Det verkar inte vara meningen att jag ska veta så mycket om rokoko, helt enkelt. Men min intensiva pluggvecka nu innan hemtentan får krönas på söndag med kapitlet om rokoko.

Därute ligger det nedsinglade löv. Hos mig ligger det tomma Geisha- papper (fast det är ju inte papper egentligen). Men strax åker de i soporna.

Alla lundabor borde uppmärksamma den nya, underbara inredningsbutiken Udda Tina, som har öppnat ligger i samma hörna som bland annat Panduro och Granit. Jättejättefina saker och alldeles bedårande priser!

Jag är psyched about all hallows eve också, och har inför morgondagens förtidsfirande, aka den obligatoriska skräckfilmen med Sanna, "The uninvited" plockade jag åt mig på Hemmakväll.

Slutblajat.

Sötast sötast! Den första halvan, speciellt de första sekundrarna. Åh vad jag skrattar!

nu skulle jag inte säga nej till en fribiljett till himlen

http://www.greenworks.se/HULDRA/

Jag vill att det ska vara våren 2010 NU!
En svensk/amerikansk långfilm, en skräckfilm verkar det allt vara, ska spelas in i november. Via länken kan ni se en extremt liten teaser. Jag har sett teasern, och jag vill se filmen NU! Det är lite "Blair witch project"- vibbar över det hela.

Denna nyhet till ära får det här bli ett inlägg i skräckfilmens tecken - vilket ju bara är passande eftersom Halloween bara ligger en vecka fram i tiden.
Skräck. Min absoluta favoritgenre. Ikväll ska jag titta på "Silent Hill" för första gången, inspelat från sändningen i torsdags natt på SVT2. Om den har jag hört både bu och bä, mest bu från dem som spelat spelen, som lär vara riktigt ruskiga.




◊ "Barnhemmet" (!!!)
◊ "Jurtjyrkogården"
◊ "Dead silence"
◊ "The Blair witch project"
◊ "Rose Red"
◊ "The haunting in Conneticut"
◊ "The Ring" (japanska versionen)
◊ "The Grudge"
◊ "First born"
◊ "The Shining"


Om du blir alldeles för rädd för att röra dig när du sett någon av dessa filmerna, eller om du vill jaga bort alla spöken på Halloween - slå på "Ghostbusters".

När jag och Sanna bakar tillsammans kan man lita på att det alltid blir helt hysteriskt roligt.
Och helt hysteriskt fel.

Mission: Banana fudge cupcakes (som inte finns dokumenterade på bild) och hallon- och kardemummamuffins.

Misstag 1: vi började med banana fudge cupcakes. Det ser helt ok, något smärre missöde och några skrämda utrop knappt värda att nämna. Men precis i början av smeten till hallonmuffinsen, inser vi att jag har använt, det till mitt försvar ovanligt stora, kryddmåttet istället för teskeden till ett x antal ingredienser, däribland bakpulvret.
Resultat: helt ok goda muffins som knappt räckte upp till bakformens kant. Kompenseras med en massa glasyr.

Misstag 2: På bilderna ovan ser ni muffins som liksom liknar varandra. Det är inte samma muffins dock, det ska nämnas redan från början.  Alltmedan vi fyller muffinsformarna till plåt nummer ett, så inser vi att dets kulle behövts större formar och tjockare formar. Vi tänker att det går att äta ändå.

När vi ska sätta in plåt nummer två märker Sanna till sin fasa, att plåten är för bred för ugnen! Så Sanna försöker kvickt dra över bakplåtspappret till en annan plåt, ett uppdrag som inte går lika kvickt som hon skulle önska.
Resultat: en plåt med muffinssmet huller om buller på golvet, och två bagerskor som också ligger på golvet - och vrider sig i skrattkramper. Dessa muffins hamnar halvklara i soptunnan.

Tack för en roligt kväll, Sanna! En dag ska vi lyckas och baka något helt perfekt och felfritt tillsammans!

Klassen har återigen besökt Köpenhamn, denna gång för en rundtur blans barockens stilleben på Statens museum for Kunst, och en tur kring stadens barockbyggnader (alla byggnader på bilderna är dock inte barocka. Den första och den sista bilden är barockhus).

