Hej vänner!

 

Igår hade vi kärt besök av ett par som vanligen befinner sig i de norrländska skogarna samt fick chansen att inviga både vårt nya porslin ("Snö" från Rörstrand Swedish Grace) och våra "nya" bestick som jag hämtat hem från mina föräldrar, äntligen. Mormor och morfar har samlat till alla oss barnbarn, en mycket tråkig present när en är tio men mycket uppskattad nu.

 

Vi bjöd på den godaste risotton någonsin, och Sebastian tog på sig uppdraget att göra saffransglass med honung i vår glassmaskin. Resultatet var så strålande att jag drömde om glassen inatt och tänkte på den det första jag gjorde när jag vaknade. Här kommer receptet från glassrecept.se, något redigerad i enlighet med kockens kreativa process.

 

 

3 dl vispgrädde

3 dl standardmjölk

1/2 vaniljstång

0,5 g saffran

1 dl ströscoker

3 äggulor

1 ägg

2 msk honung

 

1. Blanda mjölk, grädde, saffran och utskrapade vaniljfrön från en halv stång i en kastrull. Värm, men det ska inte koka.

2. Vispa socker, ägg, äggulor och honung vitt och pösigt. 

3. Vispa ner äggsmeten i gräddblandningen på svag värme.

4. Vispa hela tiden tills smeten börjar bli tjock, och allt ska värmas på till 82-85 grader. Vi hade ingen termometer och freestylade, men det gick bra ändå. När smeten nått rätt temperatur ska den snabbt hällas i en skål och kallna. Vi löste det hela med ett kallvattenbad.

5. Häll smeten i en glassmaskin när den kallnat och låt den bli glass.

6. Servera och ät en galet god gräddig och hjärtevärmande historia.

 

 

 

Gatsby, fjädrar och paljetter... 20- talet har verkligen varit en grej i år. 20-talskläder och 20-talsmaskerad är verkligen min kopp te, ja, nästan en specialitet. Jag har fått en del frågor på sistone om tips på inköpsställen, kläder, accessoarer och så vidare, för någon var det tilltänkt en nyårsfest. För mig har de senaste nyåren gått lite i dekadensens tecken och i en luxuös anda. Vilken tid på året är mer dekadent och glamourös än just nyår? Förra året bar jag en 20-talsinspirerad klänning, innan dess hade jag varit en mördad 20-talsfröken på Halloween och nu senast på vår 20-talsfest. Därför tänkte jag, såhär inför nyår, att det skulle passa sig alldeles ypperligt med en 20-talsguide!

 

 

20-talet mode speglade den rådande tidsandan enormt mycket. Klänningar och kläder var överdådiga och lyxiga, less is more fanns inte ens på kartan. Detta var ett resultat av den högkonjunktur som rådde, en uppsluppenhet efter första världkrigets vedermödor. 20- talet var också kvinnofrigörelsens decenium, vi slängde korsetten och de långa kjolarna, klippte håret och klädde oss i byxor. Även om man förvisso snörade sig för att få en pojkaktig och rak figur så var klänningarna ofta lösa, lediga och lyxiga. 

 

 

• Jag förespråkar att man inte behöver vara en Slösa och handla upp hela plånboken till en 20-talsfest. Man kan göra det väldigt enkelt. De flesta har väl någon form av svart klänning, och beroende på snitt och så vidare så kan man helt klart trolla med accessoarer för att få till det. Nu har det dessutom varit väldigt modernt med kläder i 60-talssnitt, som även det var väldigt raka silhuetter- låna detta, piffa till med smycken, paljetter, smink och hår.

 

 

• Om du vill köpa nytt kan jag rekommendera både Modcloth och Asos. På Modcloth kan man till och med söka på 20-tal och få upp produkter som kan anknytas till denna stil. Ett tips är att söka på "drop waist" eller "dropped waist" i shoppingsidornas sökfält, så får du upp kläder med låga midjor som var väldigt modernt. Men åtsmitande långklänningar är också en bra tolkning av det glada 20-talet, gärna med djupt decolletage. Sen kan de vara i vilken färg som helst, klassiskt känns nog svart för de flesta. Sen har jag också hittat kläder på både Gina Tricot och Buttericks. Kika runt i lite olika butiker, det finns alltid något att hitta!

Du kan välja att se det som en bas, nästan som en canvas om du vill, eller köpa en riktig flapperklänning med fransar, fjädrar och paljetter.

 

Nyckelord: rak silhuett, drop waist, androgyn, urringat, fransar, fjädrar, paljetter

 

Som jag skrev ovan. Tänk mycket. Tänk lyx. Det är inte så dyrt som det låter!

