nörderier episode ett

Att nörda, snöa in i något, är riktigt kul. Engagerande, man har något att längta till.
Ett av mina nörderier, som kommer och går, är den tragiskt pinsamma såpoperan "Våra bästa år". Jag tittar i perioder, ibland går det någon månad utan att jag ser ett program, ibland måstemåstemåste jag titta varje dag.

Sami och Lucas är kärleksparet jag älskar, och nu är jag ledsen att jag för en gångs skull missade "days" (som alla inbitna fans säger) i fredags, då deras bröllop inleddes.

Men jag vet också vad som händer. Jag har en bra översikt på handligen för nästkommande fem år. Jag och syrran har läst in oss på de flesta karaktärer och vi VET - att i "Våra bästa år" dör man aldrig. Det kan verka så. Man "dör", donerar alla organ och begravs, men några år senare hittas man ändå livs levande i Stefano DiMeras källare. Antingen hjärntvättad eller med minnesförlust.
Och så är det så hopplöst, för hur meant to be ett kärlekspar än verkar vara, så slutar det alltid på otrohet och separation och nya livsförälskelser. Det är en evighetsmaskin.

Det ni säger

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0