Jag stannade inte kvar för shopping - dels orkade jag inte, dels ska jag baka cupcakes med Sanna ikväll. Och jag har köpt ett Jojo- kort. Vettetusan vad det ska vara bra för, men mannen på Skånetrafiken talade så väl, så väl om det. Så, ok då.

Imorgon bär det återigen av till Köpenhamn. Med varning för regn tänkte jag lite nervöst på mina plattsulade, obekväma och ganska fula gummistövlar. Ett par timmar stadsvandring med obekvämma stövlar, eller dito med sköna converse. Det var nästa så att jag övervägde blöta fötter.

Men jag och Santie bestämde spontant efter lunchen att vi minsann skulle gå till Nova, och i en affär vid Plantagen (för alla intresserade) finns det en affär som säljer en massa märken till halva priset. Brandstore, tror jag att den hette. Och där köpte jag ett par jättefina och bekväma Hunter- stövlar, helt perfekt!
Fast gummistövel som gummistövel - det kommer ändå att låta helt fruktansvärt när man går igenom SMK:s ekande utställningshallar...

Från och till tycker jag att Cosmopolitan är en ganska bra tidning. För några år sedan tänkte jag på mig själv som en, eller kanske en blivande, Cosmogirl. Håhå.
Fortfarande när jag är tjugotvå och mer självständig och mer såld på tidningar som Lantliv och Gods och gårdar, så kan det stå en del vettiga saker i det förstnämnda magasinet.
Men ett reportage i månadens nummer var ett av alla de reportage som irriterar mig och får mig att tycka att Cosmopolitans värderingar många gånger är mer än lovligt knasiga.
Reportaget om att spara in en timme om dagen.
När man står i en kö ska man planera vad man ska göra senare, man ska försöka duscha rekordsnabbt (och klocka för att slå sitt eget rekord). Det sista är visserligen bra ibland när man faktiskt har bråttom någonstans, men annars är jag ganska kritisk - vad hände med att leva i nuet? Att hela tiden leva i framtiden gör att man går miste om så mycket, och jag tror snarare att man förlorar mycket tid på detta, fastän man sparar.

För vilket låter behagligast? Att stå i kön och tänka att när jag kommer till jobbet ska jag faxa den där rapporten, prata med den kollegan, ringa det samtalet, etc. Eller att stå i kön och bara vara, betrakta, kanske kika på någon tidningsframsida, inte bara stressa fram till kassan eftersom jag måste rusa iväg till framtiden.

Mitt val hade definitivt varit alternativ två.
Visst finns det tillfällen då man kanske måste vara i framtiden och duscha på två röda utan att njuta av det varma och sköna vattnet, men jag tvivlar på att man måste spara den där timmen om dagen varje dag. Gör istället det du ska i lugn takt och var koncentrerad på det, det tror jag att man får ut så mycket mer av.

Alla nya konstvetare är ikväll på sittning med temat surrealism.
Först hade jag en alldeles magnificent vision av mig själv och min surrealistiska utstyrsel, men fegade ur litegrann och ändrade planen. Istället inspirerades jag av en teckning av en av mina favoritkonstnärer Hans Arnold. Mitt huvud har ben och min stora kjol har ögon och en klart röd mun, och håret svängde jag upp lite 40- talistiskt, det var det mest spännande jag kunde komma på. En rufsig knut känns ju föga mer surrealistiskt, trots allt.

Vinter

Vår

Sommar


Höst

Ännu står inte träden i höstglöd, ännu försöker grönskan febrilt hålla sig kvar. Men imorse var det så kallt att det tog andan ur mig när jag klev ut genom dörren, så nu lägger sig nog snart löven till ro.

bästa hemkomsten: te, kanelbullar och flanellpjamasbyxor.

Contrasts makes it interesting

Efter blott två timmars sömn stod jag, med påtryckningar från morgonpigga Sanna, emot frestelsen att strunta i föreläsningen och sova istället. Med en halv dags facit i handen så inser jag att det bättre valet hade varit att stanna i sängen, tryggt omhuldad av mitt fluffiga täcke.

Men jag lever numera efter Barney Stinsons visdomsord, when I get sad I stop being sad and be awesome instead.

En mer peppande version av när livet ger dig citroner, gör citronsaft.

