lite nyårslöften
Vad ska ni lova? Jag är i alla fall glad att jag ska få höra Sannas hemliga löfte från förra nyår! Själv vet jag inte vad jag ska lova. Något som har att göra med att ta för mig mer istället för att sitta och vänta på att någon ska komma och fråga om jag vill vara med - det händer inte. Man skapar sitt eget liv.
Gott nytt år!
Tillbaka från Thailand, sömnig som bara den, och för att hålla mig vaken en stund till så blir det en årskrönika!
Nyår. 2009. Ett magiskt år, sade jag till mig själv. I januari bröt jag mig ifrån arkeologiska institutionen och uppfyllde en gammal dröm - att plugga religionsvetenskap. I mitt eget tycke ett väldigt smart drag.
I februari samlas jag och mina kära vänner Sanna, Santie och Johanna för att titta på åh så underbara Melodifestivalen, samt ger oss katten på att vi ska lära oss dansa som männen i Carolas "Fångad av en stormvind" en dag.
I mars hände det inget speciellt. Jag tog inga foton den månaden, men jag hade salstenta. Den gick det väldigt bra på. Och min syster fyllde år. Och Thailandsresan beställs.
I april var jag lika dålig på att ta bilder, och alla andra också. Det var fint väder och jag och vänner åt allt som oftast lunch eller satt med böcker och datorer på SOL- centrum.
I maj var det hemskans fint väder, jag skrev miljontals seminarieuppgifter och hade gruppmöten. Jag njöt av solen och livet och allt som var vackert, och av trädblomstren som slog ut på Teologens gårdsplan.
(en för mig okänd fotograf)
Mitt livs bästa midsommar ägde rum i Bjärred i juni. Vi byggde midsommarstång, skrubbade nypotatis, alla var så trevliga och roliga så det var inte klokt. Vi åt gott, umgicks, dansade och dansade och dansade till klockan tre på morgonen.
Till min tjugoandra födelsedag i juli bakade jag en fantastiskt god tårta, ända från grunden, och firade i trenne dagar; en dag med Santie i Lund, en dag med familj och släkt, och en dag med hässleholmska vänner.
I augusti packade Sanna sig ifrån Kämnärsrätten, och sista veckan i denna månaden höll jag henne sällskap och spelade ett matspel som heter Delicious. Och så blåste vi såpbubblor över hela Norra Fäladen.
I september började jag plugga konstvetenskap och åkte på exkursion till Glyptoteket i Köpenhamn.
I oktober var det temasittning för oss konstvetare, och temat var surrealism. Jag inspirerades av en illustration av den magnificente Hans Arnold.
November präglades av tidig jullängtan (och tidigt julpynt) och av resor till Köpenhamn och två tentor. Längtan till semester var befogad.
Semestern fick jag i december, två veckort i paradiset Thailand! Nu är det den andra dagen jag är hemma, och jag längtar redan tillbaka till avslappnande pooldagar, tuk tuk- resor och till att inte behöva lyfta ett finger för att vare sig städa, laga mat eller diska.
GOTT NYTT ÅR, OCH GOTT NYTT DECENIUM!
tips
medan jag ar i Thailand kan ni folja min resedagbok. Sok efter anvandarnamnet Sandracarolina pa resedagboken.se
slut psst.
bye bye bye
Well. Imorgon drar jag till Thailand i två veckor. Så ni får klara er utan mig ett tag.
So long, see you, honey
the phantom of the cathedral
Så jag och Sanna fick gå hem.
Utanför domkyrkan hejdade Sanna plötsligt sig, och gapande stod vi båda på den blöta kullerstenstrottoaren utanför den spöklikt tornande kyrkan - orgeln spelar högt, högt därinne!
Och inte var det något stillsam psalm, nej, orgelspelaren återgav ett rekviem- liknande stycke, som kanske snarast påminner om något skrämmande och lite våldsamt som Fantomen på operan skulle ha spelat.
Några utbyttesstudenter hörde det också, och gick fram och kände på dörren, för kanske var det midnattsmässa. Men det var helt igenbommat, kyrkan var helt mörk, och när det sista ackordet ebbat ut återstod bara tystnad.
"Tidsinställd orgelmusik," trodde Sanna.
