Idag är jag upptagen borta så det finns ingen tid för Paris-bilder än. Men jag tänkte bli lite politisk.

 

Jag hörde en dialog idag mellan två personer. Den ena personen sa att hen går aldrig och röstar för det gör ändå ingen skillnad. Hen röstar inte ens blankt.

 

Jag tycker att det låter så himla dumt när folk pratar så och jag önskar att jag kunde gå fram till dem, ta dem i örat och ropa åt dem att skärpa sig.

 

Men så gör man ju inte. Fast jag undrar om vissa människor kanske skulle må bra av en liten åthutning ibland. 

 

När någon säger att de inte röstar för att det påverkar ju inte ändå, då tänker jag att denna person är nog helt född i farstun eller kanske igår rent av. Det är som att spotta på de som en gång kämpade för vår demokrati och för allas lika rättigheter. För jämnställdhet och för folkets frihet. Att man inte kan förstå vilken skillnad just dennes röst gör, även om det kanske inte känns så när man lägger sin röstlapp bland tusen andra. Även om man röstar blankt, då har du i alla fall orkat ta ställning och ligger inte hemma på soffan och tycken synd om dig själv för att du inte tror att du påverkar någonting. Om alla tänkte så kunde vi ju lika gärna avskaffa rösträtten och införa envälde, om alla skulle tycka att det de gör inte räknas så vore det ju inte lönt att ställa upp valbåsen ens en gång. Det hade räckt med ett parti och rösten från de som styr.

 

Jag kallar det lathet. Ren och skär lathet. En sådan människa orkar inte med sitt demokratiska ansvar. De vill bara tycka synd om sig själva, rulla runt i självmedlidande och tycka att det är alla andras fel att de är i den situation de är i. De vill inte ta ansvar för något, allra minst sig själva. Vårt samhälle är inte perfekt, ingen utopi. Det kanske är orättvist. Men om man vill förändra något måste man höja sin röst och kämpa. Inte sitta på rumpan och säga att jag orkar inte försöka påverka, och sen samtidigt sitta och pusta och stånka över att det inte blir någon förändring.