fru marianne.
På julaftons natt mådde jag lite dåligt och bestämde mig för att rota i gömmorna i SVT Öppet Arkiv. Där fann jag "Fru Marianne", en serie i fyra delar som jag sett någon gång för 13 år sedan men jag hade glömt bort nästan allt. Jag är så glad att jag hade den upplevelsen framför mig då! Jag låg i mammas och pappas gästsäng från Ikea till klocka 4 på morgonen med telefonen i handen och följde den bortskämda Mariannes resa in i äktenskapet. För den förnäma men djupt skuldsatta familjen ses patron Börjes friarbrev som en välkommen utandning. Men det ensamma livet på en bondgård är inte vad den hjälplösa Marianne är van vid.
Se den!
lucka nr 18- berätta om en ikonisk/historisk person som inspirerar dig.
Lucka nummer 18 i Emily Dahls julkalender.
Det gjorde jag ju redan i den här luckan där jag valde Audrey Hepburn, som ju måste sägas är en riktigt ikonisk person.
Men så kom jag att tänka på:
Robin Hood.
Historien om Robin Hood har alltid fascinerat mig, den fina tanken på att en person viger sitt liv åt att göra något gott och andra genom att bryta mot regler och trotsa makten. Ta från de rika och ge till de fattiga.
Såklart tror jag ju inte på detta i bokstavligt som en del personer trott, jag tycker ju inte att folk ska vara kriminella och stjäla. Men likväl symboliskt (till exempel skriver jag om skatter här och här). Skatter och en ekonomi som gör att det skapas troll i vårt land som roffar åt sig med begär i ögonen är något jag brinner oehört mycket nuförtiden. Mer pengar till de rika på bekostnad av de fattiga. Det skulle behövas en Robin eller en Karl-Bertil hos oss nu. Dessutom gillar jag tanken på att våga stå upp för sin sak trots att överheten säger åt folk att vara tysta, det är något som inspirerar mig. Jag vill inte vara tyst. Jag vill inte vara feg. Jag vill stå rakryggad för det jag tror på och inte ursäkta det för att någon kan tycka annorlunda. Det är inspirerande.
Sen är en liten anekdot att jag alltid slukat Robin Hood- filmatiseringar, sånär som på de senaste. Under en period i högstadiet och gymnasiet var jag fast i "New Adventures of Robin Hood" som var en ganska fristående fortsättning i stil med "Xena" och "Hercuels". Jag var fullkomligt tonårsförälskad i mannen på bilden ovan, Matthew Porretta, somspelade huvudrollen (och som även spelar Will Scarlet i Robin Hood-parodin "Men in Tights". Sen är den klassiska "Prince of Thieves" även den underbar för den som liksom mig är svag för Kevin Costner (vad är det med honom egentligen?).
det var natt jag skulle just gå hem klockan tre, i new york.
Igår! Monica Z!
Vilken fantastisk film. Edda var magnifik i huvudrollen och filmen var otroligt vacker och nära. Jag vet att någon i bloggosfären, minns ej vem, tyckte att det var synd att filmen fokuserade så på Zetterlunds dåliga mödraskap, men jag har svårt att se filmens mening, utveckling och autencitet om en skurit bort den biten. Det var ju något som säkert låg nära Zetterlunds liv och det hade varit bra att hymla bort.
Så hela morgonen har vi pratat om och spelat Monica Z här i Växjö. Se den!
xoxo
Ja, det här behöver väl ingen närmre presentation? Som sista person i världen har jag nu börjat junka Gossip Girl. Jag började se det när kanal 5 sände det 2008, men efter 4 avsnitt blev det ett långt uppehåll och sen hände det liksom inte för mig mer. Men nu, sedan vi skaffat Netflix och alla andra bra serier (läs: Glee och New Girl) gjort sommaruppehåll, så blev det läge. Vi är nu i slutet av säsong 2 och jag älskar det! Tycker att Blair Waldorf har fantastiska kläder, håller på Chuck fastän han är lite som en huggorm, tycker att Serena och Dan är de gäspigaste människorna i världen, jag vet inte riktigt vad Jenny håller på med och ja. Ni hör ju.
Det är underbart att ha så många avsnitt kvar av detta. Mellan sol- och sovtimmarna nu när det i sommar, och sedan i höst när vindarna viner utanför och teångorna värmer mitt inre.
that's why they call them crushes. If they were easy, they'd call them something else.
