Det var på jobbet en vanlig dag i april när en kollega nämnde för mig att de försökte få ihop ett gäng som skulle springa Vårruset. 5 km. I vintras när jag började gymma sprang jag som mest 20 minuter i långsam takt och tyckte att jag sprang långt, men aldrig 5 km. Men jag kan anta en utmaning, och så stolt jag var när jag klarade det!

 

Nu springer jag 5 km minst en gång i veckan och har investerat i ett par riktigt snygga skor. Och i torsdags blev jag så glad eftersom jag för första gången när jag sprang fick ordning på andningen! Jag kunde ta lungdjupa andetag hela vägen och behövde inte kämpa för mitt syre. Det är så kul när man börjat ägna sig åt någonting, att man märker att man utvecklas lite för varje gång. Springer längre, fortare... Då blir det en utmaning nästan varje gång!

 

Nästa grej blir milen tillsammans med syrran på iForm-loppet i september. Så nu gäller det att ligga i!