veckans fem.

Världshistoriens fem bästa filmer
 
The Artist (2011)
 

Jag hörde först talas om The Artist av en Facebook- kompis som tyckte att den var fullkomligt fantastisk. Det dröjde ganska länge innan jag faktiskt fick chans att se den men den var värd väntan. Filmen är en fransk komedi som utspelar sig i Hollywood på det glada 20- talet. Det faktum att detta svartvita glädjepiller är gjord som en stumfilm från dito årtionde gjorde mig först något tveksam men en stund in i filmen tänkte jag inte ens på att inga ord yttrades. Tittaren vägleds genom historien med hjälp av stämningsfylld musik, skådespelarnas fantastiska kropps- och ansiktsspel och av små "textkort" som dyker upp här och var för att uttrycka en replik eller en mening som för storyn framåt. 
 
Filmen handlar om talfilmens intåg i Hollywood och om hur stumfilmsstjärnan George Valentins meningslösa kamp mot detta. Samtidigt som hans karriär går i botten stiger en ny stjärna på filmhimlen vid namn Peppy Miller, en flicka som charmade sig in i en av Georges filmer och sedan vidare rakt in i filmälskarnas hjärtan. Peppys eget hjärta klappar för idolen George och hon gör allt för att hjälpa honom ur sin misär.
 
The Artist är så otroligt charmerande och jag föll pladask för 20- talsfilmens nya lilla älskling Peppy Miller. Våga ge den en chans även om det är en stumfilm!
 
Barnhemmet (2007)
 


Hej Sandra skräckfilmsnörd. Det är få filmer som har förmågan att göra mig sådär äckligt rädd som jag vill bli när jag tittar på skräckfilm, eller som ens lämnar någon form av bestående intryck. Efter att ha sett Barnhemmet var jag helt paralyserad, kunde inte, vågade inte röra på mig på flera minuter efter slutscenen. Den innehåller precis alla de där delarna som en riktigt bra rysare ska innehålla: psykologisk skräck, övernaturligheter och döda barn. Där. Bra ingredienser som skrämmer upp vem som helst. Filmen är spansk och producerad av den personliga favoriten Guillermo del Toro (som gjort bland annat Pans labyrint) och den fick mig verkligen att öppna ögonen för spanskproducerad skräckfilm.
 
Barnhemmet handlat om barnhemsbarnet Laura som i vuxen ålder övertar och flyttar till sitt gamla barnhem tillsammans med sin man och den adopterade sonen Simón. Simón börjar prata om märkliga låtsaskompisar och under invigningsfesten får Laura syn på ett märkligt barn i barnhemskläder och en målad säck över huvudet. Strax efteråt försvinner Simón spårlöst och under flera månader söker Laura och maken intensivt och fruktlöst efter honom. I grävandet av sonens försvinnande börjar Laura dra i trådar som länge legat gömda i barnhemmets mörka förflutna.
 
Jag vill bara poängtera att jag får rysningar bara av att skriva om vad filmen handlar om. 
 
Borta med vinden (1939)
 
 
Dags för en riktig klassiker! Borta med vinden är min mysfilm framför alla och slår varenda romantiska drama på precis alla fingrar. Det här är en kärlekshistoria som ingen annan som utspelar sig mitt under 1800- talets amerikanska inbördeskrig. 
 
Denna fyra timmar långa film följer den bortskämda och vackra flickan Scarlett som har varenda sydstatarpojke lindad runt lillfingret. Alla utom en - hennes älskade Ashley, Ashley som ska gifta sig med den genomgoda Melanie som avgudar Scarlett. Under en tillställning i Ashleys hem får den rysligt skvalleromsusade Rhett Butler syn på Scarlett i trappan och han talar snabbt och skrattande om för henne att hon är kvinnan för honom. Scarlett hatar honom förståss från första stund. Det dröjer sedan inte många minuter förrän övriga gäster jublande deklarerar starten på inbördeskriget och härefter följer flera år av tragik, olyckor och kärleksspel. Scarlett är hjältinnan som är allt en hjältinna inte ska vara och det är det som bidrar till att den här filmen är så bra. Och jag lovar att Rhett Butler är precis det som behövs en ryslig höstdag när man behöver slå ihjäl fyra timmar och en äppelkaka.
 
 
Amelie från Montmartre (2001)
 

Vacker vacker vacker. Första gången jag såg Amelie från Montmartre var jag 16 år och jag var inte imponerad. Flickorna som jag hängde med hade talat så hjärtligt om den men jag hade inte sett en sådan film innan. Jag förstod den inte riktigt.
 
Flera år senare såg jag den igen. Det må inte ha varit kärlek vid första ögonkastet men det var sannerligen det vid andra. Det är min finaste film och den är så vacker att tårarna hänger bakom ögonlocken från den allra första musiktonen. Från första stunden när vi får veta att Amelies pappa tror att Amelie har ett hjärtfel fastän hjärtat bara rusar av glädjen från faderns beröring, när Amelie hittar Ninos klippbok med sönderrivna foton från fotoautomater runtom Paris, när hon bestämmer sig för att ägna livet åt att skänka glädje åt andra och när hon finner en vän i Glasmannen, den isolerade grannen som ägnar sin fritid åt att om och om igen måla samma tavla av Renoir. Amelie är en film som man blir alldeles varm i hjärtat av och den är som en liten pärla som man liksom kan bära inom sig en stund efter att man sett den. 
 
Bridedmaids (2011)
 

Den. Absolut. Roligaste. Filmen.
När jag såg Bridesmaids på bio hade jag låga förväntningar. Det var tjejkväll och några av tjejerna var tveksamma till biovalet. Det dröjde dock inte många minuter efter att filmen börjat förrän vi kiknade av skratt. Det här är min feelgood- film nummer ett. Den är sådär jäkla stört rolig samtidigt som den handlar om att ta ansvar över sitt eget liv. Det var precis det jag behövde göra under den perioden i mitt liv som jag först såg den. Fortfarande är världhistoriens roligaste filmscen under Lillians bridal shower när Annie (huvudpersonen) får ett sinnesutbrott och blir attackerad av en överdimensionerad pepparkaka.
 
Filmen handlar om Annie, en konditor som nyss tvingats slå igen sitt konditori och till följd av detta blev dumpad av sin pojkvän. Ensam, pank och boende med ett minst sagt märkligt brittiskt syskonpar blir hon utvald till hedersbrudtärna när bästa kompisen Lilliann ska gifta sig. På förlovningsfesten träffar Annie Lillians nya kompis Helen, en rik hemmafru. Kampen om titeln som Lillians bästa vän sätter igång direkt när Helen gång på gång försöker underminera Annie, som gör sitt bästa för att hävda sin status som barndomskompis. Med ett helt gäng udda brudtärnor startar härmed planeringen av Lillians bröllop och brudtärnerivaliteten når snart gränser som man knappast trodde var möjliga.
 
 
 

Det ni säger

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0