 

• Pärlor är något som de flesta har hemma. Det långa pärlhalsbandet är en klassiker, men se upp för att använda pärlörhängen tillsammans med pärlhalsbandet - det kan snarare bli tantigt och tacky än lyxigt och festligt. Men halsbanden behöver inte vara pärlor, även om det är min personliga favoritaccessoar, både långa halsband som ser gammeldags ut och orientaliska korta halsband tycker jag kan fungera beroende på vad du har för typ av klänning. Halsbanden har du kanske redan, eller så hittar du på Glitter, H&M eller någonstans online.

 

• Någon slags håraccessoar känns obligatorisk till en 20- talsoutfit. Det kan vara en paljettmössa, det klassiska hårbandet och/eller en fjäderhistoria. Nu senast hade jag ett art deco-inspirerat hårband från Asos som jag tyckte mycket om, och en fjäderklämma med plaststenar som jag köpt på Lindex en gång i tiden. En annan gång har jag (se bild ovan) köpt paljettband i lösvikt på sybehörsbutiken, haft hårband från Buttericks och till och med köpt en hel färdig plym på Panduro som jag lånade ut till min vän Anne på vår 20-talsfest. Låt fantasin flöda, köpt något och gör om, köp något färdigt eller skapa enkelt själv. Ett knutet band som du hittar i en syaffär runt pannan kan räcka långt.

 

 

• Övriga accessoarer kan vara armband, örhängen och så vidare, och så vidare. Kör på med allt på en gång, more is more! Du kan leta efter smycken som ser lite gammeldags ut i mörk guld- eller silverfärg. Art Deco var stort på 20-talet så du kan leta efter smycken i den stilen (Warehouse kör en del sånt), eller smycken som ser lite orientaliska ut. 1922 upptäckte arkeologer Tutanchamuns grav, vilket influerade hela modet.

 

Nyckelord: fjädrar, paljetter, hårband, långa halsband, pärlor, orientaliskt, mycket, svart, glittrigt

 

 

• Under 20-talet blev damfrisyrerna korta och bob, eller page var ganska modernt. Min vanligaste frisyrrutin till 20-talsfester är att locka håret, våga till det i topparna så att det liksom ser shinglat ut och sedan sätta upp det därbak i något slags lockigt virrvarr. Sedan försöker jag ordna luggen i så kallade fingerwaves, vilket innebär att man med hjälp av händer och fingrar försöker ordna håret i en slags vågor. Jag använder massa spray och massa hårklämmor. Sen adderar jag något slags hårband och accessoar. Du kan också låta håret vara utsläppt, om du har långt hår, men våga det gärna och försök få till de där fingerwavesen; det var ju inte alla moderiktiga donnor som ville klippa sig kort men som ändå ville vara moderiktiga. Tips på frisyrer kan du få via tutorials på youtube, sök typ "flapper hair tutorial" eller "20's hair tutorial".

 

 

• Inte heller med sminket behöver du vara så sparsam. Jag brukar inte gå riktigt så all out som man gjorde på 20-talet, då modeller och skådespelare ibland kunde se ut som målade porslinsdockor- men jag kör på mörkt markerade ögonbryn, svartsminkade ögon, rouge och mörkt röda läppar. Läpparna är nästan det viktigaste med hela 20-tals makeupen. Vill man så kan man gärna måla dem lite porslinsdockeaktigt, googla bilder på till exempel Clara Bow. Ögonbrynen målas mörkare än din vanliga färg och ska antingen målas "nedåt" eller raka. 

 

Nyckelord: mörkrött läppstift, markerade ögonbryn, raka ögonbryn, porslinsdocka, plutmun, rådjursögon

Njut av nyårsfesten, Gatsbyfesten eller vad det nu kan vara! Och glöm inte, google är din vän när det kommer till inspiration.

 

 

Då var julen över för i år, det där klimaxet som sedan dalar ut i släktmiddag på släktmiddag tills nyår tar över. Jag firade hemma med mamma, pappa, mormor, morfar, syster, svåger och Lilla E. Lilla E tultade runt på golvet och var rädd för tomten, det är helt annorlunda att fira med små barn!

Alla var mycket nöjda med sina klappar. Jag välsignades med en ny cykel (min blev stulen för två veckor sedan, skit alltså), den där fina tekannan formad som en indisk elefant, koppar ur Ostindia från Rörstrand, böcker, oda tvålar och lotions och ett glasspinne-kit. Fin skit, tycker jag. Idag bär det vidare till Växjö!

God jul allihopa! Nu är vi framme vid Emily Dahls sista lucka och jag vill tacka dig, Emily, för ännu en rolig kalender.

 

 

 Särskilt av min pojkvän, och särskilt den här tuffa hösten. Helt enkelt.

Ohoy! Näst sista luckan i Emily Dahls julkalender.

 

 

I övermorgon är det julafton, och här kommer lucka 22 i Emily Dahls julkalender.