Scen ur "The Breakfast Club"
Scen ur "Pretty in Pink"
Vi har 80-talsbonanza hemma i det Slussenska hemmet. Det började med klassiska "The Breakfast Club" i söndags, sen körde vi "St Elmos Fire" och ikväll blir det en av mina gamla favoritfilmer, "Pretty in Pink". Vi håller nämligen på att gå igenom alla filmer som tillskrivs det så kallade Brat Pack, ett gäng unga 80-talsskådespelare som figurerade i populära tonårsfilmer och som, till deras stora förtret, grupperades under detta namn. Nästa projekt blir "Pick up artist" med Molly Ringwald och Robert Downey JR (favorit!), varav den sistnämnda inte räknas in i Brat Packets kärngrupp men som somliga ändå vill räkna in.
Vissa av filmerna är bara bra och mysiga, andra av dessa "Brat Pack"-filmer är riktigt knäppa av roliga. En annan favorit är "Sixteen Candles" som innefattar en chinese guy som totalflippar och en bortglömd födelsedag.
Som ni märker har vi nördat in oss helt på detta fenomen denna veckan. Vet inte riktigt varför vi fångats av det, men så blev det. Sen är vi Brat Pack-experter.
retro underhållning.
'Alltså, är verkligen superpeppad på att gå och se Maria Langs 50-talsdeckare "Mördaren ljuger inte ensam" på bio typ snart! Det verkar vara rent retroidylliska settings och kläder och vad klär egentligen en deckare bättre än en fläkt av förflutet? Tydligen ska fler Maria Lang- böcker filmatiseras och sedan gå på tv.
Något annat man kan titta på är "Nora" som har premiär idag (liksom "Mördaren ljuger inte ensam") på Intiman i Malmö, en fristående fortsättning på Ibsens klassiska "Ett dockhem". Det blir mycket att fylla kvällarna med i mars och april, missa inte!
konstnären.
Igårkväll fann jag min nya favoritfilm.
Jag har velat se "The Artist" ända sedan jag hörde talas om den i vintras. Eller, egentligen hörde jag bara att den var bra och att den handlade om en stumfilmsstjärna och redan vid det sistnämnda ordet var jag såklart totalsåld. Och nu är jag såld på riktigt!
"The Artist" är gjord som en svartvit stumfilm och det kan ju låta riktigt tråkigt, men det var verkligen underbart! Stumfilmsstjärnan George Valentins värld skakas i grundvalarna när Hollywood alltmer går över till att producera så kallade "talkies". Han klamrar sig stenhårt fast vid sina glansdagar samtidigt som den oemotståndligt charmiga Peppy Miller förvandlas från dansflicka till filmvärldens nya älskling.
Det enda jag känner just nu är att jag skulle vilja se den här filmen om och om igen flera gånger på raken!
les aventures extraordinaires.
Påskhelgen har spenderats på bästa tänkbara sätt i Malmö med obskyra mängder påskgodis och lika obskyra mängder god mat och gott sällskap. När man någon gång mellan allt ätande måste vila magen så är en lättsam film rätta avslappningen. Vi upptäckte en underbar fransk film, Les aventures extraordinaires d'Adèle Blanc-Sec (eller Adéle and the secret of the mummy som den heter på engelska). Påminner lite om Amélie från Montmartre som är en av mina favoritfilmer, och lite om Indiana Jones. Den utspelar sig i början av 1900-talet (bästa!) i Paris och handlar om den fräcka, glada och modiga journalisten Adéle och hennes äventyr. Jag tänker inte ens försöka beskriva mer än så för jag kan verkligen inte göra historien rättvisa i en kort sammanfattning. Den är alldeles fruktansvärt fransk, rolig, quirky och spännande och jag tycker ni ska ta och se den!
helt hysteriskt
Var bjuden på en kanonbra tjejkväll igår! Fastän vi hört några i gruppen och några andra personer säga att den inte alls var bra så tyckte vi att tjejkväll = chicflicks. Men ja... det var verkligen ingen vanlig romantisk komedi.
-
Först och främst vill jag säga att jag ÄLSKADE den! Inom fem minuter hade jag redan skrattat flera gånger och mot slutet av filmen var det skrattkaos i biosalongen. Humorn var ganska annorlunda och jag tror inte att alla uppskattar den, men det gör jag. Lite random, väldigt knäpp och dum i huvudet.
