lucka nummer 12: berätta om musik som inspirerar dig.

Nu har vi kommit halvägs i Emily Dahls julkalender.
 
 
 
Som en fortsättning på 20- talsinlägget!
 
Första gången jag hörde den här låten visste jag inte vad den hette eller hur jag skulle få tag på den. Den var ju så bra, så magiskt bra! Till slut hittade jag den och kunde lyssna på den obegränsat på Spotify. Benny Goodman, "Sing! Sing! Sing!"
 
Det är mycket musik som inspirerar mig vid olika tillfällen. Men den här låten är nog lite mer speciell än alla andra. Jag vurmar så mycket för svunna tider och känner att den här låten, och storbandsmusik överhuvudtaget, bär med sig noter som doftar av 30- talselegans, dansaftnar iklädda sammet, plymer och och plutröda läppar. Det inspirerar mig till att dansa swing, dricka champagne ur kupade glas med goda vänner, skriva en bok om hemligheter och mysterier, leta vackra gamla klenoder.
 
Lite storbands- och jazzfavoriter har jag samlat för den som är intresserad på en gammal Spotify- lista Bourgogneröda läppar och svunna tider.

vinterstormar och sailorsuits.

 
 
Hallå hörni!
Igår satt jag på ett bibliotek hela dagen och pluggade. Sportade en liten fransk seglarlook dagen till ära, och idag hinner jag heller inte så mycket annat än att sammanställa uppgifter under stor tidspress. Men det är bara att bita ihop fastän det känns lite mörkt just för stunden, ni vet. 
 
Men något magiskt mitt i allt tragiskt var ändå Håkan Hellström- konserten i fredags, mitt under stormen Svens framdragande! Vi hade sittplats på Baltiska Hallen här i Malmö. Det var första gången jag såg honom live, och förutom att jag blev hungrig på slutet så hade jag kunnat sitta och lyssna och sjunga med i flera timmar till! Efteråt tog vi taxi till värmen hos några goda vänner och satt och skrattade, raljerade och diskuterade över någon kopp te och lite whisky. Sen åkte vi hem, trillade i säng och somnade gott efter vår fina vinterstormskväll.
 

mot solen.

 
 
 
 
Ted Gärdestads dotter Sara Zacharias har släppt ett album med låtar upphittade på en vind, komponerade av hennes far och färdigskrivna av henne själv. Hur kul som helst, tycker en hängiven Gärdestad-älskare som jag.
Men när det står i Göteborgsposten om hur Sara ödmjukt förklarar att hon inte alls önskar står i rampljuset, känner jag att är inte detta samma grej som varenda sympatisk artist säger? Det må vara hur sant som helst, Sara kanske på riktigt bara gör det här för att hylla sin far eftersom ingen annan ville, men det känns som en publikfriare som återkommer alltför ofta och den är allvarligt talat lite spyfärdig. Det ska vara lite charmigt och gulligt. Och framförallt jävligt jante.
 
Må så vara. Jag har lyssnat på två låtar på albumet är de är ganska stämningsfulla. Tycker verkligen att ni kan ta en lyssn!

så vi ska dansa, pausa, dansa, pausa.

Livet som ESC 2013-volontär är över. 
 
Under festligheterna i Eurovision Village på Gustav Adolfs torg i Malmö kunde ni under förra veckan hitta mig i informationsbåset och ute på mingel. Ingen jätteförtroendeuppgift, men ändå en god sådan. Jag har fått prata med människor av en mängd olika nationaliteter, mest trevliga, jag har lärt känna andra inspirerande volontärer och på detta sätt känt mig involverad i det som sedan tog plats i Malmö Arena ute i Hyllie. Jag har sett och hört en mängd artister som jag aldrig annars hade gått och lyssnat på.
 
Allt hårt jobb firades efteråt med dans och drinkar på nattklubben Hipp och det var fantastiskt mycket folk! En så häftig upplevelse, och nästa år finns jag kanske som besökare på en arena i Köpenhamn istället.
 
 
Behrang Miri vid informationsboden som fångade upp av Jalla Dansa Sawa- älskande fans för autografskrivning.
 
 
Scenen, så vacker belägen bland fontäner och körsbärsträd. Malmö visade upp sig från sin absolut bästa sida denna vecka.

euphoria, forever 'til the end of time.