 

Det låter så klyshigt på något sätt, det som är enklast att säga, men jag tycker att mina ögon är det finaste hos mig själv. Jag tycker om min ögonform, jag gillar färgen eftersom den skiftar i blått och grönt beroende på vart jag är och vad jag har på mig, och om en tittar på dem tycker jag att de ser ut lite som sådant där fint havsvatten. Sedan har jag fått mycket komplimanger för mina ögonfransar, och dem är jag mycket glad för. Folk frågar ofta om jag använder ögonfransböjare, vilket jag inte gör - mina fransar är långa och fint böjda. Utan mascara är de lite glåmiga, både de och ögonbrynen, eftersom jag är så ljus. Så det känns fint att de i alla fall är långa! 

 

Så, därför gillar jag mina ögon. Och här är en gammal bild på ett öga, men det har nog inte förändrats så mycket ;)

Tredje sista luckan i Emily Dahls julkalender.

 

För fem år sedan cirka, så blev jag och min kompis Veronica haffade i min hemstad av lokala blaskan Norra Skåne. Frågan var "Vad anser du om mode?" och "Vad är vinterns modeplagg?" Mitt stora modeintresse kom där i gymnasiet och i kompiskretsen var jag väl känd för att vara lite pretantiös i hur jag talade om mode och stil. Mitt svar (som vanlig förvridet i renskrivandets konst) var ungefär att för mig är mode konst och ett sätt att uttrycka sig Svaret på fråga 2 var komiskt nog en mössa, och när de frågade i vilken färg svarade jag svart. Himla originellt.

 

Men detta svaret har inte förändrats nämnvärt. När mitt modeintresse började handlade det mycket om vad som är inne och ute denna säsongen - nu i efterhand förstår jag att detta för mig var hur jag letade mig fram i det som var jag. Det började med någon slags 80- talshistoria och gick sedan över till det som kallades boho-chic- eller ja, det var min ambition i alla fall. Skirtunna blusar och kjolar, dinglande örhängen och armband som klirrade kring handlederna. Därifrån har jag ju hittat min egen stil och nuförtiden känns det inte som att det är så mycket fokus på mode som det är på stil. Nu är det inte lika hårt med det där "inne" och "ute" (som är skitlöjligt för övrigt). Mode för mig är således att plocka ut det i varje säsong, kollektion, film, årtionde och så vidare som en gillar och som en tycker hör till den stil en eftersträvar. Mode är ett sätt att uttrycka sig själv och sin person. För mig finns det inget fast och strikt. Därför gillar jag Emily Dahls stil så mycket, för den är som min på ett sätt -inte bestämd i ett visst fack egentligen utan med någon slags röd tråd utan att vara uttryckligen ditt eller datt. För mig har det varit förvirrande ibland, med "hur vill jag se ut? Hur vill jag uttrycka mig? Vilken stil ska jag ha?". Nu har jag bestämt att min stil är Sandra, den är jag och den är kanske lite spretig men med en röd tråd. För någon annan är det kanske mer strikt. Men det i slutändan är det någonstans ett statement en människa gör med sina kläder, vare sig de tänker på det eller ej, vare sig de bryr sig eller inte. 

 

Mode säger vem du är. "Mode" för mig finns inte riktigt. Det finns i tidningarna, i andan och som någon slags bas. Men vad människor har på sig är inte mode, det är stil

Det börjar närma sig sluttampen. Här är 20:e luckan i Emily Dahls julkalender.

 

Idag har jag haft lite julavslutning, och åker tåg mellan olika platser. Således ingen lucka idag, men kanske ett förslag till kvällsmat? En fantastiskt fin vegetarisk lasagne med ricotta som jag lagade häromdagen, när jag för första gången inte behövde stressa ihop en matlagning. Receptetlänken kommer här:

http://m.recept.nu/lisa_lemke/gratanger/pasta_och_nudlar/snabb_lasagne_med_ricotta__tomat__basilika/

Lucka nummer 18 i Emily Dahls julkalender.

 

Det gjorde jag ju redan i den här luckan där jag valde Audrey Hepburn, som ju måste sägas är en riktigt ikonisk person.

 

Men så kom jag att tänka på:

 

Hej godingar!

 

Det är tisdag, och jag vill tipsa om enklaste godaste pajen som vi lagade i veckan men ungefär allt jag gillar nästan. Här kommer receptet på getostpaj med lufttorkad skinka. Receptet hittade jag i min matbibel Köksalmanack 2013, den flitigast använda julklappen från förra året tror jag. Tyvärr ingen bild för det glömde jag att ta, men ibland är det lite skönt med bara text!

 

Pajdeg:

150 g smör

3 dl mjöl

1 krm salt

2 msk vatten

 

Blanda snabbt ihop alla ingredienser, nyp ner smöret och låt det gärna stå i rumstemperatur en stund innan. Tryck ut degen i en pajform, nagga och ställ i kylskåpet en kvart. Förgrädda sedan i ugnen, 200 grader.

