stop motioning.

 
 
Hoppas att ni hade en finfin fredag! Själv drog jag på mig seriösa stassen och åkte till biblioteket och skrev en tenta i några timmar, städade, läste ut "Hypnotisören" (så bra!), tittade på "Downton Abbey" och åkte på AW. Phuh! Har så himla mycket energi just nu (peppar peppar), har börjat försöka vara snäll mot mig själv och eliminera sådant i tillvaron som tar energi och lägga till fler saker som ger energi. I julas märkte jag att vissa saker drog så onödigt mycket negativ energi från mig långa stunder och jag kände att nej, den energin vill jag hellre lägga på saker som jag tycker om. Så nu har jag börjat läsa igen, börjat sticka, fixa med lägenheten och bara umgås och njuta med folk jag tycker om. Ikväll blir det till exempel med min pojkvän och "Wolf of Wall Street" på bio.

tie the knot.

 
Jag ÄLSKAR mina nya knytkragsblus från H&M!
 
Det här var vad jag bar i fredags när jag jobbade hela dagen. Det var Lucia och fredagsstämningen var extra uppsluppen. Det passade bra med vit blus, eftersom min peppiga chef pyntade oss i glitter i allsköns färger dagen till ära.
 
Jag har officiellt börjat tagga ner lite nu inför den stundande julen, eller kanske för att allt producerande gjort mig alldeles matt. I helgen ska jag skriva ett tal och lite reflektioner, men det var det värt för att i torsdags få komma hem i god tid, inta ryggläge i soffan och lyssna på en podcast. Mer sånt behövs för att en inte ska bli helt bananas i huvudet tror jag. Mer ligga i soffan och bara glo och filosofera. Sånt ska jag ägna mig åt massvis åt i jul. 

vuxenpoäng och cykelhjälm.

Hej,
 
sedan ett tag tillbaka har vuxenpoängen trillat in i snabbare takt än förrut. Vad som började med små enstaka klirr har nu övergått nästan i ett ösregn. Jag känner hur jag blir mer och mer, som jag skulle kallat det under tonåren, en töntig och pinsam vuxen. Fast nu, som vuxen, tycker jag inte att det jag gör eller tycker är töntiga och pinsamma - snarare vettiga och förnuftiga!
 
Det senaste i samlingen av vett och förnuft är det här med cykelhjälm. Ju äldre jag mer, och ju mer jag cyklar i Malmö, desto mer medveten är jag om min egen skörhet. Jag kanske kan cykla ordentligt, men jag har ingen kontroll över bilisterna, till exempel. Och det är ju så dumt att riskera att skada sig för livet på grund av fåfänga (gäller inte bara cykelhjälm, OBS). Jag skrev för ett tag sedan om den uppblåsbara cykelhjälmen för den som inte vill offra frisyren, men tills jag har råd med en sådan tänker jag nu, snarast möjligt, skaffa mig en rejäl cykelhjälm. Så ordentlig och förnuftig är jag! Dessutom känns det som att cykelhjälm mer och mer trendigt (eller är det bara bland oss vuxna?) och ett tecken på medvetenhet. 
 
Kanske kan ni ge mig tips? Vilken cykelhjälm är snygg och bra och håller god kvalitet?

statskonst.

 
En dagens på biblioteket, där vi pluggat om riskhantering och fallet BP. När BP- katastrofen inträffade för 3 år sedan var jag ungefär sista person i världen som uppfattade detta - min strategi för att undvika nyheter var således framgångsrik. Tre veckor efteråt på väg mot en glassbar uppdagades detta, som provocerade mitt sällskap så till den milda grad. 
 
Nu har jag efter påtryckningar från flera håll börjat hålla lite mer koll på omvärlden, men syftet då var att försöka komma ifrån allt det jämmer och elände som matades ut i olika mediekanaler. Samhällsdebatt har alltid intresserat mig men det försvåras av det här med att inte ha koll. Att inte ha koll är också svårt när en pluggar ett masterprogram i strategisk kommunikation. Så nu blir det mer nyheter, kultur och omvärld på denna damens agenda.
 

let it rain, I hydroplane into fame.