-
En snabb handling: 30-någonting singeltjejen Annies bästa väninna ska gifta sig och hon blir utsedd till hederstärna. Men titeln som bästa vän ligger henne inte säkert i handen då väninnans nya vän Helen tar upp kampen. Och vad har Annie mot en kvinna som är gudomligt vacker, gift och snuskigt rik? Annie som just dumpats av sin pojkvän, fått stänga ner sitt konditori som hon satsat alla pengar på och som bor tillsammans med världens knäppaste, brittiska syskonpar. Annie som tror att kärleken i hennes liv är den vackre och självgode Ted som bara utnyttjar henne för sitt eget nöjes skulle, Annie som är det där bittra affärsbiträdet i en butik som bland annat säljer förlovningsringar.
-
Se trailern! Den gör absolut inte filmen rättvisa men ni får en idé.
driver dagg, faller regn
Guld är vad vardagsmatinéerna på SVT är, i alla fall för en gammelfilmsälskare som mig själv. "Driver dagg, faller regn" är en film som jag spelade in när den gick just som matiné. Mamma hade skrivit i min gamla Mina vänner- bok att det var hennes favoritfilm och då ville jag klart få den inspelad till henne. Så intresserad var hon inte längre men jag har haft stor glädje av detta!
♥
"Driver dagg, faller regn" utspelar sig under 1800- talet och handlar om storbondedottern Marit och den fiolspelande kolögde Jon som det sägs vila en förbannelse över. Marit är trolovad med storbondesonen Mats vilket innebär glada dagar för de båda gårdarna - men efter en logdans försöker Mats våldta Marit varpå hon flyr. Jon sitter vid forsen och spelar på sin förbjudna fiol och hör Marits rop på hjälp. Det dröjer inte länge förrän de förälskar sig i varandra och en kärlekshistoria som för längesedan drog olycka över Jons familj är på väg att återupprepas.
♥
Så passa på om du får tag i den och om du vill vältra dig i folkmusik, folkdräkter, folktro och lite folkvett. Gillar du också svartvit film och skönhet ska du också titta!
Gasljus
Ikväll såg jag thrillern "Gasljus" från 1944 med Ingrid Bergman i huvudrollen. Jag är mycket förtjust i svartvit film och det är ganska speciellt kusligt när det är en svartvit psykologisk mordhistoria.
-
Filmen handlar om den mördade operasångerskan Alice Alquists systerdotter Paula, som efter den tragiska händelsen for till Italien för att bli tränad även hon till sångerska. I romantikens förlovade land möter hon en stilig, uppvaktande man som snart blir hennes make. De flyttar tillbaka till Paulas och Alices gamla hus och snart börjar Paula bli alltmer förvirrad och glömsk. Saker försvinner och hon inbillar sig att hon hör ljudet av fotsteg i huset när maken är borta. Eller inbillar hon sig verkligen?
-
Kura upp med den här när dagen känns lång. För övrigt har jag två saker att ta upp: den ena är att min Macbook tydligen inte förstår när jag gör blankrad här på blogg.se, vid publicering trycks texten ihop igen. Jag hade aldrig detta problem med min gamla dator, någon som kan hjälpa? Det andra är att jag sitter och filar på lite idéer för den här bloggen som jag förhoppningsvis snart kommer att presentera. Missa inte!
black swan
Mördande vacker!
no boundaries
Alexander Rybaks nya album "No boundaries" ligger ute på Spotify.
Förra plattan, "Fairytales", tyckte jag väldigt mycket om, den dåliga kritiken till trots. Underbara "Roll with the wind" fångade mitt hjärta och var tillräckligt bra för att Rybak skulle spela in en svensk verion av den - tillsammans med våra egna folkloristiska Timoteij.
"No boundaries" har också fått ganska dålig kritik. Jag tycker om den för att den har det där Rybakianska stilen som jag tycker om. Men om sanningen ska fram så låter den alldeles på tok för likt den första plattan. Fiolstyckena är lika underbara. Melodiernas refränger är nästan bara som remakes på refrängerna från förra skivan. På en av låtarna sjunger han till och med rent av dåligt. Gulligt Rybak, men inget album som går till världshistorien.
Förra plattan, "Fairytales", tyckte jag väldigt mycket om, den dåliga kritiken till trots. Underbara "Roll with the wind" fångade mitt hjärta och var tillräckligt bra för att Rybak skulle spela in en svensk verion av den - tillsammans med våra egna folkloristiska Timoteij.