 

Fyllning:

3 dl vispgrädde

2 ägg

salt och peppar

80 g lufttorkad skinka

1/2 dl soltorkade tomater

1 dl sockerärter (jag använde frysta)

100 g getost

 

Strimla och skär ingredienserna. Jag smulade till getosten lite och sen blandade jag allting med bestick som en sallad. Fördela i det förgräddade pajskalet. Vispa ihop vispgrädden och äggen tillsammans med salt och häll äggstanningen över grönsakerna. Grädda 30-40 minuter i ugn, vår ugn är lite långsam så den tog 40 minuter. Servera med broccoli. Massa mums!

 

Lucka nummer 17 i Emily Dahls kalender, julafton närmar sig med stormsteg!

 

Jag vet inte om Emily har syftat till klädstilsmässigt önske-se ut eller mitt fysiska drömutseende, men jag har gjort tolkningen som det senare. 

 

Jag tror aldrig att jag riktigt drömt om att se ut på något annat sätt- när jag var yngre och hade det där dåliga självförtroendet som liksom kom på köpet med tonåren så drömde jag nog mer om att se ut som en vackrare version av mig själv liksom. Och nu, i vuxen ålder, reflekterar jag inte över det egentligen. Jag är nöjd med mitt utseende. Men visst finns det attribut som jag önskat mig för att liksom göra det hela lite roligare. Till exempel har jag alltid önskat mig lite fräknar på näsan, i alla fall över sommaren. Och då och då kommer jag tillbaka till det där röda, lite lockiga håret som jag tänker mig att Anne på Grönkulla har (även om jag varit rödhårig och kom fram till att jag trivs bättre som mitt naturliga - blond). Anne som alltid drömde att se ut på något helt annat sätt.

 

 

Annars drömmer jag inte om att se ut på något annat vis, allt som är jag är ju jag och det skulle inte vara jag om jag tänkte att jag såg ut på något annat sätt. Ni vet.

Hej och välkomna till lucka  16 i Emily Dahls julkalender.

 

Presenterar för er dagens Emily Dahl- lucka.

 

Gud, jag älskar mat. Välja en favoriträtt? Först och främst så älskar jag allt med rotsaker, ugnsrostade rotsaker med min himmelska dressing och en lättmarinerad kycklingfilé förgyller vilken dag som helst.

 

Men in på den här luckan får väl ändå pastan glida in och sno en första plats. Pasta i alla dess former nästan. För att det är supergott och det är roligt att laga.

 

I torsdags höll jag ett tal i för vår retorikkurs i skolan, och jag hade valt att argumentera för att vi måste plastbanta våra hem. När jag gjorde efterforskningar till talet så hittade jag en massa skrämmande fakta, men också en hel del lösningar till problemet, varav några var glömda pärlor som hamnat långt bak i mitt huvud.

 

En sådan pärla är SIGG- flaskan, som jag köpte under 2009- nånting. En flaska i aluminium med en keramikbeläggning på insidan som gör att den är helt säker att dricka både vatten och sura drycker ur. Min gamla vet jag inte ens vart den tagit vägen, slarv-Sandra var väl framme, men jag kommer att köpa en ny sådan här så snart julen är över. SIGG-flaskan är testad och läcker till exempel inte BPA, om någon undrar. Finns att köpa till exempel här.

 

Nu har vi kommit halvägs i Emily Dahls julkalender.

 

 

 

Som en fortsättning på 20- talsinlägget!

 

Första gången jag hörde den här låten visste jag inte vad den hette eller hur jag skulle få tag på den. Den var ju så bra, så magiskt bra! Till slut hittade jag den och kunde lyssna på den obegränsat på Spotify. Benny Goodman, "Sing! Sing! Sing!"

 

Det är mycket musik som inspirerar mig vid olika tillfällen. Men den här låten är nog lite mer speciell än alla andra. Jag vurmar så mycket för svunna tider och känner att den här låten, och storbandsmusik överhuvudtaget, bär med sig noter som doftar av 30- talselegans, dansaftnar iklädda sammet, plymer och och plutröda läppar. Det inspirerar mig till att dansa swing, dricka champagne ur kupade glas med goda vänner, skriva en bok om hemligheter och mysterier, leta vackra gamla klenoder.

 

Lite storbands- och jazzfavoriter har jag samlat för den som är intresserad på en gammal Spotify- lista Bourgogneröda läppar och svunna tider.

 

 

I helgen är det åter dags att åka upp till lillsyrran för att ta tag i det årliga julbaket. Sedan hon flyttade in i en egen lägenhet för några år sedan har vi som tradition att ses uppe i Smålandsskogarna för att baka allsköns ting. Förra året hade vi uppehåll eftersom hon hade fullt upp med att vara nybliven mamma, men på lördag kör vi igen. Det brukar alltid bli lite lussekatter, tryfflar och wienernougat. Ett år försökte vi oss på ett marmeladgodis som aldrig ville stelna, så i år har jag laddat upp med ett even better recept. 

 

Har ni några julbakningstips?

 

Detta är lucka nummer 9 i Emily Dahls julkalender.