 
Det är oktober i Malmö och staden badar i solguld. Igår promenerade vi genom stan, kisandes i den lågt stående solen, och satte oss utan jackor på en uteservering på Möllan för lite kaffe och tranbärsjuice. Sen vandrade tillbaka och stack in i lite butiker och tittade på böcker och köpte överstrykningspennor, ett måste för att det ska gå bra i skolan.
 
Vi har börjat pyssla lite med vårt hem igen, under våren har allt sådant helt stagnerat. Men i takt med att höstlöven gulnat så känner jag pysselådran åter börjat pulsera. I fredags botaniserade jag bland krukväxter och krukor på Oasen (största blomsteraffären) och det är dags för större krukor för mina pelargoner. Det är dags att fixa till det där sovrummet och i skrivande stund inväntar vi nya gardiner istället för de vi panikköpte på Ikea förra året. Det blir så himla mysigt att pyssla med lägenheten som ett komplement till allt pluggande och jobbande! Jag behöver pyssla med något kreativt mitt i alla måsten, testa vackra idéer, knåda degar och DIY:a. Hur kontrasterar ni till alla måsten i vardagen?
 
 

an apple a day.

 
Det är så intressant, det här med branding och kommunikation. Saker som jag redan kände till litegrann men som jag tycker är sjukt intressanta, inte minst ur ett etnografiskt perspektiv. 
 
Ta det här med Apple till exempel, som byggde upp ett varumärke som nu nästan slagit ut antalet PC-användare. Redan 2008, när jag köpte min första laptop, ville jag ha en Apple- dator men det var för dyrt, jag var för osäker och pappa klappade på den trygga och stabila PC:n (en Compaq, sämsta). När den datorn efter tre år lade av var mitt sikte helt och hållet inställt på Apple. Vid det laget hade jag redan övertalat pappa att ge mig en iPod i födelsedagspresent istället för en MP3-spelare. Det kvittade vad folk sa om Macbooks, jag skulle ha en. När jag sedan fick min älskade dator, kände jag en lycka inuti mig över att äntligen tillhöra dem-som-har-Macbooks. Att jag skulle sitta där med ett lysande äpple på ovansidan av laptopen. Då hade jag ingen aning om ifall en Macbook var bra eller inte, men jag ville ingå i den kulturen, varumärket Apple erbjöd en känsla som jag ville åt. Tänk att ett varumärke kan besitta den kraften.
 

alphabet is the step to wisdom.

 
 
Nu är det höstkofta på! Idag inspirerades jag lite av Ulyana Sergeenkos klädda stil när jag promenixade iväg i min stickade tubhalsduk till dagens föreläsning. Jag försöker tentaplugga, det är nu en vecka kvar till deadline så det är bara att bita i det sura äpplet och sätta sig vid böckerna antar jag.
 
Försöker för övrigt trampa sönder de där Fröken Duktig-glasögonen och ta detta med studier och jobb med ro, ta det som det kommer. Göra mitt bästa här och nu. Hela våren har jag gått och tänkt, oroat mig, planerat och stressat. Försökt vara till för alla hela tiden utan att säga ifrån. Resultatet är total utmattning och nu tänker jag inte vara Fröken Duktig längre. Nu vill jag fokusera på det som är roligt och som ger varma och mjuka känslor i magen.
 
 

livets skörhet.

Igår var en tung dag på flera sätt. En av anledningarna till detta var att nyheten om Kristian Gidlunds bortgång nådde oss. Det var väl ingen chock antar jag, men på något sätt har en ändå haft känslan av att det löser sig och att han kommer att leva länge. Jag läste mycket om honom i våras i tidningen, i somras lyssnade jag på hans sommarprat. Det var fint, men om jag ska vara ärlig så ska en sådan som jag inte lyssna på sådana sommarprat. Jag börjar känna efter samma symtom och blir påmind om varför det inte lika gärna skulle kunna hända mig. Men det är väl det som är lite grejjen, att bli påmind om att livet är ganska skört. Jag började i alla fall kika in på hans blogg, men när jag väl började göra det hade Kristians penna redan börjat röra sig långsammare. 
 
Jag kände inte Kristian, men hans historia har kommit mig, oss, så nära.
Vila i frid, Kristian Gidlund. 

en text som säger mer än en bild.

