Att passera genom Gustav Adolfs Torg i Malmö på en lunch, eller över kanalen vid Regementsgatan, det är som att försöka ta sig fram i ett tv-spel där fiender och onda svampar lurar när helst man minst anar det. Dessa, oftast, ungdomar som står med ett block och en t-shirt någon företagslogga eller hjälporganisation.

"Nej tack, inte intresserad" svarar jag när de hälsar på mig. De fångar mig alltid, fastän jag går åt sidan för att markera mitt ointresse. Jag har inget emot att de försöker vinna min uppmärksamhet, men ibland är de riktigt vidriga.

 

En gång försökte en kille från Greenpeace stoppa mig. "Nej tack, inte intresserad". "Bryr du dig inte om miljön ELLER?", svarade han tillbaka. Och idag var det någon annan hjälporganisationskille som förvånat svarade "Nehej?". För mig känns det som att om jag inte är barmhärtig och inte skänker pengar till just deras organisation, så är jag ond. Bryr mig inte om människor, miljö eller tigrar.

 

Är det detta det handlar om? Vad har de för rätt att dra slutsatser om mig och svara mig på detta sätt? Till Greenpeace-killen ropade jag att jag har varit medlem i Greenpeace och jag vill inte ha med dem att göra. Vad han därtill inte visste var att jag vid denna tidpunkt var mycket aktiv i Miljöpartiet. Men nej, om jag inte ville skriva på hans namnlista så brydde jag mig inte om miljön.

 

Stå gärna kvar på Gustav Adolf torg, jag har inget emot att zick-zacka. Men för varje dömande ton jag hör när jag säger mitt "Nej tack" så blir jag mindre välvillig till organisationen i fråga. Det jag kommer förknippa organisationen med är (obefogat) dåligt samvete, ilska, förödmjukelse och påhopp och inget jag vill ens överväga. Dessa dömande människor med sina block tror sig enbart göra sin organisation en tjänst där de står för att samla in namn och pengar.

 

Men ibland gör de lika mycket varumärket en stor otjänst.