjliga.
inredning 2.0
Jag sliter verkligen mitt hår under inredningen av den här lägenheten. Både jag och Sebastian är mycket medvetna och det måste verkligen bli exakt precis jätterätt med allt. Jag flyttar på saker stup i kvarten men tycker ändå inte att de passar någonstans. Det är svårt att hitta rätt saker, jag vet inte riktigt vad det är jag är ute efter eller vilka färger jag vill ha. Något vi i alla fall beslutat är att vi vill ha en fin gammal ljuskrona i vardagsrummet, ungefär som den
Volang har. Det passar lägenhetens gamla atmosfär och de höga taken.
artighetsreglerna.
Idag har jag alltså varit på ett jobb och blivit upplärd. Fast praktikaliteterna var lite röriga så jag vet inte riktigt vad som händer. Men det var i alla fall det jag fick besked om igår, så nu vet ni!
På lunchen gick jag runt i Lund (!) och köpte boken "Artighetsreglerna" som verkar äckligt bra. Jag har läst fem sidor och är redan totalfångad! Språket är fantastiskt. Utspelar sig på 30-talet, för närvarande är jag helt nere i 20- och 30-talen (du och dina tal, som Sanna sa) så jag är dessutom dubbelnöjd. Addera ett glas mjölk och cookies ur en av de fyra ljuvliga lådor som min sambo kom hem med häromdagen.
en något friskare onsdag.
Min kamera ligger typ i viloläge nuförtiden, men hur kul är det med inlägg utan bilder? Hej hej, här är jag (fast följ mig på Instagram, soleii heter jag där och där fotar jag en massa kul, onödigt, fint och såntdärntnivet).
Det har varit en mycket intensiv dag, ungefär som att mina två sjukdagar kommit ifatt mig med buller och bång. Fast på ett mycket bra sätt såklart, ett sätt som ni faktiskt kan få veta mer om imorgon.
Annars bygger jag på en höstlista som är theme
Till den bästa hösten (min höst 2012 alltså). Lyssna på den, så går jag ner med tvätten så länge!
mera sjuk.
Jag är verkligen sjuk. Jag hoppas det går över snart. Gör det bästa av situationen och myser med te och Vänner. Sen kommer söta Sanna med sjukfika, yay!
en sjuklings historia.
Lördagen var precis så härlig som jag hoppats att den skulle bli, även om min stackare på kvällen kände av de första sjuksymptomen. Inatt har jag inte kunnat sova alls på grund av halsonda (ska aldrig mer köpa Strepsils) så idag är jag hemma. Nu har jag hittat "Agnes Cecilia" på youtube och börjar dagen så, tillsammans med te och honungsscones och sen vila när andan faller på.
Till senare!
fredagsuppdatering.
En fredag som är ännu mer underbar än vanligt, det känns nästan som att det vore min födelsedag.
Jag har hunnit med långfrukost och en ganska så magisk barnteaterföreställning, "Max- pjäsen om bollen, bilen och lampan" på Teater Sagohuset i Lund och efter det ett möte med de som jobbar där. Kaffet jag drack imorse spillde jag lite, men inget på mig själv (bara det!). Väl i Lund åt jag bästa sushin på Rå Epok med gott sällskap och nu är jag på Arbetsförmedlingen för ett förhoppningsvis givande möte. Jag känner mig så peppad!
Att helgen blir bra vet jag ju redan, solen ska skina över Köpenhamn imorgon och på söndag har vi bestämt en massa hemmafix för att försöka få lägenheten lite hemtrevlig. Få upp lite tavlor, lampor och få lite höstfint. Och ikväll beställer vi biljetter till Umeå i november, Norrland here I come! Nu slår jag mitt nordligaste Sverigerekord som torde vara någonstans i vackra Dalsland.
En mycket trevlig helg till er, jag hoppas att ni också har en sprudlande bra fredag. Målet för morgondagen är att använda danska minst en gång i Köpenhamn inför någon annan än mitt ressällskap.
vettigt.
Blev tipsad om en branschnyttig blogg av "chefen":
Kulturekonomi, skriven av kändisar som Emma Stenström vars teorier om kulturens ekonomisering och ekonomins estetisering jag bland annat baserad mitt examensarbete på). Så, en kulturadministratörs tips.
Banksy street art.
om att inte skriva.
Jag vill skriva. Klockan tickar markören blinkar.
Jag vill skriva.
Jag vet inte vad jag ska skriva om, vad jag vill skriva om. Ska jag skriva om tandvärken, om maten jag lagat, om lägenhetsinredning, om att det gör så ont bakom ögonen att det kittlar i näsan?
Ska jag skriva om att jag ska gå på teater på fredag, om det flagande nagellacket eller om att pappa sms:ade och frågade om jag spelar Angry Birds?
Så blev det skrivet om att inte kunna skriva och nu ska jag till Rörsjöparken. Puss!
Source unknown
trivselkilon och endorfinbanker.
Nu är det banne mig dags. Fläsket har vilat i alldeles för många månader. Idag "börjar mitt nya liv", som min vän Ande skrattande hade sagt för att påminna mig om alla de gånger jag gjort ett sådant påstående och haft ett nytt liv en dag.