"No boundaries" har också fått ganska dålig kritik. Jag tycker om den för att den har det där Rybakianska stilen som jag tycker om. Men om sanningen ska fram så låter den alldeles på tok för likt den första plattan. Fiolstyckena är lika underbara. Melodiernas refränger är nästan bara som remakes på refrängerna från förra skivan. På en av låtarna sjunger han till och med rent av dåligt. Gulligt Rybak, men inget album som går till världshistorien.
my room
Bild
Lagom till det mörknade igår slog vi på en skräckfilm som jag velat se sedan jag hittade den för tre dagar sedan. "The Changeling", psykologisk skräck från 1980.
Filmen handlar om John Russell, en sörjande far som hyr ett gammalt hus som varit obebott de senaste tolv åren. Allt ter sig lugnt, i det närmaste perfekt. Men vad som startar med högljudda och rytmiska bankningar klockan sex varje morgon slutar i ett grävande i livsöden som för längesedan borde ha kommit till ro. Efter att ha spelat in en seans som hålls för att lösa gåtan med husets osaliga ande tillblottaläggs inte bara en fruktansvärd sanning, utan även de dödas krafter i huset.
Det är morgonen efter nu och jag ryser fortfarande när jag tänker på gamla rullstolar och folk som kan tänkas sitta i dem. Det är ett bra betyg för en skräckfilm: den är mörk, mystisk, krypande och hemsk. Har du inte blivit ordentligt uppskrämd på ett tag så borde du se den.
kort och koncist
Jag har en Facebook-vän som verkar tro att statusuppdateringar och twitter är samma sak. F.Y.I- it's not. Det är inte okej att skriva tjugotusen updates på tio minuter! LOL på dig!
Vad säger ni om Tyskland som vinnare? Ett tag i början tänkte jag att nu blir det nog ett nordiskt land igen, nämligen Danmark, men sedan ville Europa annorlunda. Jag gillade Tyskland, kanske inte jättemycket men tillräckligt för att vara nöjd.
Men pinsamt är fortfarande att Grekland och Cypern envisas med att ge varandra den där tolvan, hur kasst bidragen än är. Till och med Greklands resultatsläsare småfnissade lite för sig själv när han kom till det momentet.
Jag tyckte att det var synd att Spanien spelade om sitt bidrag, det var en litet cool detalj att ha blivit kuppad och sångaren var sådär proffsigt oberörd att jag och Sanna tvistade ett långt tag om huruvida det ingick i showen eller inte.
I övrigt höll jag väldigt mycket på Vitryssland, Rumänien, Danmark, Irland, Spanien och Azerbadjan. De olänkade länderna är de grisar som inte lagt ut sina låtar på Spotify. Hmpf.
Nu är klockan ett och jag ska skriva färdig min språksociologiska rapport. Godnatt!
Vad säger ni om Tyskland som vinnare? Ett tag i början tänkte jag att nu blir det nog ett nordiskt land igen, nämligen Danmark, men sedan ville Europa annorlunda. Jag gillade Tyskland, kanske inte jättemycket men tillräckligt för att vara nöjd.
Men pinsamt är fortfarande att Grekland och Cypern envisas med att ge varandra den där tolvan, hur kasst bidragen än är. Till och med Greklands resultatsläsare småfnissade lite för sig själv när han kom till det momentet.
Jag tyckte att det var synd att Spanien spelade om sitt bidrag, det var en litet cool detalj att ha blivit kuppad och sångaren var sådär proffsigt oberörd att jag och Sanna tvistade ett långt tag om huruvida det ingick i showen eller inte.
I övrigt höll jag väldigt mycket på Vitryssland, Rumänien, Danmark, Irland, Spanien och Azerbadjan. De olänkade länderna är de grisar som inte lagt ut sina låtar på Spotify. Hmpf.
Nu är klockan ett och jag ska skriva färdig min språksociologiska rapport. Godnatt!
eurovision
Efter en diss resulterad av Sveriges icke-deltagande i Eurovision i år (gråååt) sitter ändå jag och Sanna här och tittar. Bidragen är faktiskt ganska bra nu när vi kommit till Moldavien, och Spaniens bidrag fick oss att gapskratta när den där hiphopar-kupparen sprang in och gömde sig i kören, såg vakterna, hoppade ut i publiken och sågs sedan föras iväg av vakterna. Skojigt!