 

 

Emily, du har verkligen cought med off guard. De bilder jag har från 15-årsåldern just nu och här är exakt noll. Här är en bild på mig och min vän Sanna som 17- åringar dock som jag kan utgå från.

 

Min klädstil har gått upp och ned som en himla berg och dal- bana. I 14- årsåldern hade jag precis flyttat till stan och börjat på en ny högstadieskola och jag gjorde allt för att inte sticka ut. Jag bar i princip bara jeans och stickade tröjor, inget konstigare.

 

När vi började i nian hade jag dock bestämt mig för att det var nog med tråkkläder och jag slutade lyssna på mina föräldrars kloka råd och köpte mig lite roligare kläder som jag kände var trevligare. Jag ville vara lite modern och lite modig. Bland annat minns jag en fjärilströja från Vero Moda, det var ett stort fjärilstryck om man visade liksom lite navel. Som 15- åring försökte jag klämig lite mer vuxet och jag hade ett par svarta dressade byxor och ett par högklackade stövlar. Det var fortfarande mycket jeans och t- shirt men det var i alla fall roliga t- shirts. Jag började även använda kjol igen efter ett ganska långt uppehåll. Så min klädstil som 15- åring speglade att jag höll på att bryta mig ur min lilla kokong. Efter det kom jag upp i 16- årsåldern när jag var 80- tal för hela slanten (extremt modig helt plötsligt) och sedan 17 när jag blir lite mer bohemisk med varmare mer jordnära färger, broderat och spets.

 

Men man kan säga att det var som 15- åring som resan mot min klädstil idag började.

Detta är en del av Emily Dahls julkalender.

 

Nu bor jag tyvärr på en plats där jag inte har tillgång till bilder på barndomen, och det plagg jag direkt kommer att tänka på tror jag inte finns dokumenterat på fotografi heller, så det blir fotolöst. Tror inte jag har en end abarndomsbild på hela datorn haha. Men jag ska försöka beskriva:

 

Jag var ungefär fem år, mormor har berättat att jag brukade ta ut alla mina kläder och leka affär. Längst in i min garderob hittade jag en hängselklänning i mintgrönt med ljust rosa rosor på. Antagligen hade jag haft den tidigare vid något tillfälle, men det var inget jag kom ihåg. Nu ska ni veta, att som liten flicka var jag mycket "pojkflickig": jag lekte gärna med Barbie, men också gärna med mitt bilgarage. Mina favoritbyxor hade jag plockat ut på pojkavdelningen och jag kan inte minnas att jag bar klänning särskilt ofta. Men ibland kom klänningstjejen inom mig fram, och jag tyckte att denna hängselklänning (har alltid älskat saker med hängslen) tyckte jag var alldeles underbar. Jag vill minnas att den passade, men jag vill också minnas min mamma som mjukt förklarade för mig att den kanske inte passade. Jag minns inte om den passade eller ej, men detta är det första minnet jag har av ett plagg, och av att jag helt själv letat i garderoben och hittat gömda skatter som jag hellre ville ha än de andra samma, gamla kläderna.

Jag stod och bäddade rent i morse när jag kom att tänka på en gammal favoritbok som gjorde stor intryck i mitt liv under min period. Och så tänkte jag att varför inte starta en liten miniserie på bloggen där jag berättar om böcker som betytt mycket för mig och/eller gjort stort intryck på något sätt. OCH det vore jättekul om ni ville hänga på, svara på frågorna och tipsa mig och de andra läsarna om böcker som betytt mycket för ER! Jag är i stort behov av boktips just nu!

 

Eftersom det var den här speciella boken jag finurlade på i morse så är det självklart att den kommer först ut i denna kategori.

 

Den oändliga historien (Die Unendliche Geschichte)

 

Hur fann du och boken varandra? Under en period var jag fruktansvärt förälskad i karaktären Atreyu i den filmatiserade "Den oändliga historian". När jag sedan hittade den tjocka boken på en bibliotekshylla visste lyckan inte till sig. Jag satt överallt och läste, utomhus mitt i vintern och jag vet inte vad.

 

 

Vad handlar boken om? Det är säkert många 80-talister med mig som redan fått skelettet av den första halvan i boken i den kända filmatiseringen från 1984. Men boken var så mycket bättre, och längre! Det handlar om Bastian, en pojke som gärna flyr en verklighet fylld av sorg efter mammans död och mobbare, in i äventyrens värld. En dag, på flykt från mobbarna, kommer han in på ett antikvariat där butiksinnehavaren sitter och läser en märklig gammal bok. Bastian lånar boken och sätter sig och läser den gömd på skolans vind. Boken handlar om det magiska landet Fantasien som håller på att förgås av ett ont Ingenting, och om indianpojken Atreyu som har som uppgift att på något sätt lista ut hur man ska stoppa denna onda kraft. Ingentinget är ett resultat av att mindre och mindre människor i den andra världen beger sig in i fantasins värld, vilket gör att fantasin håller på att försvinna. Men det är något märkligt som händer i boken, som för Bastian att börja misstänka att han inte bara är läsaren av en författad historia, att vissa av karaktärerna i boken har ett medvetande om hans existens. När Bastian förstår att de verkligen känner till honom i Fantasien försöker han sluta läsa, men han är redan för djupt intrasslad i en oändlig historia - utan att ens riktigt veta hur eller varför.

