I januari slutade min karriär i etnologi och jag påbörjade en i kulturadministration, där jag återförenades med gamla kursare bland annat. Första dagen pratade jag med Anne och jag tänkte från början att här har vi en "bosom friend", som Anne på Grönkulla skulle ha sagt. Ja, precis så tänkte jag. Sen så hade Sanna erotikparty som vi bakade könsdelar till en hel kväll, och både bakningen och festkvällen var underbart roliga. Marie glömde mjölet till sockerkakssnoppen som blev alldeles genomskinlig och vi gick och sjöng karaoke på en gayklubb i Malmö och frotterade med högresta dragqueens. Årets första tulpaner gjorde ett försök att tränga undan den tunga snö som låg som vadd över hela världen. I övrigt var jag sjukt mörkhårig och fick Sanna att färga det blont på mig.

Februari kom och längtan efter våren var enorm. Snön låg kvar hela jädra månaden och det enda man kunde göra var att sätta på sig sina blommiga klänningar och längta. Missbrukandet av sushi på skånska på Rå Epok inleddes med råge och vi hängde där tills de kände igen Sanna. Lillasyster kom och hälsade på en dag och vi käkade bönor i alla smaker och satt i fönstret hemma hos mig och frös. Jag köpte våriga fågelsaltkar och ja, om ni inte märkt det än så avgudar jag våren, speciellt efter en sådan vinter.

I mars gifte jag mig och jag var så lycklig! Eller, vänta nu... nej, just det. Jag gifte mig inte. Men jag och Anne kastade oss in i vårt första upptåg när vi åkte till Köpenhamn över dagen. Efter muséebesök och fika och en film som gick "rakt av" på en biograf sprang vi in i en brudklänningsbutik och låtsades vara blivande brudar. Jag skrattade så enormt mycket och kände mig som Monica i "Vänner". Snön smälte äntligen, och det över en natt och jag tog faktiskt inte så mycket foton alls i mars förutom i Köpenhamn och på mina fina glas på byrån.

April april din dumma sill! I kören Bella Voce hade vi den första vårsjungningen och vi fick en varsinn fin ros att cykla hem med i cykelkorgen en ljus aprilkväll i fågelkvittret utan jacka och med nykyssta läppar. Ett halvår av uteserveringar inleddes på Gräddhyllan i skarp vårsol som helt oförskämt skar i den vinterbleka huden. Och äntligen kunde man med gott samvete klä sig i de bästa och vårigaste kläderna! Jag började trivas riktigt bra i min projektgrupp i skolan och vi började under många goda skratt fila på en projektidé som alla var nöjda med, det som sedan skulle bli Ett Leende.

Sköna maj, i Lund är våren så vacker att det gör ont i mig på riktigt. Fågelkvittret och parkgrönskan blandas med solhungriga studenter och luften kryllar av löften. Vår för mig är en enda tid av löften och skönhet. Det var i alla fall knappt ens vår innan det blev sommarvärme, maj spenderade för det mesta på uteserveringar eller på filtar i parker och på gräsmattor där jag fångade sol i bikini eller somriga kläder. Vädermässigt den finaste våren jag någonsin upplevt. Hela maj är bara som en enda stor sol och mot slutet av månaden började jag och Anne prata om en resa till Paris. Men för det mesta hängde jag med Sanna och grannarna Emma och Ande och dagarna flöt ihop på ett himla fint sätt.

I juni hann jag inte sluta skolan innan det var dags för nästan en vecka i vackra Dalsland på ett vackert lantställe. Dagarna fylldes med utflykter och solbad vid Vänern och en sönderskuren tumme för min del. Väl hemma hann jag knappt duscha innan det var dags för vårkonsert med Bella Voce och efter det hann jag knappt landa innan det var dags att fira student för styvkusinen och efter det hann jag knappt andas innan det var dags för att tillsammans med Anne lyfta från Kastrup med destination Paris. Vi trodde att man kunde se Eiffeltornet var man än står i Paris (det kan man inte) och kom dit under de kallaste och blåsigaste sommardagarna. Dock var det inga drömmar som krossades, Paris och resan var underbarare än vad jag någonsin kunnat tänka mig. Vi skrattade oss dubbelvikta igenom gatorna och sevärdheterna, stötte på baguetten Francois (vars ansikte målades med en bläckpenna som vi lånade i en souvenirbutik) och pratade länge med receptionisten Nour på kvällarna. Dagen efter hemkomsten drog min monstersommar på Hemköp igång...

