Ok.
Det här var en viktig deltävling som överraskade och gladde mig. Vi har en helt underbar folkmusikinfluerad låt som skräller och går direkt till final, och bäst av allt; mitt i alltihopa kommer någon och nämner Kenneth Gärdestad som upphovsman, och där sitter då Teds textförfattande (och kompositör också, för all del) storebror i publiken och vinkar. Han skrivit en låt som utan tvivel är en Ted-låt, till en kille som utan tvivel har drag av Ted i både röst och ansikte. Det gillades mycket! I programmet hade vi även Dolphens version av Björn Ranelid, och Meltzers fina tolkning av Sex and the citys intro.

♥ = låtpoäng. Maxpoäng är fem
♣ = framträdandet. Maxpoäng är fem

Alcazar - Headlines
♥ ♥ ♥ +
♣ ♣ ♣ ♣ ♣
En typisk Alcazar-låt som säkert kommer att spelas flitigt på radio och ute. Det är lika bra som de låtar som Alcazar alltid bidrar med, och tyvärr räcker inte en låt som är typ lika bra för att de ska gå riktigt hela vägen. Men som alltid, mycket krut ligger i deras scenframträdande (som inte heller det är så exceptionellt för att vara dem).

Johannes Bah Kuhnke - Tonight
♥ ♥
♣ ♣ ♣
En låt som påminde om en viss lovsång, vilket väckte litet ömma känslor vid lyssningen. Låten var ett bra försök, framträdandet var ett bra försök, för visst ska man ha credd för att man rockar till det genom att slänga sig på knä. Vad de übertajta byxorna var bra för lyckades varken jag eller mina två tjejkompisar lista ut.
Men det var ett bra försök, och det är också allt. Kommer vi minnas den om tio år? Knappast.

Elin Lanto - Doctor doctor
♥ ♥
♣ ♣ ♣ +
Man skulle kunna tro att en catchy uptempo låt skulle kunna får bra poäng. Men. Nej. Första refrängen var ganska cool, men jag var sömnnödig när låten gick på sista refrängen (höhö). Också ett jättebra försök till ett bra framträdande, men om jag slipper se det här numret någonsin igen så blir jag ganska glad. Ja, tråkig är ett ganska bra ord här.

Erik Linder - Hur kan jag tro på kärlek
♥ ♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣
Ni tänker säkert att jag inte är helt opartisk här. Ungefär Sveriges största Ted Gärdestad- fan som ska bedöma en låt i sann Ted-anda, skriven av Kenneth Gärdestad och framförd av en supercharmig Ted Jr. Men faktum är att jag tyckte riktigt mycket om den, den var fin, mysig och precis i den där härliga stilen som delvis gör att jag gillar Ted Gärdestad (var snälla och undvika att räkna hur många gånger jag har nämnt honom nu). Framträdandet fick en extra poäng av mig när alla dessa fina människor kom ut och sjöng på slutet. Känslan som förmedlades var skör glädje, vår och kärlek.

Getty Domain - Yeba
Överstruket ♥
♣
Första reaktion på låten: "va?"
Andra reaktion på låten: "va?"
Reaktion när låten faktiskt kom på sjätte plats: "va?"
Jag är ledsen. Den här låten var rörig, tråkig och platt.

Timotej - Kom
♥ ♥ ♥ ♥ +
♣ ♣ ♣ ♣ ♣
Redan när fiolen började spela kände jag att "det här är en låt för Sandra". Folkmusik blandat med modern pop, kan det bli så mycket bättre? Inte så mycket. En väldigt bra och intressant låt, härlig energi och härlig dynamik och glädje på scen visade sig helt enkelt vara receptet för att bli årets första Melodifestivalsskräll!

Darin - You're out of my life
♥ ♥ ♥
♣ +
Vad är det som är ute ur Darins liv? Personligheten? Utstrålningen? Jag skulle gissa på något sådant. En tråkig vers med en helt ok refräng, men som totalt tillplattades av Darins plötsliga farväl till sin scennärvaro. Det kändes mer som att han sjöng lite för sig själv hemma på sitt rum än framför en gigantisk publik. Överraskande dåligt. Den som i tidningen påstod att det var låtens endaste enda bra låt och framträdande borde få avgå från sin plats som Melodifestivalrecensent.

Crucified Barbara - Heaven and hell
♥ ♥ ♥ +
♣ ♣
Oh, det rebelliska tjejrockbandet väljer det mest rebelliska (och ooriginella) låtnamn de kan komma på! Nej, skämt åsido, jag tyckte att låten var helt ok och helt värd sin plats i andra chansen. Men den byggde lite för mycket på alla rockklyshor som någonsin uppfunnits, däribland det dramatiska eldspektaklet, för att jag skulle tycka om den på samma sätt som 2009:s Heat med "1000 miles". Gissar dock att söstra min tyckte om denna en del.

