Hur högt ska man behöva skrika innan någon hör?

Om någon någonsin tyckte att den svenska sjukvården var bra så tycker jag att ni ska läsa min vän Rebeckas inlägg om sin kamp mot ett oförstående och nonchalant system. Eller är det bara så att människor blir läkare av fel anledning?

Sjukvården skulle vara mycket bättre och förtroendeingivande om patienterna kunde känna att läkarna bryr sig, att läkarna gör så mycket de kan för att finna en diagnos, att finna hjälp och bot. Det ska kännas att man är i goda händer. Jag har haft turen hittills att träffa förstående läkare som gått till botten med problemen jag upplevt. Även om det var falskt alarm. Jag önskar bara att alla läkare kunde vara lika grundliga och framförallt lika hjälpsamma.
För något år sedan läste jag en artikel om människor som gått bort i olika sjukdomar. De hade vid ett flertal tillfällen sökt hjälp. En historia handlade om en kvinna som upplevde enorma smärtor och en rad andra symptom. Läkaren sa att hon nog bara var höstdeppig och här har du antideprissiva. En tid senare krävde sjukdomen som man aldrig letat efter hennes liv.
Och frågan är - hur kan det bli bättre?

en höna av en fjäder

Uppror mot könsspecifika barnkläder

Upprop för könsspecifika barnkläder

När den nedre gruppen dök upp på Facebook blir det genast ramaskri. Ska jag vara riktigt ärlig så blir jag riktigt förbannad. Varför ska man vara för eller emot endera av sakfrågorna?

Riktigt små barn bryr sig inte om vad de har för kläder på sig. De uppfattar inte att tröjan är rosa eller blå. Jag gissar att anledningen till att man klär små spädknoddar i så kallade pojk- och flickkläder är för att folk runtomkring ska se vad det är för kön på ungen.

När barnen är lite äldre kan de ibland välja själva vad de tycker om och inte tycker om för kläder och färger. Jag vet att jag själv hade saker att säga till om angående mina kläder från treårsålder. Jag ville ha de där röda manchesterbyxorna från pojkavdelningen och jag ville jättegärna också ha tröjan med Skönheten och Odjuret med tillhörande blommiga tights. Var det något jag eller min syster inte tyckte om att ta på oss så slapp vi ha det.

Nej. Det är klart att barnen inte väljer helt själva. Men om dottern trivs i klänningen man sätter på henne så är det väl inget med det. Och det finns flickkläder som man kan leka vilt i också, de är inte alls så begränsade och "sitt-fint-still" som folk vill ha det till. Jag tycker inte att det ska vara fel att sätta en klänning på en flicka.

Jag kan själv tänka mig att klä mina framtida barn både i könsneutrala kläder (då jag tycker att de är väldigt fina) och i så kallat traditionella könsspecifika kläder. Fast vill sonen ha ett par lila byxor från flickavdelningen ska det vara ok också. Varför måste man göra en så sjukt stor grej av det?

världens mest onödiga söndag

Vilken tur för mig att jag inte försökte ta mig ned till stan för examensshopping eller studielitteratursletande idag. Det är ju trettondagen. En dag som räknas som söndag och som gör att bussarna går sällan och inte särskilt sent och att mataffären stänger klockan åtta och övriga affärer öppnar ungefär inte alls.

"Nej", sa jag till Sanna, " vad är det egentligen som är så speciellt med trettondagen? Varför inte elva dagar efter jul?" Wikipedia berättade för oss att trettondagen är en helgdag som hedrar de tre vise männens färd med gåvor till Jesusbarnet. Med andra ord, världens mest meningslösa röda dag. Jag tycker att de tre vise männen finns med på ett hörn på julafton också, med Jesus, Maria, Josef, åsnan och herdarna. Jag förstår inte riktigt varför vi ska stänga ner hela världen för att det var tretton dagar sedan tre vise män gav presenter till Jesus? Då vill jag införa röd dag på Mickelsmäss också, och Kyndelsemässodagen. Och min födelsedag också.


vinkling och arg

Irritationsobjekt för dagen.