Sveriges historia
Tv4:s storsatsning "Sveriges historia" är ett program som jag väntat och väntat på sedan jag först hörde talas om det för snart ett och ett halvt år sedan. Jag spelade in torsdagens program och avnjöt det ikväll, efter att ha hört en eller två inte helt bra kommentarer om programmet. Men jag tyckte att det var väldigt, väldigt bra.
Dick Harrison, den briljante historieprofessorn, och Martin Timell, den chokladvarme tv-profilen, vägleder oss på en snitzlad bana genom den svenska historien från stenåldern fram till nutid. Första avsnittet gjorde reklam för mina hemtrakter, Hässleholm, där man funnit Sveriges äldsta lämningar av människor. Harrison tar upp tidigare teorier och nya gissningar och allting görs mycket levande av både tonfall, filmade snuttar och anekdoter. Jag kommer helt klart att titta nästa vecka, då träder vi in genom porten som leder till den mystiska och kultpräglade bronsåldern. Missa inte!
Programmet påminde mig även om att jag hemskt gärna vill åka på en riktigt trevlig Skånerunda i sommar, en dag när det är riktigt soligt och varmt. För Sverige, och Skåne, är så himla vackert när det är sommar!
Dick Harrison, den briljante historieprofessorn, och Martin Timell, den chokladvarme tv-profilen, vägleder oss på en snitzlad bana genom den svenska historien från stenåldern fram till nutid. Första avsnittet gjorde reklam för mina hemtrakter, Hässleholm, där man funnit Sveriges äldsta lämningar av människor. Harrison tar upp tidigare teorier och nya gissningar och allting görs mycket levande av både tonfall, filmade snuttar och anekdoter. Jag kommer helt klart att titta nästa vecka, då träder vi in genom porten som leder till den mystiska och kultpräglade bronsåldern. Missa inte!
Programmet påminde mig även om att jag hemskt gärna vill åka på en riktigt trevlig Skånerunda i sommar, en dag när det är riktigt soligt och varmt. För Sverige, och Skåne, är så himla vackert när det är sommar!
en the ark- fanatikers idylliserande
Sedan våren 2007 har jag gått i The Ark- törst. Den stillades något av biljetten till "Jesus Christ Superstar" med herr-snart-pappa-för-första-gången Salo förra året i januari, men nya musikaliska mästerverk signerade the Ark och Ola Salo har jag fått vänta på. Mer eller mindre tålmodigt.
Glad som ett bi på en blomsteräng kastade jag mig över Spotify när en kursare berättade att låten låg uppe. "Superstar" heter den senaste singeln, Ola är nyklippt och låten är så bra som det blir när det är The Ark (rättare sagt oerhört väldigt mästerligt fantastiskt bra). I den första refrängen i videon ovan byter de ut munktröja och jeans mot de karaktäristiska glamrocksoverollerna, och rysningarna vibrerar genom kroppen och jag tänker att nu är världen rätt igen. The Ark är tillbaka med ett nytt album den 26 april!
deltävling fyra
Sista deltävlingen för i år, och förmodligen även den bästa.
Segertippade Peter Jöback tog sig till finalen, även om jag personligen tycker att hans låt har blivit lite väl hypad i veckan. Men jo, den blev bättre efter några genomlyssningar. Anna Bergendahl skrällde rejält över Jöback, vem hade kunnat tro det? Sibel åkte tack och lov ut och kom näst sist, och alla fem låtar som gick vidare till omgång två var faktiskt deltävlingens fem bästa låtar. Fast jag hade gärna gett Neo Jöbacks plats i finalen...
♥ = låtpoäng. Maxpoäng är fem
♣ = framträdandet. Maxpoäng är fem
Sibel - Stop
♥ ♥ ♥ -
♣ ♣ ♣
Det är ingen hemlighet att Sibel inte är en av mina favoritpersoner i denna värld. Hon och Darin ligger på ungefär samma ställe och skvalpar (skillnaden är att Sibel sjunger bra, Darin kommer inte ur sin tonårsstinna röst). Men i ett försök att vara rent objektiv så fick hon tre minus. Refrängen var ganska bra och catchy, men verserna var alldeles för konstiga för att man skulle uppfatta dem. Energin som tidningarna skrev om i dagar innan var sorgligt frånvarande, hon stod istället mest och skrek och viftade med armarna, tog några högklackade steg då och då. Duktiga dansare lyfter framträdandets poäng. Den vedervärdiga klänningen gör det inte.