Att ge tillbaka är något jag tänkt på väldigt mycket de senaste åren, utan att det genererat i handling. Först handlade det om att när jag kunde, hade jobb och pengar, då skulle jag skänka pengar till någon organsation.
Jag har tänkt på det extra mycket sedan förra sommaren, då min kusin hade läst en bok som handlade hur man blir framgångsrik. En av variablerna handlade om att ge tillbaka till samhället, inte nödvändigtvis genom att skänka pengar utan även genom att engagera sig. 
 
Och det är ju klart. Det senaste året har jag jobbat, tjänat pengar och skämts över att jag bara äter hela kakan utan att dela med mig av den. Ursäkten har varit att jag inte vet vilken organisation jag ska skänka till, jag måste undersöka vilka som är seriösa osv. Dömt att misslyckas, för människan är i grund och botten lat.
 
Nu äntligen har jag fått ändan ur vagnen, på grund av mitt hälsotillstånd den senaste tiden har jag funderat mycket över hur jag blivit, hur jag bara roffat åt mig och varit egocentrisk när jag för några år sedan hade så höga tankar om mitt sammhällsengagemang. Goda handlingar är väl sällan osjälviska, och en del i detta är ju att jag vill känna mig nöjd med att jag ger något tillbaka, lite som ett tack för att jag just nu har det så bra. Det är inget att hymla med. Men helt själviskt är det såklart inte heller, att ge tillbaka grundar sig ju också om att jag vill förbättra det på något sätt för någon.
 
Med detta inlägg vill jag inspirera även er. Eftersom jag inte har tid att engagera mig kroppsligt i något så har jag skänt en summa till en hjälporganisation och jag vill fortsätta att skänka samma summa månadsvis så länge jag kan. Och om ni inte kan skänka pengar, skänk vad det nu är ni kan.
 
Och tack för att jag får ha det så bra.

back to happiness.

Den senaste tiden har jag gått hos läkaren eftersom jag varit stressad. Jag antar att det är många saker kombinerat som gjort att det till sist runnit över bägaren, men en variabel tror jag är betydande: nämligen den att jag inte släpper jobb på min fritid. Jag har vaknat mitt i natten och planerat upp nästa dag och det har snurrat i huvudet om kvällarna.
 
Nu ska jag plugga min master och jobba på 25% i två år. Jag har redan börjat bygga upp en inre stress över hur det ska gå. Men det är inte värt att stressa, varken innan eller under. Min nya strategi är att planera in pluggtimmar och göra det jag behöver under dessa tider, kanske mer när det behövs. Men att sedan ge mig själv tid varje dag där jag släpper skola och jag me-time. Och när jag pluggar finns inte jobbet, och när jag jobbar finns inte skolan. Jag ska ge mig själv avslappning och tid att stanna upp och andas, känna efter, njuta. Jag tror att det är viktigt, oavsett hur mycket man pluggar och jobbar. Och lita på att man gör sitt bästa och kanske ta sig tid att läsa en himla roman.

put on your running shoes.

Det var på jobbet en vanlig dag i april när en kollega nämnde för mig att de försökte få ihop ett gäng som skulle springa Vårruset. 5 km. I vintras när jag började gymma sprang jag som mest 20 minuter i långsam takt och tyckte att jag sprang långt, men aldrig 5 km. Men jag kan anta en utmaning, och så stolt jag var när jag klarade det!
 
Nu springer jag 5 km minst en gång i veckan och har investerat i ett par riktigt snygga skor. Och i torsdags blev jag så glad eftersom jag för första gången när jag sprang fick ordning på andningen! Jag kunde ta lungdjupa andetag hela vägen och behövde inte kämpa för mitt syre. Det är så kul när man börjat ägna sig åt någonting, att man märker att man utvecklas lite för varje gång. Springer längre, fortare... Då blir det en utmaning nästan varje gång!
 
Nästa grej blir milen tillsammans med syrran på iForm-loppet i september. Så nu gäller det att ligga i!

the world is a book and those who do not travel read only one page.

 
 
 
Jag känner mig så i pysslartagen - men jag vet inte vad jag ska pyssla med, eller främst av allt: varifrån jag ska få ork.
 
För jo, det finns ju nog att pyssla med. Fixa i köket till exempel. Men sedan jag började jobba heltid har energin försvunnit spårlöst och jag känner mig i det snaraste som en urvriden gammal trasa. Att ta sig an något som innebär att jag måste anstränga kreativiteten och/eller kroppen känns oerhört plågsamt. Nästan som ett straff. Och sånt tänk genererar ju inget nytt eller roligt. Jag brukade alltid ha en massa projekt på gång innan och det påverkar mitt humör att bara sitta av tiden.
 