I artikeln påpekas det noga, under bilden av Izabella Scorupco, att hon minsann inte är svensk, för hon har rötter i Polen. Men ändå räknas hon som en svensk skönhet.
Men överst på listan av världens vackraste befolkning hamnar amerikanerna, som kan stoltsera med Brad Pitt, Angelina Jolie och Jennifer Aniston.
Tillåt mig att småle. Jag är på dåligt humör just idag och känner för att gnälla av mig om det här.
Det är lönt att påpela Scorupcos osvenskhet. Men inte någonstans får jag läsa om amerikanernas oamerikanskhet! För med tanke på vilka namn som nämns i artikeln kan jag förmoda att det inte är Amerikas urbefolkning, indianer, som åsyftas. Inte någon av nämnda skådespelare är uramerikan, så det så. De har helt sina rötter huvudsakligen i Europa och och såntdärnt och ingenting annat. Så nej, jag antar att amerikanarna inte är vackrast i världen. Snacka om att vinkla en artikel.


mina drömmar är besannade

YES!

Jag är så glad att Mona Sahlin tagit sitt förnuft till fånga och beslutat att avgå som partiledare för Socialdemokraterna! Inget emot Sahlin så, hon är säkert en jättego person, men förtroendet för henne i Sverige är pinsamt lågt vilket inte gör annat än skadar partiet. Socialdemokraterna var efter Göran Perssons avgång alldeles för nällade att sätta en kvinna i spetsen, även om de tillönskade antingen var döda (vila i frid, Anna Lindh) eller helt enkelt inte ville. Då frågar man Mona. Hon kanske inte var den bästa kandidaten, men hon var kvinna. Men enligt mig ska kompetens gå före genus, och även om en kvinnlig partiledare ser jättefint ut för jämställdhetsfrågorna som partiet drivet så är det inte det som ska avgöra en anställning. Bäst lämpad, ska det vara.

Nu håller jag tummarna för att det finns någon ung, ny kandidat för partiledarposten som åter kan leda partiet till dess forna storhet. Friskt blod tror jag partiet behöver. Men, som sagt - ge uppdraget till den bäst lämpade!

bad idea

Detta är fruktansvärt. Christer Björkman ska få oinskränkt makt till nästa års Melodifestival och ska själv få välja ut de 32 bidrag som ska tävla. Allt för att få en bra placering i Eurovision.
Har inte idioterna på SVT sett samband mellan de senaste åren fiaskon och de "förbättringar" som Björkman kladdat på den svenska tävlingen?

Det är frågan om man ens orkar titta nästa år. Min dröm just nu är att Björkman får sparken så att det tjongar om det (och att jag får ta hans plats, haha).

som fågel fenix reser sig ur askan

"Läsarna: vi borde ha skickat Salem".
Så står det på Kvällsposten/Expressens hemsida, och här kan man läsa Aftonbladets artikel om nyheten. Men vet ni vad? Anna Bergendahl fick de högsta rösterna av folket i den svenska uttagningen. Ni KAN INTE, ni FÅR INTE, gnälla om det här. Det är sjukt lätt att vara efterklok. Men alla ni som hejade på Salem skulle ha röstat då istället.

Och vi kan inte efter varje fiasko i Eurovision böla och gråta om att vi ska minsann dra oss ur tävlingen. För sen står vi där igen nästa år, med förhoppningarna som glänser i ögonen, med segervisshet och "nu jäklar ska vi ta dem!" Det osar bara dålig förlorare hela vägen. Jag tycker att Anna var jätteduktig, även om det inte var min favoritlåt från Melodifestivalen, och nu tycker jag att någon, istället för att titta på Eurovision, sätter sig ned och skriver den bästa låten som någonsin skrivits till schlagern. Ok? Det hjälper inte att gnälla. 

ni borde skämmas hela högen!