Juli jobbade jag nästan varje dag (som längst två veckor i sträck) och hann inte med vare sig så mycket foton eller hyss. Jag hann däremot med att göra egen fläderblomssaft igen, jag fyllde år och fick bland annat min köksfavorit, vispskålen från IB Laursen och jag köpte mitt fasta 50 millimeters objektiv som jag bara älskar. Jag tog tillvara på soliga dagar så gott det gick men jag vill minnas att juli mest kändes som oktober, vädermässigt.

I augusti var det mycket sorg. Tidningarna fylldes varje dag om berättelser om de som den 22 juli omkommit i det fruktansvärda terrordådet i Norge och ett tag undvek jag till och med att läsa i tidningarna på jobbet eftersom det bara slutade med att jag grät. Augusti var också den månad då det tog slut med min pojkvän, ungefär samtidigt som jag slutade jobba. Så ja, augusti bestod mestadels av jobb, sorg och en massa tid med mina älskade vänner.

En vacker (men lång) vinter, vår och en regnruskig sommar följdes av ett varm och skönt september. Alla envisades med att sitta på uteserveringar på bland annat Gräddhyllan långt in på nätterna och jag frös! Studierna drog igång direkt och vi slängdes direkt in i vårt projekt med en målarverkstad på barnsjukhuset i Lund. Den första, soliga septemberhelgen tog jag en helgkurs i lindy hop och jag föll stenhårt och handlöst. Började gå på måndagsswing på Mejeriet och torsdagsswing på Tangopalatset. Det bästa beslutet jag tagit på länge och jag anmälde mig direkt till en fortsättningskurs som jag gått i hösten. Jag minns första kvällen på Tangopalatset, nybörjare och nervös och med ett storband på scen som spelade swingmusik från 30- och 40- talet. Det var som en film och hjärtat svällde av lycka.

I oktober jobbade jag, Anne och Lina hårt med Kulturanatomens Oktoberfest som skulle anordnas. Vi hade valt att ha ett mordgåtan-tema för att göra den minnesvärd. Vi jobbade sena nätter och långa dagar precis innan och jag var så himla nervös för att allt skulle bli fullkomligt jättefel. Men det blev jättebra, bedömningen från lärarkåren var att den var bättre än det föregående året och folk stannade långt in på natten.

Projektet Ett Leende gick också av stapeln i denna månaden, så som ni förstår hade jag fullt upp. Det var också en jättefin idag och efteråt gick jag och mina vänner till stammiscaféet och jag drack min första kopp kaffe (vanligt kaffe med mjölk är min grej). Vi var lediga massor från skolan och jag och Anne var deppiga för det, nu ångrar jag det för jag är så stressad och hade gått över eld för att vara ledig!

Det var inte mycket jag fotade i november. Allt var ju bara mörkt och jag var i alla fall glad att det inte var någon snö. Jag är trött på snö så att jag kan dö. Julkänslan ville inte infinna sig fastän det blev första advent och allt, men jag tyckte inte att jag kunde vara en så bitter tant och tvingade mig själv att sätta upp gardiner och ljus och kuddar. Men inga tomtar, svort jag för mig själv. Bara tomten på min speldosa fick se ljuset 2011.

Sista månaden december var både upp och ned och lite på sned. Folk sade hejdå för julen med fest och dans, Anne och jag hälsade på min syster och hennes sambo i Älmhult för att sjunga, dansa och baka och sen präglades resten av julen av uppsatsångest. Julafton firades lugnt tillsammans med familjen och mormor och morfar och jag förberedde julen i köket med att göra hemmagjord pink lemonade till Sannas julklapp. Jag gjorde nog rätt i att inte ha julkänslor i år för då hade jag bara blivit besviken. I skrivande stund har uppsatsångesten på intet sätt lagt sig och jag längtar innerligt tills jag skrivit klart den och kan slappna av i några dagar. Men först ska det firas nyår och resten händer inte förrän nästa år. Vi ses år 2012!