På vilket sätt har den betytt mycket för dig? Särskilt den andra halvan av boken handlar mycket om djup vänskap. Som 13- åring kunde jag ibland sakna känslan av att ha riktigt nära och goda vänner som ställde upp för mig, och att läsa den här boken fick mig att förstå på något sätt hur djup och fantastisk en fin vänskap verkligen kan vara. 

Tydligast minne från boken och/eller favoritcitat: Utan att försöka spoila för dig som kanske vill läsa så vill jag berätta om ett väldigt tydligt minne från boken, som till skillnad från filmen förklarade varför titeln på boken är som den är. Det är när en av karaktärerna kommer till en eremit som sitter och skriver på en bok. Karaktären har blivit uppmanad att bryta historien, men då denne vägrar att göra detta skriver eremiten om sin historia gång på gång på gång... i en oändlighet.

 

Andra bra böcker av författaren: "Momo eller kampen om tiden" är en helt fantastisk bok som skulle kunna få vara med i en sån här text även den.

Dags för lucka nummer 7 i Emily Dahls julkalender, ni hänger väl med?

 

Nu ska jag berätta om en person som betytt mycket för mig. Jag har så många omkring mig som betyder så otroligt mycket för mig. Men den här luckan vill jag tillägna en person som inspirerar och peppar mig, stöttar och undervisar och gör mig till en bättre och starkare person - min pojkvän. Det är vad jag vill säga i sin enkelhet i den här luckan. Han är en av de mest jämställda människorna jag vet och han har lärt mig mycket ovärderligt. 

 

 

Gud, jag inspireras av så många olika personer vid så många olika tillfällen. Men eftersom Emily Dahls årliga julkalender har tema mode så väljer jag inspiration på det temat, och då är det självklart Audrey Hepburn som är min grundinspirationen i min stil.

 

Tänk att det börjar närma sig slutet av det här året, så fort det går! För att summera året använder jag i år Underbaraclaras årssammanfattning istället för min massiva nyårsuppdatering som jag vanligen gör. Förändring förnöjer!

 

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut? Jag började springa. Har alltid tyckt att det varit skittrist, men så anmälde jag mig med ett gäng på jobbet till Vårruset. Jag tränade, blev sjuk, och sprang, och klarade mitt mål som var att klara att springa alla 5 kilometrar. Resten av våren och sommaren tränade jag upp min tid innan jag till slut fick ta ett uppehåll på grund av ett överbelastat knä. Men jag kommer igen!

 

Genomdrev du någon stor förändring? Som sagt så började jag ju plugga igen, efter ett års jobb. Detta innebar att jag tog tjänstledigt från min fulltidstjänst och heltidslön för att gå tillbaka till två års CSN. Detta beslut var en väldigt stor förändring från någon som tänkt vara färdigpluggad!

 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Med reservation för glömska, så tror jag inte att det kommit någon ny bebis i min vänkrets i år.

 

 

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? Ett bra datum var den 31 augusti, då festen som vi planerat sedan årsskiftet gick av stapeln - vårt Roaring 20's- party! Alla trodde att det var inspirerat av "The Great Gatsby", vilket inte är fel det heller, men anledningen var helt enkelt min och Sebastians fäbless för årtiondets dekadens. Alla var så himla fina, jag var supernöjd med min outfit och vi hade fixat och donat så fint med snittar, macarons och musik. Tyckte det blev superlyckat och superroligt!

Vilka länder besökte du? Danmark (räknas knappt), Frankrike och Spanien.

 

Bästa köpet? Mina fina och dyra löparskor! Kändes som att springa på luft.

 

Gjorde någonting dig riktigt glad? Jag blev glad av massor av saker, men kanske lite särskilt att jag träffat så fina vänner i min nya klass.

 

Saknar du något från år 2013 som du vill ha år 2014? Hälsan. Under hösten har jag mått riktigt dåligt och har varit hos läkaren mer än vad jag varit sammanlagt under mitt liv. Förhoppningsvis är mina utredningar snart klara och vi hoppas att det är utan anmärkning. Sen vill jag må bra igen.

 

Vad önskar du att du gjort mer? Legat ned och läst böcker.

 

Vad önskar du att du gjort mindre? Grämt mig över saker på jobbet. Det är så inte värt att ägna fritiden åt det!

 

Favoritprogram på TV? Jag och Sebastian har plöjt så många olika serier! Fast vi tittar i princip aldrig på tv. Men två nya favoritserier blev "Orange is the new black" och otippat nog "The walking dead", finns på Netflix

 

Bästa boken du läste i år? "Glaskupan" av Sylvia Plath.