Så nu tänker jag ta den här tjuren vid hornen ordentligt:
1. så får man nog göra som med städning: tvinga sig upp ur bekvämligheten och bara sätta igång. Ett tu tre, så är man varm i kläderna och röd om kinderna. Först och främst ska jag lista allt det jag tänkt att jag vill göra och sen börja beta av den.
2. ge kroppen energihöjare. Redan nu tränar jag tre gånger i veckan, och springer minst en halvmil en av dessa gånger. Jag är sämre på att få i mig frukt och grönsaker, såvida det inte ingår i min lunchsallad. Men vad bättre att börja få i sig naturliga vitaminer än nu när primörerna är helt färska? 
 

who knows"

 
Jag funderar helt seriöst på om en borde packa ner sig och dra kosan norrut, för dit verkar sommaren komma OCH stanna. Något väldigt sällsynt härnere i söder, där jag ändå tänker att det borde vara varmt. Firar dagen med kompisshopping efter jobbet istället.

eftertankens kranka blekhet?

Det har varit mycket på sistone och jag har svårt att hitta balans. Har bestämt mig för att lägga in kreativ paus på min lunch istället för att springa i affärer hela tiden, när jobbet är så stressigt behövs stunder där jag kan strosa och låta tankarna krusa sig som vågor istället för att irra runt. Ypperligt att vandra på den fina kyrogården som är som en trädgård, eller i Slottsparken. Nu sitter jag här mitt i fågelsången och syréndoften och har det mycket gott.


vad själen behövde.

 
 
Den här veckan är så underbar. Igår, när jag var gräsänka för en kväll och tänkte proppa timmarna fulla med meningslöst tv-tittande, blev jag plötsligt så himla sprallig och inspirerad. Nästa vecka ska jag och min bästa vän shoppa tillsammans för första gången på en evighet. Ikväll ska jag fika med en annan av mina bästa vänner som precis kommit tillbaka efter en några veckor lång vistelse utomlands och vi ska prata om livet och allt vad det innebär. Och det som just nu får mitt hjärta gladast är att jen kollega frågade om vi skulle åka till Tangopalatset för en lindy hop-kväll imorgon, liveband och allt. Jag har saknat lindy hopen så himla mycket och har inte haft någon att gå med. Mina kollega och jag tränade båda till Vårruset och kom sedan, efter ett svettigt lopp och med energin på topp, på att vi båda dansat lindy hop men haft ett alltför långt uppehåll. Alltså, live-band, dans och vänner. Det är min själ vad själen behöver!

att göra-lista med roliga saker.

Jag längtar efter:
 
♦ att läsa min bok "Lacrimosa"
♦ fredag när jag ska åka tåg, äta lösgodis i mängder, träffa syrra, systerdotter och sen följer en helg med mina härliga svärföräldrar
♦ att laga bananpannkaka med bär
♦ att baka tekakor
♦ att baka överhuvudtaget, punkt
♦ att pyssla med lägenheten och köpa nya ramar, porslin och att fynda på second hand
♦ att sitta i solskenet i en park och läsa och skriva
♦ picnic med en massa olika människor
 
 
Vad jag gillar att jag har just nu:
 
♦ en del ledig tid där jag kan pyssla med allt som ska göras i lugn och ro
♦ inspiration
♦ fina mataffärer nära
♦ sprungit 5 km och har pepp och vilja att springa ännu mer
♦ en sambo som jag ska spela tennis med i helgen
♦ världens finaste lägenhet
 
 
länk
 
Den här listan tycker jag är bra att ha även när man inte är ledsen, utan också när man har en massa ledighet från jobbet och man har glömt vad man kan hitta på när man inte umgås med folk. 

smashes your face, burns at your heart.