Py Bäckman - Magisk Stjärna
♥
Ozzy Osbourne på crack sjunger en låt skriven av Thomas Di Leva med morgonrösten? Hade Py gett låten till en starkare röst än hennes, och om hon hade bannlyst sina egna kläder, så tror jag att låten hade kunnat bli riktigt riktigt bra. Men nu var det hon som sjöng den i sina egna kläder så... nää.
Neo - Human Frontier
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣ ♣ ♣
Neo, som går till samma frisör som Salem Al Fakir, framförde en låt som jag nästan tycker är årets bästa, eller i alla fall topp tre. Minst! Jag kan helt klart se den ta Europa med storm. Det finns inget att säga, mer än - snälla, låt den gå vidare från Andra Chansen!
Lovestoned - Thursdays
♥ ♥ ♥ -
♣
Min älskade Thomas G:son! Vartenda år sitter du där med tre-fyra låtar i varenda deltävling, men i år har jag saknat ditt blonda svall. Så sitter du här helt plötsligt, som en av skaparna till Thursdays! Ingen Melodifestival utan Thomas G:son! En litet småkonstig låt, som jag tyckte var ganska mysig på sina ställen, men framträdandet var otroligt ostrukturerat och rörigt, med tjejerna som stod och slängde med klänningarna i luften samtidigt som de försökte träffa rätt noter. Gör sig nog bra på radio.
Anna Bergendahl - This is my life
♥ ♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣ ♣ +
Jag gillade inte Anna så mycket i Idol, men nu...! Upplevelsen var ungefär som när jag först hörde de första tonerna till Shirley Clamps Min kärlek; gåshud, hår som ställde sig upp på armarna, tåriga ögon. En väldigt stark, fin och speciell ballad som passade hennes röst mer än alla covers från Idol, och Anna var så värd den finalplats som hon fick.
Pernilla Wahlgren - Jag vill om du vågar
♥ ♥ ♥ ♥ +
♣ ♣
Fortfarande idag sitter refrängen som en irriterande mygga i huvudet, och det är ganska bra efter en lyssning och två snabbgenomgångar. Pernilla bjöd på årets enda riktiga schlager (i sann Linda Bengtzing-anda) med guldpaljetter, konfetti och tonartshöjning. Och såklart den där catchy refrängen, den som kännetecknar schlager när den är som bäst. Jag håller på Neo och Pernilla i Andra Chansen!
Noll disciplin - Idiot
♥ ♥ ♥ ♥ -
♣ ♣
Små sk8erkids som är wannabe- Blink 182 och ska sjunga om idioter? Skepsisen var på topp när de entrade scenen. Men bitchslap på mig, låten var riktigt bra! De såg dessvärre ut som... ja, wannabes, men låten var bra! Inget för Melodifestivalscenen, dock.
Peter Jöback - Hollow
♥ ♥ ♥ +
♣ ♣ ♣
Som alltid när en låt blir hypad i veckor i förväg, så innebar första lyssningen av den här bara besvikelse. Skulle det här vara bra? Men efter några snabbgenomgångar kunde jag tillstå att jo, det var en bra ballad, som dock påminde lite mycket om det där stora balladnumret i valfri musikal. Jackan var ful, så ska du representera Sverige så bränner du den, ok Peter?
Det var alltså den sista recensionen av låtarna för i år! Nu håller vi tummarna för en bra Andra chansen, och sen: må bästa låt vinna!
Segertippade Peter Jöback tog sig till finalen, även om jag personligen tycker att hans låt har blivit lite väl hypad i veckan. Men jo, den blev bättre efter några genomlyssningar. Anna Bergendahl skrällde rejält över Jöback, vem hade kunnat tro det? Sibel åkte tack och lov ut och kom näst sist, och alla fem låtar som gick vidare till omgång två var faktiskt deltävlingens fem bästa låtar. Fast jag hade gärna gett Neo Jöbacks plats i finalen...