MEN SNÄLLA NÅN!

Nu får det förbanne mig vara nog med det här övertolkandet av allt, precis allt som görs. Firar du nationaldagen med nationalsången är du rasist (för alla vet ju hur mycket rasism som döljer sig i "Du gamla, du fria", suck), och när Victorias önskan är att kungen ska överlämna henne vid altaret, ja, då är det sexistiskt. Då vill hon, enligt alla andra i världen, representera en förlegad tradition som innebär att kvinnan ses som ett objekt som lämnas från en man till en annan. Eller så är det så fruktansvärt att hon väljer en tradition som inte är svensk (gnäll gnäll Svenska Kyrkan).

Så vad? Prinsessan vill att fadern ska överlämna henne. Precis som i Hollywoodfilmerna. Fy så sexistiskt av henne, vilken objektifiering av kvinnan. När jag gifter mig vill jag gärna bli överlämnad vid altaret. Inte för att jag tycker att jag är ett objekt som ska ägas av en man, utan för att jag vill det, jag tycker att det är en fin tradition, hur osvensk den än är. Jag tycker att det betyder mer för kvinnans jämnställdhet och frihet att kronprinsessan Victoria faktiskt frå välja om hon vill bli överlämnad eller inte.

Jag är så trött på människor som anser att de har rätt att klistra en åsikt på en annan människas handlingar. Baka cupcakes i ett prickigt förkläde- fan ta dig, du vill återgå till kvinnans ställning under 50- talet! Du får göra vad du vill som kvinna under 2000- talet, men baka i prickigt förkläde och blommiga klänningar får du inte. Jag trodde att kvinnans frigörelse och nya rättigheter hade att göra med att hon faktiskt får göra som hon ville. Det är långt mycket mer sexistiskt att tvinga Sveriges tronarvinge att gifta sig enligt de seder och bruk som kvinnor minsann blivit bortgifta i under flera hundra år. Valfrihet och rätt att bestämma över sitt liv gäller tydligen bara om man bestämmer sig för vissa saker.

Så kallad "altar-gate" måste inte betyda samma sak som förrut. Allt beror på hur man väljer att tolka det. Jag väljer att vara positiv.

rökningsdebatten

YES!

Om ni klickar på länken kommer ni till en artikel på aftonbladet.se som gör mig glad. Man synar och diskuterar om man ska förbjuda rökning på bland annat uteserveringar och perronger. Några kommentarer till artikeln gnäller om att åh nej Sverige blir så reglerat och "man tangerar gränsen över vad som är acceptabelt för mänsklig frihet". Vad hände med icke-rökarnas frihet att slippa rökarnas äckliga cigarettrök? Är det bara rökarnas rättigheter som är viktiga? Rökare har fått ett val, och de har valt att röka - sköt det för er själva. Icke-rökare har också fått ett val, och de har valt att leva hälsosamt och att inte röka. Är det då rättvist att man, om man skulle vilja sitta och sola och fika på en uteservering, ska behöva få luften förpestad och lungorna förgiftade av de som valt att långsamt ta livet av sig själva?

Något "intelligent" person tar även upp att i så fall ska vi faktiskt förbjuda ALLA pälsdjur och folk som varit i kontakt med pälsdjur på vissa ställen, och det finns faktiskt hundkiss och kattbajs överallt och det är sååå äckligt. Newsflash: du lever på planeten Jorden. Människan är inte den enda levande varelsen här, och människan har inte hela rätten till denna planeten heller. Här finns även andra varelser som har rätt att leva och gå. De kanske är lika allergiska mot dig. För att inte tala om hur vi människor svinat ner planeten för djuren. Försurade sjöar, avfall hit och dit, avgaser i luften. Lite kiss och bajs känns väldigt oskyldigt i jämförelse.