 
Jag hade tänkt skriva ett inlägg om min stilångest, den som följer lite när man är mitt uppe i en förändring av tycke och smak och hur en överanalyserande människa som jag reagerar på detta. Sen skrattar jag liksom hånfullt åt mig själv och inser att det nog inte finns något i världen som är oviktigare. Jag tycker också att jag borde skämmas som ägnar så mycket tid åt att fundera över något så förgängligt, och om huruvida jag ska behålla 1000-kronorskavajen eller inte när det står folk längs Storgatan i Malmö på kryckor och tigger i trasiga pappersmuggar och vädjande säger "please miss" för att ha råd med mat och säkert sjukhuskostnader. Att jag ens kan tycka att det är så viktigt med längden på mina jeans eller klacken på mina skor. 
 
Visst, ok, stil är ett stort intresse så varför inte. Men jag är så nära människor hela tiden som har det sämre ställt än jag, som får kämpa hårt för att få det att gå ihop. Det är ett hån att jag ens ska gnälla över mina Acne-jeans. Så därför skriver jag istället ett inlägg om att jag borde skämmas. Inte för att jag tänker på det, men för att jag lägger så mycket känslor i det. Och för att jag, nu när jag faktiskt kan, inte bidrar mer tillbaka till samhället än det sporadiska mynt som hamnar i den där pappersmuggen.
 
 

they'll come back to you someday.

 
 
 
Två mål av två klarades ikväll: jag sprang en hel halvmil och jag sprang den på under 40 minuter, 33,39 för att vara exakt. Vilket härligt lopp! Hela dagen laddade och taggade vi på kontoret, jag och de fina kollegorna som skulle springa i jobblaget. I fina tröjor ("Hellre kvicktänkt än snabbfotad) for vi väg i strålande solsken genom och runt Pildammsparken. Jag hade förberett mig seriöst med keso och hallon innan och sprang förbi massa fint folk som stod och hejade. Var överlycklig när jag passerade mållinjen och mötte upp två av våra supportrar, innan vi alla satte oss ner i gräset med vår picknickpåse och åt gott i havsblåsten. En jättesnajsig tygpåse med lite goodies som är bra efter ett lopp fick vi också. 
 
Det var ett mycket härligt lopp och nu ligger jag i vår härliga säng och har ont precis överallt. Efter världens längsta varmdusch hoppade jag i myskläderna och tycker att livet är mycket trevligt.

fredagsmiddag och andra bestyr.

 
Idag är det fredag, vilket betyder sluta tidigare. Det är riktigt regnigt och murrigt idag också, och då vill en ju egentligen bara kura ihop sig som en kattunge i mjukaste filten. Så, ingen matlagning ikväll, men väl Campbells FANTASTISKA Tomat- och basilikasoppa, toppat med creme fraiche och olivfocaccia till. Bästa lunchlösningen på jobbet för övrigt, den där soppan. Det är underbart god!
 
För tillfället har jag gosat upp mig med en massa kuddar i soffan, och med Vänner i bakgrunden ska jag börja skriva på nästa veckas skrivuppgift till min kurs. Bra inledning på en lugn fredagskväll.
 
I helgen ska vi bruncha med vänner, och sen blir det säkert lite spontant hittepå. Skönt med oplanerade helger ibland, förra veckan promenerade vi i timmar! Och nästa helg är vi i Paris!!
 
Hej hej på er, ha en fin helg så hörs vi igen på måndag!
 

vintageparty och om att shoppa.

Bild från Emmas Vintage
 

Det spekuleras mycket kring huruvida näthandeln kommer att slå ut fysiska butiker allt mer, också i vår familj. Fler och fler butiker slår ihop portarna för gott, ordet Konkursutförsäljning är något som poppar upp lite varstans.
 
Men dagar som idag tänker jag på hur stor roll den fysiska kontakten med en produkt spelar. När jag står inne på Akademibokhandeln med så superhärliga Emma Sundh, Linda Hansson och Louise Lemmings bok "Vintageparty" i händerna. Hur bokpärmen känns mot mina fingrar, hur jag snabbt bläddrar igenom ganska många sidor. Ju fler sidor jag bläddrar igenom, desto mer vill jag äga denna bok. Jag har övervägt att köpa den men också tänkt att nej, jag kan väl själv hitta på vintagepartyn. Men med doften av nytryckt i näsan kika på de välfotograferade bilderna och det lockande upplägget försvinner alla funderingar. Klart jag ska köpa boken!
 
Därför tror jag inte att näthandel kan slå ut den fysiska handeln. Det frångår hela upplevelsen med att shoppa, titta, känna, prova.

Tidigare inlägg
RSS 2.0