Ibland kan jag inte fatta hur lyckligt lottad jag är, att det kunde bli så himla bra som det faktiskt blev. Visst är det motigt ibland, men så kommer de där små gyllene stunderna som man bara vill fånga, spara i en ask och ta fram igen. Eller minst minnas, i alla fall.

Jag är lyckligt lottad som har en sådan fin familj, de är hjälpsamma och stöttande och jag har förbannat roligt med dem. Jag vet att de alltid finns där, i vått och torrt.

Jag är lyckligt lottad som har min bästa vän Sanna, hon som är nästan som en i familjen. Vi har känt varandra sedan innan lekis och var bästisar även när jag flyttade iväg i flera år. Visst har vi haft våra stunder och tonår, men nu är hon mest som min andra syster och hon vet allt om mig och jag kan skratta med henne och gnälla med henne och vice versa. Henne har jag svårt att leva utan!

Jag är lyckligt lottad som fick sådana fina grannar. De plus Sanna är lite som min lundafamilj, tycker jag ibland. Det är de som bor ovanför mig, Andreas och Emma. Är det inte fantastiskt att man bara kan flytta någonstans och bli så bra kompis med sina grannar? Det tycker jag i alla fall, så ni kan tro att grannsämjan här ligger på topp!

Jag är lyckligt lottad som flyttade till Lund och fick så fina vänner från hela världen. Vi har S som kom hem hit och gjorde milkshake efter att jag gjort min fruktansvärda rotfyllning, och så J som jag schlager- och spelnördar med ibland. Vi har L som jag numera tränar (en massa...?) med ibland och planerar roliga saker med. Fast vi ses för sällan tycker jag, allihopa.

Sist men absolut inte minst är jag otroligt lyckligt lottad som har dig ♥ !

Är det konstigt att man tackar Gud?