 

Största musikaliska upptäckten? Kan faktiskt inte komma på någon ny musikalisk upptäckt som jag gjort, lyssnat på same old same old.

 

Vad var din största framgång på jobbet 2013? En framgång var ju att bli erbjuden tillsvidareanställning!

 

Din största framgång på det privata planet? Just nu, efter en tuff höst, är det mycket små självklara saker som givit mig framgång.

 

Största misstaget? Jag försöker komma  på något som jag känner var ett misstag, men jag kan inte komma på något just nu.

 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag är ju mycket nöjd med mitt liv och de personer och de företeelser som är i det. Men utslaget har jag nog varit lite ledsnare totalt än vanligt, på grund av nästan-gått-in-i-väggen.

 

Vad spenderade du mest pengar på? Kläder och att äta ute antagligen.

 

Något du önskade dig och fick? Massor, bland annat Ray-Bansen som jag fick i födelsedagspresent, och antagningen till ett av Sveriges bästa masterprogram i sin kategori.

 

Något du önskade dig och inte fick? Tid.

 

 

Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Min pojkvän hade ordnat med en så fantastisk dag, jag har nog aldrig känt mig så mycket som ett födelsedagsbarn. Det började med en franskinspirerad brunch med några vänner hemma, sedan gick vi en lång solskenspromenad innan det var dags för nästa överraskning - som var två timmars segway-åkning. På eftermiddagen kom några av mina käraste vänner och grattade med presenter och världens godaste tårta.

 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Med risk för att låta tjatig, men ja - om jag inte oroat mig och stressat så mycket. Samtidigt ser jag inte saker direkt som misstag, jag tror sånt en upplever har något slags syfte. Jag har ett mycket mer hälsosamt synsätt till stress och jag har fått mycket mer personlig integritet på köpet. Ångra ingenting, det är mitt motto.

 

Vad fick dig att må bra? Mina vänner och min sambo.

 

Vem saknade du? Drabbas ju mer och mer av saknad av familjen och skulle vilja införa en regel att träffa dem mer. Och mest av allt lilla E, min systerdotter.

 

De bästa nya människorna du träffade? Alltså, mina kursare - vilket gäng? Underbara människor, helt enkelt.

 

Mest stolt över? Att jag tog steget ut i den tunna luften och kastade mig in i masterprogrammet för strategisk kommunikation.

 

Högsta önskan just nu? Bara att jag och mina nära och kära får leva och må bra.

 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Jag ska laga mer hälsosam mat med mycket grönsaker så att vi får i oss massor av energi och vitaminer, och vi ska börja (och har börjat) leva mer medvetet härhemma, viktigt! Funderar även på att börja engagera mig politiskt igen.

Jag vet inte om jag känner mig så särskilt stark i något speciellt plagg, jag känner mig stark i plagg som jag känner mig fin och bekväm i. Men ett nytt plagg för i år som får mig att känna mig lite power är min blazer från Zara. Jag har liksom inte haft någon blazer innan och jag tycker att det kan vara ett väldigt fint och rätt avslappnat plagg. Min blazer har väldigt fin fodring och är lite puffig vid ärmarna (alltså väldigt Sandrig) och jag känner mig sjukt klipsk i den.

Hej,

 

sedan ett tag tillbaka har vuxenpoängen trillat in i snabbare takt än förrut. Vad som började med små enstaka klirr har nu övergått nästan i ett ösregn. Jag känner hur jag blir mer och mer, som jag skulle kallat det under tonåren, en töntig och pinsam vuxen. Fast nu, som vuxen, tycker jag inte att det jag gör eller tycker är töntiga och pinsamma - snarare vettiga och förnuftiga!

 

Det senaste i samlingen av vett och förnuft är det här med cykelhjälm. Ju äldre jag mer, och ju mer jag cyklar i Malmö, desto mer medveten är jag om min egen skörhet. Jag kanske kan cykla ordentligt, men jag har ingen kontroll över bilisterna, till exempel. Och det är ju så dumt att riskera att skada sig för livet på grund av fåfänga (gäller inte bara cykelhjälm, OBS). Jag skrev för ett tag sedan om den uppblåsbara cykelhjälmen för den som inte vill offra frisyren, men tills jag har råd med en sådan tänker jag nu, snarast möjligt, skaffa mig en rejäl cykelhjälm. Så ordentlig och förnuftig är jag! Dessutom känns det som att cykelhjälm mer och mer trendigt (eller är det bara bland oss vuxna?) och ett tecken på medvetenhet. 

 

Kanske kan ni ge mig tips? Vilken cykelhjälm är snygg och bra och håller god kvalitet?

Dags att öppna lucka nummer 4 i Emily Dahls julkalender.

 

För ett tag sedan skrev jag lite om det i mitt stora nätshoppingsinlägg som du hittar här.