 
 
 
Hej!
 
Som ni märker har jag börjat med en held del fjortis-mobilbilder. Vad beror detta på, ålderskris? Nej, det är dels lathet, dels tidsbrist, som gör att jag inte alltid tar den stora systemkameran och sen orkar föra över bilderna till datorn, för att sedan redigera dem. Så då blir det fingerflottiga spegelbilder istället. Med lite ovikt tvätt på golvet i bakgrunden.
 
Som ni ser har jag idag varit och hämtat ut min ackreditering som visar att jag jobbar på Eurovision 2013. Den här bevisar att jag är godkänd som volontär och personal. Hämtade också upp mitt Eurovision-kit med alla nödvändiga saker jag ska ha för att jobba, till exempel den här fina och enorma Eurovision-vindjackan.

see the stars, the moon and the sun, how they move in silence.

Hela min uppväxt är bara musik och ljud, överallt. Hemma spelade jag alltid (sjöng gärna med också), så i julklapp i nian fick jag trådlösa hörlurar som jag kunda jazza runt i flickrummet med utan att alla andra behövde lida. Min profil på spotify innehåller cirka en miljon spellistor som jag skapat för olika tillfällen, år, känslostämningar... Varje tyst minut behövde fyllas med toner.
 
En dag hände något. Jag stod mitt studentpentry och diskade, i tystnad. Tänkte att jag måste nog sätta på lite musik så att diskandet blir roligare. Men kroppen ville inte gå till datorn, och varken öron eller huvud ville lyssna på någonting alls. Jag ville bara ha lugnt och stilla. Sedan dess har jag blivit en förespråkare för tysta, lugna stunder. Stunder när det enda jag fyller öronen med är tystnad och alla de ljud den för med sig. När livet blir häftigare, när fler och fler minuter fylls upp med ljud, tankar, tjatter, stress... då känns den där tysntaden som ett härligt vackert rum. Max någon Nocturne av Chopin, om det måste vara något. Absolut max.
 
 
 
 

livet är en schlager.

Nu är det inte många dagar kvar till Vårruset, som jag ska springa tillsammans med några kollegor. Känner mig jätteefter i träningen på grund av både sjukdom och mini-semester. Jag räknar med två ynkliga träningspass till innan 2 maj, då startskottet går. Hur ska det gå?
 
Innan dess tar jag i alla fall en ljuvlig helg med pojkvän, Köpenhamn, bio, god mat och utbildning inför volontärandet på Eurovision. Till det kan ni få schlagersemlor som jag bakade ett år, med lite lingon i grädden som gjorde den härligt ljusrosa. Bra tips då det ger lite fräschör i allt det där tunga (även om semeltiden är förbi för det här året).
 

roliga nyheter.

Hej!
 
Måndag igen, helt ok och ikväll ska jag äntligen sätta saxen i mitt toviga sockervaddshår. Ett resultat av mycket värmetänger.
 
I fredags fick denna donnan veta att hon blivit utvald som en av volontärvärdarna till årets Eurovision i Malmö, hur hur kul som helst! Det ska bli så häftigt att få vara med och jobba med ett schlagerevanemang äntligen. Just nu vet jag inte så mycket mer än att jag ska bli kontaktad gällande schema och arbetsuppgifter, eftersom jag jobbar heltid blir det kvällar och helger som uppbokads nu. Det ska bli spännande att få veta vad jag ska göra.

vi tror på lust.

The Ark - Sista dansen i Växjö.
Så avslutar jag en hård arbetshelg, jag har tänkt på den här dokumentären mest hela dagen (klicka på länken för att komma till klippet på SVT Play).
The Ark. Sveriges, Växjös, älsklingar. Alla har en åsikt om The Ark. Jag skulle vilja säga något klyshigt i stil med att "antingen älskar man dem eller så hatar man dem". Jo, jag älskar The Ark. Min syster hatar The Ark. Sedan kom min granne och vände upp och ner på livet genom att säga att han nog gillat The Ark om det inte var för gitarristen Jeppson. Som. Han. Avskyr. Jeppson. Jag vet inte vad denna människa gjort min granne, men det verkar vara något fruktansvärt. Kanske är det bäst att jag aldrig får veta.