Fantomen i domkyrkan, säger jag.
skojochploj
Nåväl. Igår lekte jag komiker i en omgång Parlamentet inför en del främlingar och bekanta. Och imorgon ska jag skriva frågor till en frågesport som hela min familj ska dras in i på flygplatsen. Ja, vi ska sitta där ganska länge eftersom mina föräldrar insisterar på att vara där mycket mer än tre timmar innan incheckning, och då kan man ju lika gärna leka frågesport.
Och i januari lämnar jag Skåne för att vara med i ett tävlingsprogram. Det känns härligt att 2010 inleds med det jag tycker är roligast.
santa baby
Kära Tomten.
jag satt och funderade över vad jag skulle önska mig i år (även om Thailand ungefär är det mesta av mina klappar), men så kom jag på, att egentligen önskar jag mig bara tre saker. Eller kanske fyra. Och jag tror att jag har varit ganska så snäll, för jag har ätit upp mina grönsaker och allt det där.
Så här kommer min önskelista!
Jumpsuiten från Åhléns, storlek 34
Mindre stress, mer lugn och harmoni (och mycket vänskap!)
En strykbräda
Svar på mina mest uppstressande frågor
Jag hoppas att det inte var för mycket!
God jul från Sandra
PS. Jag tycker att Supersnällasilversara och Stålhenrik är jätteroliga.
varmt om magen
Jag kommer precis hem från en liten nobelmiddag á la Credo, och det var så trevligt så jag vet inte vad.
Ännu ett minne att stoppa i den där vackra lådan, där man förvarar de vackra minnena så att man inte råkar tappa bort dem.
Och nu ska jag avsluta kvällen med de bästa jag vet i matväg: rostat bröd med räkost!
en massa skit (bokstavligt talat)
På föreläsningen idag pratade vi om Bauhaus, och inkörsporten till det och efterverkningarna av det. Vi snackar om konstnär 1 och konstnär 2 som blir ovänner, eftersom konstnär två använder färger utöver primärfärgerna, och konstnär 1 tycker att världen är bara primärfärger och man får a b s o l u t inte måla med något annat än primärfärger. Och icke-färgerna svart och vitt. Besserwissrar.
Allteftersom jag läser i världens mest invecklade bok på engelska om konsten efter 40- talet, så inser jag att ok, konstnärerna har ganska intelligenta tankar bakom sina verk, som mest verkar vara ihopkluddade av dagisbarn.
Men jag personligen förstår inte tanken med att göra utställningar med skrotkonst (inte konst som är skrot, utan faktisk junk art), och sen tycka att man är skitkonstnärlig. Jag förstår det inte. Andra får gärna tycka att det är fint, det är jag som inte kan ta till mig det.
Det är inte my piece of cake.
Kanske skräms jag av modernitet (om jag nu skulle försöka psykoanalysera mig själv) och vill hålla mig till det klassiska, traditionella och hemtrevliga.
Skitsamma. Det är surtråkigt i alla fall, och den här tentan kommer att gå åt fanders eftersom all tid jag trodde att jag hade till att läsa på de föreläsningar jag missar, den tid försvann alldeles obarmhärtigt från mina händer av "högre makter".
Skitvecka. Skithelg. Skitkonst.
Hoppas att Thailand blir bra.
Nu vet jag i alla fall vad jag INTE ska bli: konstvetare.
Finns det inget mellanting mellan humaniora och något mer konkret? I så fall vill jag läsa det.
skitarg och frustrerad
Varför kan människor inte förstå att jag inte kan vara överallt på samma gång och göra allting på samma gång? Varför fattar inte folk att jag efter två veckor (VÄLBEHÖVLIG) semester faktiskt kommer att behöva plugga till en tenta, som är i första veckan i januari, när jag kommer hem?
Jag blev faktiskt riktigt rädd idag. Jag satt på jobbet och höll på att bryta samman. PLU-nummer, som jag slagit in tidigare under dagen och som suttit ingraverade i huvudet i flera år, bara försvann. Jag tryckte och tryckte men kunde inte minnas vad numret vara. Och när jag skulle titta i listan så märkte jag att jag inte ens kunde komma ihåg vad frukten hette. Allting idag har varit som i en dimma.