Deltävling två i 2010 års Melodifestival erbjöd en ganska blandad kompott av bra och (diplomatiskt) mindre bra. Det var säkert flera som saknade Dolph, men jag tyckte att Christine Meltzers imitation av Charlotte Perelli kompenserade favoritens frånvaro hysteriskt bra!
Här kommer min dom över kvällen:

♥ = låtpoäng. Maxpoäng är fem
♣ = framträdandet. Maxpoäng är fem

Eric Saade - Manboy
♥ ♥ ♥ ♥+
♣ ♣ ♣ ♣ ♣
Kvällens simmade i land hos hela svenska folket, och var det bidrag som fick flest röster under kvällen. Eric var en glad och charmig typ på scen, men ett framträdande som var elegant poppigt och mycket roligt att titta på. Till en början tyckte jag att refrängen kändes lite fjantigt dagis (Manboy, manboy, you can call me manboy), därav endast fyra hjärtan och ett plus, men den petitessen överskuggades av att låten var så catchy, bra och alldeles... alldeles underbar! Fredrik Kempe never disappoints!

Andra generationen och Dogge Doggelito - Hippare hoppare
♥
♣
Ett rörigt och jobbigt bidrag av Doggelito med gänget. Inget ont om rap, men den gode herr Björkman borde lära sig, att om han tvunget ska försöka lansera hiphop i Melodifestivalen, då ska den låten som gör det vara något alldeles extraordinärt. Det var inte "Hippare hoppare"- Dogges outfit såg ut att tillhöra en sliskig, grekisk smörsångare på något billigt turistotell. Låten var tråkig och rörig, framträdandet var tråkigt och rörigt. De kanske skulle ha provat att köra "Cykel på köpet" istället?

Maria Espinosa - Innan alla ljusen brunnit ut
♥
Överstruket ♣
Maria var söt söt söt med en 20- talsmodern stil, och hennes röst kunde lika gärna ha tillhört en ängel. Men nej. Nervositeten skönjdes alltför tydligt i sången, som var tråkig och platt. Ett balladframträdande har all chans att vara gripande vackert, men Marias tafatta försök att sträcka ut handen och fånga våra hjärtan räckte inte riktigt till. Kanske nästa år. Med en bättre låt.

Highlights och MiSt - Come and get me now
♥ ♥+
♣ ♣
Lät till en början förväntansfullt schlageraktig. Men den ganska okarismatiska framträdandet drog ner ganska mycket, och låten var alldeles för lik random popsång. Och påminde inte refrängen om någon låt? Ingen aning. För jag minns inte ens hur den gick.

Pauline - Sucker for love
♥ ♥ +
♣ ♣
Jag är en sucker for 60- talsmusik, så den här föll mig lite på läppen. Den andades lite motown, lite Aretha Franklin, lite glad 60- talspop. De relativt låga poängen kommer av att låten blev så tjatig mot slutet. Refrängen var bra, men bara så många gånger. Framträdandet var ett gott försök, men hur mycket mer hade de inte kunnat göra av det?

Andreas Johnson - We can work it out
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣ ♣
Det blev nästan full pott för Andreas Johnsons del. Förväntningarna var höga, då han alla andra år har bidragit med toppenlåtar (jag älskade även "One love" tillsammans med Carola, fastän många gärna räknar den som en storflopp). Han gjorde mig inte besviken. En stark och gripande låt som knäppte på känslosträngarna i mig, och han använde hela sin intensitet och spelade på sina känslouttryck för att få detta balladframträdande intressant. Jag sörjer det faktum att herr Johnson meddelat att detta är hans sista år.

Kalle Moreaus och Orsa Spelmän - Underbart
♥ ♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣
Finns det en fiol som spelar folkmusik, då är jag där. Farbröderna var så söta allihopa, och de gav oss en underbart mysig låt med folkmusikaliska vibbar som jag saknat länge i Melodifestivalen, men som var väldigt populärt för några år sedan. På scenen visade de genuin glädje och lite smygkoreografi här och var som helt klart piggade upp framträdandet!

Hanna Lindblad - Manipulated
♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣
Pay Tv, Lady Gaga... jag anade rätt när jag sa att "den här gillar nog min syster". Den pigga musikalfågeln gjorde ett delvis snyggt nummer med en delvis snygg låt. Men under snabbgenomgången var jag redan trött på den, första intrycket var däremot helt ok. Men var det inte lite... läskigt?






Hej Andreas, vill du inte komma och sjunga för oss?
Jag och Sanna firar de fina finalbidragen med luftkyssar i sann tonårsanda.

Nu har första deltävlingen avslutats, och två finalister har korats. Mycket bra val, enligt mig. Jag tyckte att programupplägget och programledarna var oerhört bra (Måns Zelmerlöf är ju helt underbar!). Det som drar ner helhetspoängen radikalt är att Christer Björkman stack ut nyllet på scenen två gånger, och till råga på allt försökte han spela teater!
Kvällens musikinsatser låg på både botten och i toppen. Här följer mina anteckningar om kvällens bidrag, och år har jag infört enskilda poäng för hur bra låten var och hur bra scenframträdandet var.

