förtröstan, the mean reds och vad du gör

   Det går på två sekunder.
   Plötsligt står du där, leendet har bleknat bort och de onda tankarna attackerar. De som bara vill dig ont. Du tänker, att allt i hela världen som händer dig är bara ont. Och det händer alltid bara dig.
   Förhoppningsvis försöker du göra något åt det. Kanske som jag, genom att deppsurfa på olika fina bloggar, vänners bloggar, bekantas bloggar och fullkomliga främlingars bloggar för att finna inspiration. Att läsa hur andra har det och tänker och vad de gör, det inspirerar mig. Eller så tittar du på de möjligheter som kanske finns.
   Sen försöker du dig på ett hopp. Men du ramlar pladask och inser, att du är faktiskt för gammal, kanske till och med löjlig, och det är omöjligt och du vet ändå vad du menar med detta plötsliga tankeryck (har du inte lyckats kväva de där drömmarna än? Gör det - döda dem!).
   Du var stark i en sekund, men nu inser du återigen att det är omöjligt (nej, lyssna inte på mig, ingenting är omöjligt!).
   Men en gnutta musik, ord, eller bara en förvissning kan mjuka upp den där knuten i ditt inre. Förtröstan till och tron på att det nog blir som det ska, och du ska bara följa den väg som bereds för dig, följa ditt hjärta och greppa tag i de tillfällen som bjuds. Och fortsätta att bli inspirerad.
   Det är nog då det blir som allra, allra bäst.

Det ni säger

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0