Man blir mer hjälpt av att vara grymt bra än att bara vara ledsen.  Heja Barney!

För er som orkat läsa såhär långt i min nuförtiden ganska platta blogg, så kan jag berätta att resten av dagen bjuder på studier light, pyttipanna, kanelbullebak och resten av den underbara filmen My fair lady, som jag började titta på igår. Den är vacker, rolig och Audrey Hepburn visar verkligen vad hennes skådespelartalanger går för i den här filmen.

Now I'm 'onna move mee bloomin' ars elsewhere.

When I'm sad I stop being sad and be awesome instead

-Barney Stinson, How I met your mother

Barney, du är ett geni.

Jag älskar 20- talet!

Sätter mig ner för några minuter. Sen är det bara på't igen, och tvätta, och laga mat, och städa som jag aldrig städat förrut.

Jag fick ett ryck igår och tänkte mig lite re-arranging, bland annat för att mitt skrivbord ser så tradigt ut. Jag har ett pyttelitet skrivbord, och köpte det med hyllor till som skulle ställas på. Men det slog mig att det såg ganska barnsligt ut. Det ser lite barnsligt ut nu också, för skrivbordet ser ut att vara i ett barns proportioner. Men det är vad jag får plats med.

Det är så kul att göra om! Jag vill ha en större lägenhet!

När man städar kan man ibland hitta gamla spännande kuvert som innehåller gåvor från en älskad gammelfarmor.

Nu är hemtentan inskickad och här ska städas i tentaskiten. Två dagars disk har lagrat i köket, och det är egentligen inte så farligt eftersom jag mest ätit smörgås och filmjölk i dessa dagar. Men ikväll ska jag få allt att glänsa, det är det bästa som finns efter en tenta!

Denna månaden ska vara sparsam. Jag aktar mig noga för att gå in i affärer, för jag vet att om jag går in, då kommer jag att rättfärdiggöra spenderandet.
Men en sak måste jag köpa! Fotopapper! Varför i hela friden ska jag ha en massa foton som bara ligger och gömmer sig på datorn, för? Dessutom ska jag köpa fler färgpatroner till skrivaren och en skiva att spara övriga bilder på. För jag skulle nog bli lite ledsen om datorn kraschade och tre och ett halvt års bilder bara poff! försvann.

Pictures of loved ones makes a good home. And so does a heart.

Det är ganska fint att vara vuxen. Komma och gå som man vill, äta vad man vill och när man vill, städa när man vill.

Men ibland saknar jag ändå att bara vara barn. Allt var så mjukt och gosigt då.
Mamma som brukade ta min syster i vagnen och mig i handen för att gå till biblioteket, där vi kunde spendera lång lång tid i lugn och ro, bläddra bland fina bilderböcker, sitta på den fina runda bänken på barnavdelningen med stjärnor, solar och månar i taket. Lyssna på ljudböcker i en fåtölj. Sedan gick vi på bibliotekscaféet, och jag valde alltid en chokladboll som var hemskt god men som jag aldrig orkade äta upp.

Eller när vi satt och tittade på barnprogrammen, och mamma kom med frukt till oss, eller när pappa gav oss fat med äppelskivor och socker och kanel att doppa dem i så att det smakade paj.
Känslan av att komma utifrån den kalla duschen i källaren och få sätta sig alldeles intill brasan och titta på kvällsprogrammen på Cartoon Network - Tom & Jerry, Top Cat, Familjen Jetson, Scooby Doo eller Familjen Flinta brukade gå om kvällarna.

Det var härligt att på sommaren bara springa rundor och leka med olika kompisar, alltid var någon ute som ville följa med på upptåg. Eller alltid vid den första snön, då alla kvarterets ungar kom ut nästan samtidigt och byggde snögubbar och hade snöbollskrig och åkte pulka i skolbacken. Det var likadant när veden kom. Inte för att vi hade vedkrig, men alla grannungar klättrade upp i vedhögen och tog ut veden på gatan och byggde hus och slott och ramper. Vi fick tillfälliga kojor när min familj högg ner tre stora ekar och grannen två små björkar, och i högarna kunde man krypa in och skapa små nästen.