Åter till dokumentären. Om du gillar The Ark (och kanske ogillar bara Jeppson eller valfri bandmedlem lite) så borde du se den. Som ett hängivet Angelhead fick jag såklart lite gåshud. För mig själv sjöng jag tyst med i It takes a fool to remain sane. Texten sitter som inväxt i ryggmärgen sedan den tiden då mitt 13-åriga, musiktörstande jag satt instängd på tonårsrummet och lyssnade om och om igen på låtar som jag spelat in på ett kasettband från radio. It takes a fool to remain sane förekom tre gånger på det bandet, Echo Chamber två.

have yourself a...

Ahmen. I Hemtex skyltfönster såg jag med stor fasa juledukar och juleljus i förra veckan. Is nothing sacred anymore? Halloween var ju inte ens över!
Allt fler i vänskapskretsen, inklusive min jultossiga lillasyster, har börjat längta och smygdricka julmust redan. Min julkänsla förblir borta men kan anas någonstans djupt därinne (och kommer nog fram helt lagom till första advent) när jag hör första spåret på She & Hims julplatta. Finns här att lyssna på.

you made me come alive.

Här får ni en helt magisk låtlista.

de miserabla.


1

Tacka vet jag vuxenlivet, inkomst och Malmö. Dessa tre variabler ger mig möjlighet att nästintill knarka bra musikaler! När jag var 16 gick allt i Stockholm och Göteborg och var dyrare än mina tusen kronor i månaden kunde hantera.

Nu har även Malmö blivit musikalscen. Malmö har gett mig Cats, Jesus Christ Superstar och Spamalot. Nu ger de mig Les Misérables. Biljetterna är bokade till mig och Sanna, ganska bra platser för studentpriset 260 styck. Kan det bli bättre? (jag tror att socionom-Sanna kommer uppskatta historien mycket).


kuriosa på kvällskvisten

Känner ni igen där här låten, fast det låter liksom inte som ni är vana vid? Jag fick reda på att Natalie Imbruglias dunderhit Torn är en låt som varit cover för flera olika artister, och den allra första inspelade versionen av låten är den här danska av Lis Sörensen, Braendt heter den.

du kan gråta mitt på gatan

Himmel vad jag tycker om Veronica Maggios nya skiva "Satan i gatan"! Har dock snart lyssnat på låtarna så många gånger som man får med Spotify Free (tvi tvi tvi) och får välan i dagarna skaffa mig såntdärnt Unlimited. Men nu: pastasallad!

rysliga visor

Ni som följt mig länge vet säkerligen hur förtjust jag är i folkmusik av olika slag, och alldeles särskilt svensk folkmusik. Svensk vistradition kan vara både dansande vacker och behagligt ryslig - då syftar jag till största del på texterna. Precis som vi idag gärna läser både deckarromaner och tittar på skräckfilm fascinerades man innan tv och läskunnighet av saker som slog an det där spänningsfyllda obehaget som en riktigt läskig historia gör. Det finns flera exempel på riktigt otäcka visor som man sjöng för varandra samtidigt som man mysryste litegrann. Det finns den kända "Balladen om liten Karin" som handlar om tjänsteflickan Karin som kungen förälskar sig i. Kungen är redan gift och Karin vill inte bliva hans- då beordrar han att hon ska läggas i en spiktunna och rullas kring tills hon dör. Efter Karins död och färd till himlen kommer det två svarta korpar från Helvetet och hämtar den unga konungen.
På körrepet idag fann jag ännu en av dessa hemska visor, "Den lillas testamente" (den eminenta Lena Willemark tar sig an sången här). Texten finner ni nedan och den handlar om en flicka som blivit förgiftad av sin styvmor (dotteren lånan min - min lånade dotter). På dödsbädden frågar styvmodern sedan vart hennes ägodelar ska gå, men styvdottern har förstått moderns onda gärning och vill inget annat ge henne än helvetets pina.