Nej, rökare, har ni valt det livet så får ni också anpassa er efter de som gjort det mer hälsosamma valet. Faktiskt. Friska ska inte behöva lida för att ni ska ha friheten att röka vart vi vill - vi ska väl ha friheten att ha rökfritt var vi vill i så fall.

Jag har skrivit om det här innan, jag blir lika upprörd varje gång jag talar om rökare och deras obehagliga ovana. Men det är värt att tas upp igen och igen och igen. Jag hoppas att de nya reglerna går igenom.
Peace out.

att säga eller inte säga

En vän påminde mig om att det är Negerbollens dag idag, och i brist på annat att göra så googlade jag det faktum att negerbollen fått ett eget datum. Jo. Den 11 maj. Jag fann även det här textstycket. Signaturen "WN" skriver bland annat att "Bäckström, Svensson, Berglund, Andersson och Hansson – men inte en enda Muhammed. I Facebookgruppen ”Negerbollens dag” samlas sötsugna svenskar som vill slå ett slag för minskad politisk korrekthet."
Vad är det som är mest diskriminerande? Att kalla en god kaka för negerboll, eller att förutsätta att svarta människor heter Muhammed?
Vad är det som är mest diskriminerande? Att kalla en god kaka för negerboll eller att tysta ner de som använder detta namn och får det att låta som att det skulle vara fult? Det är när vi agerar som att det skulle vara fult som det blir fult.

Det är likadant med detta hallå att SJ råkat ropa ut att det fanns negerbollar i bistron.

Min mamma hade en kollega på jobbet, en afrikansk, svart kvinna, som gick till kiosken och beställde en negerboll. "Så får man väl inte säga", kommenterade någon. "Men... heter det inte så?" frågade kvinnan förvånat.

Vi snackar om ett bakverk. Inte om hets mot folkgrupp. Ska vi sluta säga Finska Pinnar också?

kluven

För två veckor sedan fick jag veta att Miljöpartiet vill avskaffa livstidsstraffet, vilket väckte en inre debatt hos mig. Nu ikväll läser jag det här på aftonbladet.se - en dubbelmördare som frias efter 30 år i fängelset. Han är 72 år gammal, dömd för dubbelmord, och han berättar den hjärtenypande lilla historien om att nu vill han bara leva ett lugnt och fint pensionärsliv. Han ångrar sig och både han och kriminalvården hävdar att han blivit en bättre människa.

Räcker det alltid att man ångrar sig? Hans ånger ger inte två personers liv tillbaka. Ska livstidsstraffet avskaffas? Ska mördare frias efter 30 år och sen snyfta lite över att det tar hela tre år för dem att integreras i samhället? Snyfta och ångra.

Jag är kluven. Man kan växa som människa, val man gör är inte alltid de bästa och man är ung och dum. Ofta gör man dock inte så drastiska saker som att ta två människoliv. Det går inte att komma 30 år senare och ångra sig. Jag tror att min generella åsikt är att den sortens frihetsberövande berättigar att man själv blir frihetsberövad genom att sättas in i finkan på livstid. Hårdare straff kanske inte är någon lösning, men är inte läget annorlunda när det handlar om att straffas för mord?

Lämna gärna en liten kommentar och säg vad du tycker!

EDIT

Oisin Cantwell skriver, som kommentar till artikeln, att det är "mindre rimligt är att en över 70 år gammal man som suttit i nästan 30 år inte släpps direkt" och "galet att han inte släpps genast".

Jag tycker inte att det är synd om honom som får sitta tre år till. Inte ett dugg. Han har tagit två liv, jag är ledsen, men det är ett misstag som inte bara går att ångra. De människorna är för alltid borta, vad är då tre år för honom?


rimligheter

Det är nästan litet lockande att vara med på Boobquake (läs "nästan"). Bara för att få empiriska bevis för eller emot den där böneledarens konstiga uttalande:

Många kvinnor som inte klär sig anständigt leder unga män vilse, fördärvar deras kyskhet och sprider otrohet i samhället, vilket ökar jordbävningar.