Eller när pappa tog ut oss på långpromenader i skogen, vi gick och gick och lekte på vägen, ibland stannade vi till en stund på ett ställe och lekte och sprang rundor. Efteråt kom man in och värmde sig med fika. Lekte camping med Barbie- dockorna. Lekte att vi var fast på öar, och att hallen var havet och källaren en underhavsgrotta. Lät barnvakts- Stacey stjäla Super Cindy's magiska superhjältemantel, så att hon flög iväg, ner i djupahavgrottan och en tur upp i skorstenen, där hon som straff fick sot i håret som aldrig gick bort.

Jag är glad att jag hade en sådan fin barndom, även om det inte alltid var lät. Fast de bekymren man hade då var att någon sa att man hade tapp när man hoppade hage fastän man visst inte hade det, att mamma och pappa sa åt en att städa rummet eller att det var så svårt att förstå pluttifikationstabellen.
Nu består bekymren av att kunna betala räkningarna, klara skoluppgifterna så att man får bo kvar och inte får CSN- indraget, vart man ska bo sen och vad tusan man ska göra med sitt liv.
När man var tio var det så enkelt att säga: "Jag ska bli skådespelerska/sångerska/arkeolog/fotograf". Det är inte så enkelt som att bara "bli" längre.

Bläsch. Det här med hemtenta är inte min grej alls.
När man egentligen borde sitta med de två sista svåra frågorna (och det är tre dagar kvar till inlämning), då är det roligare att hitta på annat.
Man kan

-diska
- sova
-titta på alla tv- program man aldrig annars ser
-titta på Johan Glans på youtube
- skriva gratulationskort
-läsa om Bullerbybarnen och skratta åt Lasses upptåg. Den där Lasse påminner om en gammal barndomskompis till mig, oj oj oj!

Vi var på Växjö universitets campus och hade trevligt igår kväll. Vi höll till på det hemsökta utestället Slottstallarna, och där fanns det flera olika rum att hänga i. Som ett stoort Perrong 23 (för alla Hässlisar som vet vad det är). Ett gäng underbara pojkar som lika gärna hade kunnat kliva ur 80- talsrullen "G" spelade gamla 80- talshits och var bara helt underbara.
En fin kväll, vårjacka, minusgrader och mötesförvirring!

Snart ska jag åka mycket tåg, nästan två timmar ska jag åka, upp till inflyttningsfesten hos Marie i Växjö. Innan dess städar jag (och förstår egentligen inte hur jag hamnade här framför datorn!).

Jag har provat på att lägga upp en variant av pin-curls, jag blev så inspirerad av Miriams inlägg om hur hon fixar sin 40- talsfina frisyr.
Jag gjorde mina enligt följande youtube- tutorial, så nu hoppas jag på ett Veronica Lake- sval. Håll tummarna för att det ser helt okej ut när jag tar ur klämmorna!

Älskar hennes accent!

Jag är född med klumpfot - skulle man kunna tro.
Eller snarare klumphand.
Ikväll när jag skulle diska så gled en av mina favoritkoppar ur händerna på mig - och istället för att ramla ner i diskvattnet så mötte den sitt öde mot den hårda kanten till diskhon.
Attans attans attans också, vad arg och ledsen jag blev.

Men! Koppen säljs inte längre, och den är köp på Indiska för ett och ett halvt år sedan. Om någon som läser detta råkar vara trött på sitt set, och skulle vilja sälja en kopp till mig (för en bit över originalpriset!) så skulle jag bli väldigt glad. Det är en vild chansning, men frågar jag inte får jag inget veta heller.

Puss på er, hoppas ni kan hjälpa en stackars klumpig en!

Medeltid, medeltid. Jag är för tillfället ganska trött på  medeltidskyrkor. Romanska sockenkyrkor, gotiska katedraler - give me a break! Men jag slipper dem inte än, först ska jag... nä, jag orkar inte ens tänka på det. Hemtenta. Så förstår ni. Hur roligt det inte är.

Ja, här har vi då en romansk kyrka, någonstans i Skåne, men ribbade kryssvalv och omålade (kanske överkalkade, jag vet inte) travéer. En altartavla  med både målade bilder och skulpterat i trä. Det är ungefär vad jag kan säga om detta. Det bådar inte gott.