Ska två veckors semester på hela året behöva betyda att jag ska bryta ihop av stress inom två veckor efter det?
svammel
Ja, något sånt kan vi väl säga?
Förutom att jag ska försöka läsa ut en hel kursbok innan torsdag (hahaha, lycka till med det!), skriva packningslista och packa, så händer det lite roliga saker som minst sagt kommer att ta upp en del tid.
one. grupparbeten hela veckan. Jag gillar't!
two. på måndag ska jag försöka hitta en fin klänning och uträtta lite ärenden på stan. Dammsuga och torka golv. Ha en riktigt tjejig och julig kväll då vi ska dricka glögg, kanske äta lite pepparkakor (så att vi blir riktigt snälla) och prata klänningar och outfits inför...
three.... tisdag! Då är det en liten "nobelfest" på Credo, där vi ska anordna middag, äta middag, och förhoppningsvis titta på några människor som är modigare än mig och tänker ha lite roliga uppträdanden på scen.
four. skriva en frågesport inför fredag, anledning anges nedan.
five. på torsdag ska jag på samtal samt göra allt det sista inför resan.
six. fredag. mamma och pappa kommer att ta tåget till Kastrup vid lunchtid, och det innebär ungefär åtta timmars väntan på flygplatsen, och under merparten av dessa timmar kommer vi inte att kunna checka in bagaget ens.
Sen bär det av med flyget till Thailand och sen behöver jag ju inte ens säga hur mycket jag ska njuta!
längtar
Imorgon hämtar jag den gigantiska väskan som ska följa med runt halva jordklotet. Sen är det packningslistor och inköpslistor och off and away!
människor är allt bra lika hela världen runt
Så är det!
finns det liv är det aldrig försent
slut
Jag är också slut för att det alltid är något som måste göras. Jag måste alltid plugga jättemycket. Golvet måste dammsugas, saker måste plockas, disken ska diskas och tvätten ska... ja. Ni förstår. Tvättas.
Sen är det ärenden som ska utföras. Människor att träffa, möten att passa. Upspeed, upspeed.
Och det är ju roligt. Men sen ska man hem och städa. Eller plugga. Eller laga mat.
Dessutom går hjärnan i högvarv mest hela tiden eftersom jag måste göra en massa val, hit och dit. Störst av allt är valet av framtid (eller någon slags väg mot någon slags framtid någonstansnågongångliksom).
Vad ska jag läsa till våren? Till hösten? Och varför? Vad är målet? Vad vill jag? Vad är jag bra på? Vad passar jag som?
Nej, tyst på mig nu.
vår lilla värld
Den är så liten att den i själva verket ryms på en enda skärm.
Sedan jag blev medlem på Facebook har jag återfått kontakten med många gamla skolkamrater, människor som jag flyttade ifrån när jag var 14 och som jag sedan enbart hade sporadisk eller ingen kontakt med. Telefonsamtalen blev färre och färre, och det var inte alla kompisar som jag hade numret till. Deras liv blev inhöljt i en stor gåta, en värld som jag inte var en del av.
Nu ikväll blev jag genom denna fantastiska sida vän med en riktigt riktigt gammal vän som jag definitivt inte hört något från sedan jag var ungefär 11. Hon var från Italien och var släkt med våra grannar, och kom dit och hälsade på över somrarna. Hon pratade knappt någon engelska, ingen svenska alls, och ingen av oss andra pratade italienska. Men oj så kul vi hade på det lilla sätt vi kunde göra oss förstådda! Hon var allas favorit.
På grund av mina grannar så började jag läsa italienska i gymnasiet, och jag var väldigt väldigt duktig på det. Sedan åkte jag till Italien för att slipa på kunskaperna. Men åren har gått sedan dess, och mina kunskaper i italienska har till min stora förtrytelse minskat rejält. Glosor och oregelbundna (och regelbudna också, för den delen) har försvunnit i huvudet, och kvar är hälsningsfraser som "hej", "hur mår du?" och "jag heter...". Ungefär.
Men nu är vi Facebook- vänner! Hon som bodde så långt borta innan, nu är hon där precis inom räckhåll och hon är inte som någon flyktig hägring från det förflutna längre. Hon finns rakt framför mig, och inte två timmars flygresa härifrån!
