Deltävling tre (the one with suprises)

Ok.
Det här var en viktig deltävling som överraskade och gladde mig. Vi har en helt underbar folkmusikinfluerad låt som skräller och går direkt till final, och bäst av allt; mitt i alltihopa kommer någon och nämner Kenneth Gärdestad som upphovsman, och där sitter då Teds textförfattande (och kompositör också, för all del) storebror i publiken och vinkar. Han skrivit en låt som utan tvivel är en Ted-låt, till en kille som utan tvivel har drag av Ted i både röst och ansikte. Det gillades mycket! I programmet hade vi även Dolphens version av Björn Ranelid, och Meltzers fina tolkning av Sex and the citys intro.

♥ = låtpoäng. Maxpoäng är fem
♣ = framträdandet. Maxpoäng är fem

Alcazar - Headlines
♥ ♥ ♥ +
♣ ♣ ♣ ♣ ♣
En typisk Alcazar-låt som säkert kommer att spelas flitigt på radio och ute. Det är lika bra som de låtar som Alcazar alltid bidrar med, och tyvärr räcker inte en låt som är typ lika bra för att de ska gå riktigt hela vägen. Men som alltid, mycket krut ligger i deras scenframträdande (som inte heller det är så exceptionellt för att vara dem).

Johannes Bah Kuhnke - Tonight
♥ ♥
♣ ♣ ♣
En låt som påminde om en viss lovsång, vilket väckte litet ömma känslor vid lyssningen. Låten var ett bra försök, framträdandet var ett bra försök, för visst ska man ha credd för att man rockar till det genom att slänga sig på knä. Vad de übertajta byxorna var bra för lyckades varken jag eller mina två tjejkompisar lista ut.
Men det var ett bra försök, och det är också allt. Kommer vi minnas den om tio år? Knappast.

Elin Lanto - Doctor doctor
♥ ♥
♣ ♣ ♣ +
Man skulle kunna tro att en catchy uptempo låt skulle kunna får bra poäng. Men. Nej. Första refrängen var ganska cool, men jag var sömnnödig när låten gick på sista refrängen (höhö). Också ett jättebra försök till ett bra framträdande, men om jag slipper se det här numret någonsin igen så blir jag ganska glad. Ja, tråkig är ett ganska bra ord här.

Erik Linder - Hur kan jag tro på kärlek
♥ ♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣
Ni tänker säkert att jag inte är helt opartisk här. Ungefär Sveriges största Ted Gärdestad- fan som ska bedöma en låt i sann Ted-anda, skriven av Kenneth Gärdestad och framförd av en supercharmig Ted Jr. Men faktum är att jag tyckte riktigt mycket om den, den var fin, mysig och precis i den där härliga stilen som delvis gör att jag gillar Ted Gärdestad (var snälla och undvika att räkna hur många gånger jag har nämnt honom nu). Framträdandet fick en extra poäng av mig när alla dessa fina människor kom ut och sjöng på slutet. Känslan som förmedlades var skör glädje, vår och kärlek.

Getty Domain - Yeba
Överstruket ♥

Första reaktion på låten: "va?"
Andra reaktion på låten: "va?"
Reaktion när låten faktiskt kom på sjätte plats: "va?"
Jag är ledsen. Den här låten var rörig, tråkig och platt.

Timotej - Kom
♥ ♥ ♥ ♥ +
♣ ♣ ♣ ♣ ♣
Redan när fiolen började spela kände jag att "det här är en låt för Sandra". Folkmusik blandat med modern pop, kan det bli så mycket bättre? Inte så mycket. En väldigt bra och intressant låt, härlig energi och härlig dynamik och glädje på scen visade sig helt enkelt vara receptet för att bli årets första Melodifestivalsskräll!

Darin - You're out of my life
♥ ♥ ♥
♣ +
Vad är det som är ute ur Darins liv? Personligheten? Utstrålningen? Jag skulle gissa på något sådant. En tråkig vers med en helt ok refräng, men som totalt tillplattades av Darins plötsliga farväl till sin scennärvaro. Det kändes mer som att han sjöng lite för sig själv hemma på sitt rum än framför en gigantisk publik. Överraskande dåligt. Den som i tidningen påstod att det var låtens endaste enda bra låt och framträdande borde få avgå från sin plats som Melodifestivalrecensent.

Crucified Barbara - Heaven and hell
♥ ♥ ♥ +
♣ ♣
Oh, det rebelliska tjejrockbandet väljer det mest rebelliska (och ooriginella) låtnamn de kan komma på! Nej, skämt åsido, jag tyckte att låten var helt ok och helt värd sin plats i andra chansen. Men den byggde lite för mycket på alla rockklyshor som någonsin uppfunnits, däribland det dramatiska eldspektaklet, för att jag skulle tycka om den på samma sätt som 2009:s Heat med "1000 miles". Gissar dock att söstra min tyckte om denna en del.

Det ni säger

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0