Suuck.

Det är ungefär som den där prästen som varnade för att sätta upp porslins- och plasttomtar till julen, för tomtar är minsann onda varelser som kommer att leda oss alla straight to hell. En gipstomte i trappan gör dig till syndare och leder världen till fördärv. Otroligt rimligt.


melodifestivalkritik

Imorgon snäller det. Melodifestivalfinal. Jag och vännerna laddar med rosa halloncupcakes och annat gott och glaserat.
Men tidningarnas intresse för Melodifestivalen verkar ha varit svalare än någonsin i år. Det rapporteras mer om det svala röstnings- och tittarintresset än om tävlingen. Finalbiljetterna går för en gångs skull inte åt som smör i solsken.
Christer, Christer, Christer. Det här året har varit droppen som har fått bägaren att rinna över för ungefär hela det svenska folket. Det började redan förra året, men 2010 eskalerade skiten. Idiotiska upplägg, som dueller under andra chansen, som gör att två bidrag går vidare, men inte nödvändigtvis de två bästa. De två bästa kan ju råka duellera mot varandra.

Ring, ring. En röstning räcker inte, när de fem bästa valts ut, varav ett finalbidrag, då ska det svenska folket återigen bekräfta att jo, det var den här ordningen vi ville ha det i. Det är inte g-klav som syns i Christer Björkmans ögon, det är dollartecken. Eller för all del, om det finns ett tecken för den svenska kronan så är det det som syns. Vilka som är de bästa låtarna spelar ingen roll, bara så mycket pengar som möjligt kan dras in. Men om resten av Sverige känner som jag så röstar de en gång inför den första utslagningen. Det skulle vara roligt att veta hur många det är som egentligen röstar den andra gången.

Och låtarna, sen. Från tusen håll har årets låtar kritiserats och kritiserats. I finalen finns det två som jag efter ihärdigt spotify-lyssnande inte har tröttnat på, de mest högkvalitativa låtarna: Anna Bergendahl och Salem al Fakir. För övrigt har nästan alla de låtar som inte gick vidare till final eller andra chansen i år varit mer eller mindre ett skämt. Vad koncentrerar Björkman sig på, musikalisk spridning eller bra låtar? Det är ju fint att han är så svensk att han inte vill trampa någon genre på tårna (eller ja, han och hela hans stab med människor som väljer ut låtarna), men för tusan, var det här det bästa som skickades in? Var Jenny Silver verkligen bättre än något annat bidrag? Då måste det övriga material som skickades in ha varit så öronsmärtande dåligt. Jag vill se mer fokus på bra låtar, de bästa låtarna, istället för den musikaliska spridningen. Råkar det sedan vara en raplåt som är en av de bättre låtarna - ta med den då!

En fågel viskade i början av året att detta skulle vara Björkmans sista år. Jag hoppas verkligen att det är sant. Det måste finnas någon som är bättre lämpad för jobbet. 


vi är ju trots allt bara människor

Tittade nyss på kanal 5:s "Dating in the dark", som på reklamen verkade så där härligt och fint romantiskt. Love comes from within och kärleken är blind och allt det där.
Men timmen passerade och med smärta i hjärtat konstaterade jag att det var ett helt fruktansvärt program!

För er som inte vet: i korta drag så träffas ett antal personer på dejter i ett fullkomligt mörklagt rum. Först träffas alla, sen väljer man en man vill träffa mer, sen tussar programmet ihop dem för de dejter som följer.
Och allt är gulligt - det känns, pratas, pussas. Det "klickar" och några är allt litet smårodnande när de kommer ut i ljuset efteråt. Svävar liksom som på moln. Och det är ömsesidigt ibland.