Men alltså. För att vara helt ärlig. Inte för att jag blivit smällfet men sambokilona har gjort kläderna något trängre. Och såhär på hösten känns det bra att ladda endorfinbanken. Så nu blir det powerwalks med Sanna, löprundor, yoga och såklart lindy hop, som jag tar upp igen efter ett halvårs paus.
allt det en vill göra.
Om ändå dagarna hade fler timmar än tjugofyra, eller veckorna fler dagar än sju.
Det finns så mycket jag vill göra, så mycket jag vill hinna med. Nu, genast såklart. Jag vill gå skrivarkurs, skaffa jobberfarenhet, plugga intressanta och givande universitetskurser, lära mig om ekonomi, dansa lindy hop, sjunga i kör igen, engagera mig politiskt igen, läsa en bok, dega framför tv:n, umgås med alla vänner, kramas med min pojkvän.
Allt det vill jag göra i höst. Flera av dessa saker kommer att skjutas upp till framtiden, vissa kommer kanske läggas i drömlådan och låsas om. Det viktiga är att se till att några av dem blir sanning nu.
Vad vill du göra i höst?
premiären.
Instagram is your friend.
Idag är det höstskopremiär med stort P, trots att det nästan till och med är för varmt för jacka. Värmen kan dock bero på att jag som vanligt sprang sträckan mellan lägenheten och busshållsplatsen.
I helgen ska skorna till Köpenhamn med ett par andra höstskor och jag längtar så enormt mycket efter det. Hoppas på lika fint väder som idag!
sjutusen och en natt.
8 dagar till premiären av Glee och jag peppar sönder!
hur som helst.
För första gången på veckor kan jag sitta lugnt i soffan, invirad i en filt och bara njuta. Inte för att golven är städade eller för att disken är diskad. Utan för att jag kan. Det andra får komma senare. Och för första gången på ännu längre blir det en lista, denna är producerad av Emily Dahl.
Längtar jag efter: Jag längtar efter en massa roliga saker. Min främsta längtan är min systerdotter som ska födas i november (helt sjukt galet!) och hösten. Jag ser så mycket fram emot gyllengula löv på marken, soligt kalla promenader och värmande soppor och tända ljus.
Är jag ledsen för: Min enda sorg för tillfället är att jag inte har någon direkt inkomst att tala om. För tillfället heltidspraktiserar jag på Teatercentrum i Malmö och blir i brist på anställning rik på erfarenhet och kontakter. Men den dagen jag får jobb skulle livet kännas perfekt.
Är jag glad för: Att jag fått chans att få vara på Teatercentrum, i denna fantastiskt inspirerande miljö och dessa människor sprängfyllda av kreativitet.
Äter jag helst: Rotfruker i mängder! Nu när hösten kommer vill jag helst av allt äta ugnsrostade rotsaker hela tiden, eller en värmande rotfruktssoppa med parmesan. En fantastisk sak med att ha flyttat ifrån den lilla fyrkanten på Kämnärsrätten är att jag har ett större kök där jag fått enorm matlagningsinspiration. Det är kul att komma hem och testa nya eller gamla rätter på den sprillans nya spisen!
Ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning: Mitt nya liv i Malmö. Nu börjar framtiden!
Är det finaste jag vet: Att få somna och vakna tillsammans med min pojkvän varje dag.
Läser jag: Inget för tillfället. Men jag borde fira min första pluggfria höst på åratal med att förkovra mig i god litteratur men det finns helt enkelt så mycket annat kul att göra!
Är jag galet stressad: Min jobbsituation. Den upptar det mesta av mina tankar och jag hoppas att det löser sig snart.
Lyssnar jag helst på: Har övergett musiken litegrann för stunden. Det som oftast körs i bakgrunden härhemma är oändliga avsnitt av Vänner.
Drömmer jag om: Att få resa iväg till intressanta och exotiska platser som Istanbul eller Jerusalem.
Blir jag nostalgisk av: Saker som påminner mig om Lund, och alldeles särskilt om förra hösten. Jag har haft en så fantastisk studenttid och förra hösten var faktiskt något av det bästa jag upplevt.
en tisdagkväll.
Vardagsrummet är mörkt och lyses endast upp av lampan i hallen. Än finns ingen vardagsrumslampa. Pojkvän är på gymet och jag ska strax ta tag i sysslor som jag varit för slö för att göra fram tills nu.
På jobbfronten inget nytt. Däremot har jag i dagarna påbörjat min heltidspraktik på Teatercentrum i Malmö, i de en gång så chokladdoftande Mazetti-lokalerna som numera är Kulturhuset Mazetti. Jag trivs som fisken i vattnet. Det känns fint och givande att få vistas i så inspirerande lokaler där människor arbetar som är sprängfyllda av kreativitet, kunskap och jag vet inte allt. Jag får enormt mycket energi av att jobba.
Äh. Nu drar vi igång lite "Vänner" och fixar det där med tvätten.
beware the Jubjub bird, and shun the frumious Bandersnatch.
Ni vet väl om att ni kan följa mig på Instagram? Där heter jag soleii och där uppdaterar jag lite oftare med foton som föreställer allt möjligt. Som den här fina teaterscenen från Teatermuseet i Malmö!