Vad fick du där till bästa?
Dotteren lånan min
Hon kokade ål och peppar
Styvmodern min
Oj oj ont ont havere jag

-

Vad vill du giva din syster?
Jo, alla mina kläder

-

Vad vill du giva din broder?
Jo, bägge mina kistor

-

Vad vill du giva din fader?
Himmelriket vida

-

Vad vill du giva din moder?
Dotteren lånan min
Helvetets pina,
styvmodern min
Oj oj ont ont havere ja


o mio bambino caro

1
Jag har aldrig sett mig själv som något operafan, det närmsta opera som strömmat genom mina högtalare har varit "Time to say goodbye" med Andrea Bocelli och Sarah Brightman, typ. Men på senare tid har jag insett det fantastiska i operadivan Maria Callas "Mio bambino caro".
Lyssna här på Spotify om ni vill!

om melodifestivalen

Här kommer det. Melodifestivalen - slutresultat.
-
Jag höll inte så mycket på Eric Saade men jag är inte bitter över det resultatet. Vad jag däremot är bitter över är hur Christer Björkman lyckats göra om vår svenska uttagning till något litet mini- Eurovision. Att de internationella jurygrupperna skulle få mer makt trodde jag innebar några poäng mer att dela ut. Inte att de svenska jurygrupperna skulle bort helt och hållet.
-
Då undrar jag, Björkman: tar vi ut en låt för att vi i Sverige tycker att den är bra, eller tar vi ut en låt enbart för att den ska slå i Eurovision? Jag vill att svenskarna ska vara nöjda med den låt som vinner. Det ska kännas att det var det här Sverige ville (inte att det var något övriga Europa ville). Sedan får man hoppas att den räcker till. Det är sådant här som gör att fler och fler tröttnar på Melodifestivalen. Svenskarna har mindre att säga till om. Röstningsstrul. Få riktigt bra låtar.
-
Nu är det fan dags att röra om i den här grytan. Min förhoppning är att Björkman avgår till nästa år och att någon som inte är helt inkompetent kan ta över ratten. Christer Björkman har aldrig haft något med Melodifestivalen att göra egentligen. Mer än att förstöra.
-
Jag är otroligt besviken på årets Melodifestival! Men grattis till Saade. Hans låt är svängig och glad och trallvänlig. Dålig stil av Linda Bengtzing att gnälla om att svenskarna sviker henne. Tummen upp till The Moniker som vill vara med nästa år igen!

he told me I was beautiful and came right back to bed

1
Regina Spektor är en singer-songwriter som jag upptäckte förra våren, den mest magiska våren i hela mitt liv. Och Regina Spektors musik blev också magisk för mig. Fast jag tror nog att hennes musik är magisk helt av sig själv.
-
Här får ni en Spotifylista med innehållande hennes studioalbum, lyssna på den om ni är nyfikna, vill upptäcka något nytt och bra eller om ni helt enkelt gillar Regina Spektor!
-
Finaste låtarna någonsin: "Samson" och "Laughing with"
-
Här skulle jag även vilja lägga in youtube-videon med hennes "Samson" men blogg.se samarbetar inte alls. Länk, dårå.

Nu är det dags att bli allvarlig

Om några dagar är det dags för Melodifestivalfinalen igen. I år blir jag hemskt deppig om vi inte kvalar till Eurovision så nu gäller det att cut the crap och tänka på vad folk gillar vid första lyssningen. Det är oftast det människor går på (vilket är en av nackdelarna med fyra deltävlingar - vi hinner lyssna in oss och vissa låtar växer och blir bättre, det är ingen hjälp i Eurovision).
-
Finge jag välja helt själv så skulle jag inte skicka en ballad, hur vackra de än är. Det ska vara minnesvärt, det ska vara show och låten ska framförallt vara bra.
-
De bästa alternativen vi har i år tycker jag är The Moniker med sin glada "Oh my god" och Linda Bengtzings superschlager "E det fel på mig". Sanna Nielsen skulle också fungera bra men den fastnar inte på samma sätt som många andra låtar. Min bästa kompis gillar Playtones "The King" men jag kan inte riktigt bestämma mig för om den är bra eller sådär.
-
Kommentera och säg vad ni tycker och ge mig insikt hur ni tänker!

Melodifestivalen 2011 på Spotify

Melodifestivalen 2011

På spotify- listan ovan finner ni alla finalister och andra chansen- fåglar från årets Melodifestival. Bra om du vill lyssna på alla låtar eller om du bara enkelt vill hitta någon av dina favoriter och spara till en egen lista.

Tidigare inlägg
RSS 2.0