Men sen kommer kraftprovet; deltagarna får under några sekunder se sin dejt (efter en tre stycken träffar i mörkret). Vill de fortfarande träffas efter det ska de mötas på en balkong, och vill man inte så går man iväg. Då står det en förhoppningsfull stackare på balkongen och ser sin dejt helt kallhjärtat lämna dem bakom. Ensam. Med vetskapen om att den där personen vill ha en, tills han eller hon såg hur man såg ut under några avgörande ögonblick.
Fullkomligt vidrigt och hjärtekrossande, uppbyggda, sköra förhoppningar som rivs ner med en obarmhärtigt kall järnhand. Det är inte personerna som väljer bort som jag dömer (de är trots alls bara människor), utan konceptet att visa upp ett sådant nobbande och sårande i nationell tv.

Men jag tror fortfarande på att skönhet kommer inifrån. Jag tror faktiskt inte att det finns någon tvekan om saken.

härmapor?

Årets första plagiatanklagelser regnar över årets första skräll. Timotejs "Kom" har anmälts till STIM eftersom låtförfattarna till Sareks "Vinterland" (som ni kan lyssna på här under) anser att refrängen är en totar rip off av deras gamla refräng. De stödjer sina anklagelser med att det var minsann flera som hade påpekat det.
Så fort en kort takt låte lite lika eller råkar innehålla samma toner så är det plagiat hit och plagiat dit. Jag tyckte i så fall att Star Pilots "Higher" från förra året var mycket värre, det var ju nästan en exakt kopia av både "Waiting for a star to fall" och någon låt som Velvet hade gjort. Det här är ju ingenting!

Lyssna själva och gör er bedömning:


tänk



Jag var åter idag på möte och föredrag med Gröna Studenter i Lund (torsdagar klockan 18, för dig som är intresserad), och vi fick se några riktigt tankeväckande youtubevideos som berörde det misslyckade COP15 i december 2009. Nu hittar jag inte just de videorna, men kika på den ovan. Titta och tänk.

Klimathotet är ingen skrämselpropaganda, det är inte konspiration, det är inte en lek och inte en bluff. Forskare menar att vi har på oss till 2017 på oss att finna lösningar, efter det måste alla lösningar på riktigt funka.
En av de filmer vi fick se var med en massa människor från olika delar av världen som talade och vädjade. En flicka från Maldiverna var rädd, rädd för att hon om trettio år kommer att bli hemlös tillsammans med miljontals andra, då vattennivåerna blir för höga. Och där satt dessa gamla gubbar och gummor på klimatmötet, småsinta och negativa och sade att det finns inget vi kan göra. Det finns ingen lösning. Inte utan att vi måste offra något.

Men vet ni vad? De offrar redan något. Miljarder människors liv slås i spillror, deras barns, våra barns välfärd står på spel.
Det är dags att sluta se hinder istället för möjligheter.
COP15:s flopp är en skam!

baka kaka

Den såkallade konstnärslönen slopas.
Och Sveriges kulturare är i uppror. Själv vet jag inte vad jag ska tycka.
Förrän jag ser vad konstnärslönen är: 18 000 kronor i månaden. Vad? Varför ska konstnärerna ha en sådan hög "lön"? Nej, ett litet bidrag kan de allt få, men annars tycker jag minsann att dessa fina konstnärer kan försöka tjäna lite egen deg.
Som någon uttryckte det i artikeln, lönen gör att de kan syssla med projekt som inte är inkomstbringande. Öhmmm?

förskona!

Åtminstone två tredjedelar av programledarna i "Förkväll" är i desperat behov av lektioner i intervjuteknik. Flera gånger har jag sett två, eller en, hysteriska tjejer som kacklar högt, avbryter den som intervjuas och är allmänt odrägliga och obehagliga. Jag glömmer aldrig den stackaren Alexander Ryback när han blev intervjuad, till slut var hundvalpsögonen alldeles flackande och förvirrade. Äh, förresten, skippa hela programmet isället, för det är bara en total parodi på sitt eget koncept.

slopa hierarkin

Det har uppstått en diskussion mellan mig och en person, angående klassiker. Jag påstod att en bok som räknas till klassikerna inte var särskilt bra, och då var jag helt plötsligt inte mogen nog att ta till mig det verket och läste säkert bara deckare ändå.

