ett viktigt inlägg.

I veckan hade jag ett samtal med mamma, om saker som jag varit väldigt upprörd över den senaste tiden. Jag har mått dåligt. Varit sjuk. Haft ont. På vårdcentralen och till specialistläkarna har köerna varit så långa att jag blivit fullkomligt nedslagen. "Tre månaders vårdgaranti", säger mamma, och i nästa stund säger hon att det i och för sig inte är många som kan hålla sig inom det, i alla fall inte i Region Skåne. På Lunds universitetssjukhus har man dragit in på cancervården, köerna till operation är längre än man förmodligen orkar tänka på. Födande kvinnor blir hänvisade till andra sjukhus, något som slutar med att de föder barn i bilen.

 

Är detta Sverige, Skåne, 2013? Det heter att det ska effektiviseras och sparas. Men vill vi verkligen dra in på saker som sjukvård?

 

Under mitten av 1900- talet väcktes tanken om Folkhemmet, politikerna insåg att Sveriges hälsa skulle bli bättre om fler människor hade möjlighet att ta del av det som tidigare varit överklassen privilegierat. Genom samarbete byggdes ett samhälle som stått som föredöme för många länder i världen.

 

Nu pratas det om skattesänkningar, ännu mer skattesänkningar än de som redan varit. Jag är inte den som är den, under åren har vissa typer av skatt kanske varit bra att ifrågasätta och titta två gånger på. Men absolut inte allt. Maria Rankka skriver i dagens Svenska Dagbladet om att åter sänka inkomstskatten, till exempel för att en ensamstående med 36 000 i månaden ska kunna bo i Stockholm centrum. Högerns opinion handlar om att ständigt förneka de växande klyftorna, medan rapporterna visar på en dramatisk ökning sedan 1995 och att andelen fattiga i Sverige ökat med mer än hälften sedan 90- talet. 

 

Vart lämnar detta oss i vårdfrågan?

Högerregeringen använder lockord i skattefrågan som anspelar till det egoistiska jaget. Jaget som tycker att om jag har jobbat ihop pengar, varför ska någon annan få ta del av det? Men det är just där problematiken ligger, i egoismen. Den skatt vi betalar försvinner inte i tomma intet, den går till att finansiera statliga instanser som exempelvis vård och utbildning. Vi har sett hur svångremmarna dras åt inom vården, det anställs inte tillräckligt med personal vilket har som effekt att köerna inom den statliga vården blir enorma. För de som är den lilla grupp rika, de som mest gynnas av lägre skatter, de har såklart råd att söka sig till den privatiserade vården. Kvaliteten minskar för som inte räknas till denna grupp människor. För varför ska jag betala för någon annans vård?

 

För att vi har allt att vinna på sett samhälle där vi samarbetar för att folk som har det svårt ska få det bättre. Om fler mår bra, är friska och kan arbeta, så kan fler få landet att gå runt. Det handlar inte om att, när det gäller en medelinkomsttagare i Sverige, att få några få hundralappar över i plånboken när man kan få så mycket mer tillbaka när man sedan behöver det.

 

Dina pengar kommer att finnas kvar, finnas för att bygga upp. 


Det ni säger

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0