♥ = låtpoäng. Maxpoäng är fem

♣ = framträdandet. Maxpoäng är fem

 

1. Ola - unstoppable
 ♥ ♥ ♥ ♥ +
♣ ♣ ♣
Ola överraskade med en väldigt dansant och catchy låt som jag blev ganska glad av. Fullpoäng uteblir eftersom jag tycker att det kunde ha räckt med att sjunga om den där Nathalie en gång. Scenframträdandet var helt ok, men det var inget extraordinärt. Väldigt energiskt!

2. Jenny Silver - a place to stay
Överstruket ♥
♣
Introt utgjordes vackert rent sceniskt, men låten var fullkomligt fruktansvärd (likaså kläderna). Vad var refräng och vad var vers? Entonigt och tråkigt.

3. Linda Pritchard - you're making me hot hot hot
♥ ♥
♣ ♣ ♣
Söt tjej med fin röst som fick en låt som var mindre bra. Den påminde snarast om ett östeuropeiskt bidrag som handlade om hur "het" hon var. En del energi hade lagts på framträdandet, det var ingen låt som fångade mig alls.

4. Pain of salvation - road salt
♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣
Jag förväntade mig mycket mer av gruppen, och satt egentligen och väntade på låtens break. Det kom aldrig. Ganska fin och finstämd låt, men ganska enformig och rätt så tråkig. Scenframträdandet var enkelt, rörande och med festivalvibbar. Men inte Melodifestval- vibbar.

5. Anders Ekborg - the saviour
♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣
Ok, jag satte fyra på den här låten från början, men... jag ville så gärna att det skulle vara bra! Anders Ekborg är en stor idol! Versen var väldigt lovande och med lite gåshudsvarning, och det hela var helt klart musikalinspirerat (vilket gillas av Sandra). Men refrängen föll som en tömd ballong mot marken, och med raderna "Il salvatore" helt plötsligt. Det är fint med spanska (?) men det kändes alltför varmt och mysigt att slänga in i denna låten. Framträdandet påminde lite om Marlena Ehrmans maskprydda dansare från förra året, rent stilmässigt. Kvällens besvikelse (men jag gillar dig ändå, Anders).

6. Jessica Andersson - I did it for love
♥ ♥ ♥ +
♣ ♣ ♣ ♣
Jessica brukar ha ganska bra bidrag i festivalen, och det här var inget undantag. Dock var det raka motsatsen till Ekborgs, med en ganska platt vers med med en väldigt stark och pampig refräng. Framträdandet var dramatiskt och rörande, och Jessica var jättevackert stylad.

7. Frispråkaren - singel
♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣
Mannen bakom Frispråkaren kan vara en av Sveriges mest driftiga och påhittiga män - han kom på att han kunde använda Melodifestivalscenen som en enda gigantisk kontaktannons! "Jag är singel" var ju ungefär det enda man hörde med tydlighet i denna raplåt, som jag faktiskt tyckte var helt ok bra. Versen var bra, refrängen catchy, men jag fattade ganska snabbt att han var singel och önskade att han skulle sjunga något annat i refrängen. Duktig rappare!

8. Salem al-Fakir - keep on walking
♥ ♥ ♥ ♥ ♥
♣ ♣ ♣ ♣ ♣
Min absoluta favoritlåt var även den som gick ut ur kvällens tävling med flest röster. Salem har författat en väldigt bra låt, och som Ted Gärdestad i "Satellit" satt han bakom sitt piano och charmade sig rakt in i våra hjärtan med Sverigest varmaste leende.

Vad tyckte du om kvällens Melodifestival? Lämna gärna din åsikt i kommentarsfältet!

Så vare "New Moon", då.
Har aldrig varit på en premiär innan. Men det var roligt. Fullsmockat med småtjejer, som alla "oo"ade när Edward och Jacob äntrade bioduken. Som en av tjejerna i mitt sällskap uttryckte det, man "cringed a little" där man satt i biostolen, platser långt bak i mitten, när biopubliken skrek ut sin uppskattning.

Ok. Så jag antar att jag hela tiden varit i det så kallade Team Jacob. Mina edwardianska vänner blev lite Team Jacob när de såg "New Moon" ikväll, för han är helt enkelt underbar, både i boken och i filmen.
Det var hemskt snyggt filmat, det kändes inte som att de hoppat över en massa, dialogen var rolig och slagfärdig och det blev liksom aldrig tråkigt. Tyckte att uppföljaren var mycket bättre än ettan, "Twilight".

Som Benjamin skulle ha sagt: "New Moon" får fem av fem toasts. Kanonkul (och mest av allt, romantiskt som tusan)!