Jag blir ganska less på att det finns böcker som måste vara bra bara för att de är klassiker. Jag kan inte ens förstå hur författare som Strindberg ens kan räknas till dessa, de verk jag läst av honom har varit tråkiga och... tråkiga. Men det är min åsikt.
Men det känns så fel att böcker och dess läsare och uppskattare ska ordnas i ett hierarkiskt system. De som läser deckare är omogna och har inte stil eller klass eller intellekt nog att uppskatta Hjalmar Söderberg. Men läser man Strindberg, då är man smart och belevad och kultiverad, så måste det vara.

Varför ska några få personer i någon akademi bestämma vilka böcker som är bäst? Varför kan inte var och en få bestämma själv vad de gillar, utan att bli bedömda som lägre stående varelser av de som råkar gilla att läsa exempelvis Strindberg?
Smaken är olika. Det viktiga är att man läser, tycker jag. Det må vara deckare eller Shakespeare.


om sprutan med stort s

För ett tag sedan skrev jag om influensavaccinet, om man skulle ta eller inte ta. Om jag var för hög i hatten om jag struntade i att ta den eftersom jag är ung och frisk och förmodligen skulle överleva om jag nu skulle drabbas av influensan. Och så bad jag om era åsikter.

Jag fick en kommentar som jag tyckte var mycket bra. Den var baserad på det faktum att den nya influensan är extremt smittsam, och den handlade om att även om inte jag kanske skulle dö om jag drabbades, så skulle jag kunna smitta andra som inte har samma chans att motstå en fatal utgång. En mycket bra reflektion mitt i mina tankar på mig, mig själv och jag.

En av mina facebook-kompisar hade blivit frågat på vårdcentralen om vaccinet. Svaret blev en motfråga - ville hon ligga i respirator resten av livet? Så hårt kan visst svininfluensan slå. En annan hade varit på seminarium där de pratat om att om man ska resa till Asien, eller resa överhuvudtaget, så är vaccinet att rekommendera.

Sen går det ju mycket rykten om det ena och det andra om innehållet i vaccinet. När jag var på vårdcentralen var det många som skojade, men kanske med en gnutta allvar i skrattet, om att nu får vi se om jag lever imorgon. Vaccinet skrämmer, och frågan är vad som är medias höna-fjäder effekt, vad som är sanning och vilka som faktiskt är de riktiga riskerna. Experternas svar motsägs av andra experters svar (många experter är nog egentligen mest experter på att få sin egen ståndpunkt att verka vara den rätta, utan att ta med en andra ståndpunkts fakta. Man pratar exklusivt om det som får den egna ståndpunkten att låta bäst). Och det leder in mig på konspirationsteorier som florerar kring vaccinet. Det är medel som sprutas in för att staten, eller kanske superherrarna i Illuminati, ska hålla koll på vartenda steg vi tar. Det är ett steg till att massmörda befolkningen. Två av de teorier jag har hört och själv skojat om.
Kanske med en gnutta allvar i skrattet.

Konspiration och död eller ej, efter velande in i det sista så tog jag ändå sprutan. Mest för att alla andra gjorde det - när jag såg alla studenter som täckte nästan varenda kvadratmeter av Fäladstorget så tänkte jag att om så många väljer att ta det, så kan det ju inte vara jättefarligt. Kanske?
För det var därför jag egentligen inte ville ta sprutan - jag var rädd för att jag skulle bli en av dem som drabbas negativt av vaccinet.
Så svininfluensa eller vaccinet, det var lite som att välja pest eller kolera.



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0