♥ = låtpoäng. Maxpoäng är fem
♣ = framträdandet. Maxpoäng är fem
Sibel - Stop
♥ ♥ ♥ -
♣ ♣ ♣
Det är ingen hemlighet att Sibel inte är en av mina favoritpersoner i denna värld. Hon och Darin ligger på ungefär samma ställe och skvalpar (skillnaden är att Sibel sjunger bra, Darin kommer inte ur sin tonårsstinna röst). Men i ett försök att vara rent objektiv så fick hon tre minus. Refrängen var ganska bra och catchy, men verserna var alldeles för konstiga för att man skulle uppfatta dem. Energin som tidningarna skrev om i dagar innan var sorgligt frånvarande, hon stod istället mest och skrek och viftade med armarna, tog några högklackade steg då och då. Duktiga dansare lyfter framträdandets poäng. Den vedervärdiga klänningen gör det inte.
Py Bäckman - Magisk Stjärna
♥
Ozzy Osbourne på crack sjunger en låt skriven av Thomas Di Leva med morgonrösten? Hade Py gett låten till en starkare röst än hennes, och om hon hade bannlyst sina egna kläder, så tror jag att låten hade kunnat bli riktigt riktigt bra. Men nu var det hon som sjöng den i sina egna kläder så... nää.
Neo - Human Frontier
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣ ♣ ♣
Neo, som går till samma frisör som Salem Al Fakir, framförde en låt som jag nästan tycker är årets bästa, eller i alla fall topp tre. Minst! Jag kan helt klart se den ta Europa med storm. Det finns inget att säga, mer än - snälla, låt den gå vidare från Andra Chansen!
Lovestoned - Thursdays
♥ ♥ ♥ -
♣
Min älskade Thomas G:son! Vartenda år sitter du där med tre-fyra låtar i varenda deltävling, men i år har jag saknat ditt blonda svall. Så sitter du här helt plötsligt, som en av skaparna till Thursdays! Ingen Melodifestival utan Thomas G:son! En litet småkonstig låt, som jag tyckte var ganska mysig på sina ställen, men framträdandet var otroligt ostrukturerat och rörigt, med tjejerna som stod och slängde med klänningarna i luften samtidigt som de försökte träffa rätt noter. Gör sig nog bra på radio.
Anna Bergendahl - This is my life
♥ ♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣ ♣ +
Jag gillade inte Anna så mycket i Idol, men nu...! Upplevelsen var ungefär som när jag först hörde de första tonerna till Shirley Clamps Min kärlek; gåshud, hår som ställde sig upp på armarna, tåriga ögon. En väldigt stark, fin och speciell ballad som passade hennes röst mer än alla covers från Idol, och Anna var så värd den finalplats som hon fick.
Pernilla Wahlgren - Jag vill om du vågar
♥ ♥ ♥ ♥ +
♣ ♣
Fortfarande idag sitter refrängen som en irriterande mygga i huvudet, och det är ganska bra efter en lyssning och två snabbgenomgångar. Pernilla bjöd på årets enda riktiga schlager (i sann Linda Bengtzing-anda) med guldpaljetter, konfetti och tonartshöjning. Och såklart den där catchy refrängen, den som kännetecknar schlager när den är som bäst. Jag håller på Neo och Pernilla i Andra Chansen!
Noll disciplin - Idiot
♥ ♥ ♥ ♥ -
♣ ♣
Små sk8erkids som är wannabe- Blink 182 och ska sjunga om idioter? Skepsisen var på topp när de entrade scenen. Men bitchslap på mig, låten var riktigt bra! De såg dessvärre ut som... ja, wannabes, men låten var bra! Inget för Melodifestivalscenen, dock.
Peter Jöback - Hollow
♥ ♥ ♥ +
♣ ♣ ♣
Som alltid när en låt blir hypad i veckor i förväg, så innebar första lyssningen av den här bara besvikelse. Skulle det här vara bra? Men efter några snabbgenomgångar kunde jag tillstå att jo, det var en bra ballad, som dock påminde lite mycket om det där stora balladnumret i valfri musikal. Jackan var ful, så ska du representera Sverige så bränner du den, ok Peter?
Det var alltså den sista recensionen av låtarna för i år! Nu håller vi tummarna för en bra Andra chansen, och sen: må bästa låt vinna!
om ni nu undrade
På grund av födelsedagsfest tills sent på natten så blir mina Melodifestivalbetyg lidande i ytterligare några timmar. Men jag har anteckningar med färska intryck och betyg i min lilla bok. Men jag kan säga att jag är nöjd. Inte helt nöjd, men mycket nöjd.