 

Jag köper gärna kläder, men det jag köper är saker som har god kvalitet och som jag räknar med att bära länge, under flera år. En del av favoritplaggen blir nästan som mina barn. Det är kanske inte jättemycket tips, men det här är i alla fall vad jag gör för att ge mina kläder ett längre liv.

 

 

• tvätta sällan, vädra ofta.

Jag försöker undvika att tvätta mina plagg i maskin så långt som möjligt eftersom det sliter så mycket på dem. Ofta räcker det med en ordentlig vädring. Har det kommit en fläck så kan det vara så att den faktiskt kan elimineras genom att punktbehandlas (diskmedel är en magic worker ibland, FYI). En kan använda sunt förnuft för att avgöra när plaggen verkligen behöver tvättas, men att slänga dem i tvättkorgen efter tre dagars användning, som jag gjorde förr, är mycket onödigt och sliter på både plagg och natur.

 

• kläddoktorn.

Jag blir så ledsen när mina favoritkläder går sönder, även när jag vet med mig att jag burit dem ofta. Men ofta kan man avhjälpa katastrofen själv med snabbfållning eller en snabb handsömnad (eller maskin, men det har jag ingen) av ett håll osv. Större eller svårare grejjer kan lämnas in till sömmerskan, jag har en jättebra som jag går till som inte tar så mycket för att laga eller rätta till kläder. Billigare än att köpa nytt hela tiden i alla fall.

 

• instant fixes

Strykning är ett jättebra och kanske bortglömt tips på hur du kan få ett tråkigt och sladdrigt plagg att kännas lyxihare och finare. Även om plaggen inte är så skrynkliga så kan en snabb strykning ge det där lilla extra som gör att det känns mycket finare att ha på sig. En annan snabbfix är avnoppning. Jag äger inte själv en avnoppningsmaskin i nuläget, även om det står på inköpslistan, men jag läste någonstans att man försiktigt kan dra en rakhyvel över nopporna och "raka" bort dem. Det gör jag ibland! Var försiktig bara så att du inte råkar raka hål i tröjan. Jag vet inte om detta är jättebra för plagget, men det är nog bättre än att dra av nopporna tänker jag,

 

 

Lucka nummer 3 i Emily Dahls julkalender.

 

De senaste åren har jag varit så dålig på att komma på önskelistor. Hemmet har börjat fyllas på med det vi vill ha och det känns som att jag i princip är nöjd med det jag äger. Såhär ser min blyga önskelista ut lite i år.

 

• pengar till/presentkort på sånglektioner

• tekannan i form av en elefant

• presentkort

• massage eller ansiktsbehandling

I lördags när jag vaknade och i vanlig ordning kollade Facebook first thing, läste jag något av det mest upprörande jag varit med om på länge. Jag var så arg och uppgiven att jag lade mig rakt på madrassen och grät. Jag pratar förstås om riksdagsledamot Maria Abrahamssons blogginlägg om huruvida en är höginkomsttagare om en ligger på 36.500:- plus, till exempel hennes egen lön som är 60.000:-. Då menar hon att hon inte är höginkomsttagare. Det är så mycket som är fel med detta blogginlägg så jag vet knappt vart jag ska börja. Blogginlägget är skrivet i samband med alliansens förslag att höja brytpunkten för statlig inkomstskatt, något som de inte verkar få majorietet för.

 

Men vi kan ju starta med den skeva verklighet som dagens höger verkar leva i, denna värld som präglas av egoism och enbart självrättfärdigande. Jag får lite Lyxfällan- vibbar. För varför skulle inte jag få bo i en dyr lägenhet på söder om jag nu vill det? Jo, det är klart, alla människor i Sverige har RÄTT att bo i en lägenhet centralt på Södermalm i Stockholm om de vill det. Men då ska jag de ha medel till det. Och varför ska vi höja gränsen för vad som är höginkomsttagare till, som Maria Abrahamsson menar bör vara någonstans över 60.000:-, för att en individ vill bo centralt i Stockholm? Men det är väl helt rättfärdigat att justera skatterna, minska välfärden och öka samhällsklyftorna för att vissa människor anser sig vara självklart berättigade till saker i en värld där de är verkar tro att en kan få allt en vill ha på en gång.

 

 

Jag känner en del människor som bor i Stockholm som inte tjänar ens i närheten av de summorna, och mig veterligen lever de väldigt bra liv. De bor visserligen inte i supercentrala Stockholm, men ändock i Stockholm. Jag råkar också veta, att snittlönen i Stockholm ofta ligger lite över genomsnittet just för att det är dyrare att leva och bo där.

 

Men det är ju inte detta som är det värsta. Det höginkomstintagaren Maria Abrahamsson är "mer än lindrigt oroad" över är cirka 262:- i månaden mer som dessa människor, hon inkluderad, annars kommer få betala i inkomstskatt. Cirka en halv klippning i hennes fall.

 

Det är ju direkt pinsam.

 

Glad första advent!

 

Igår bjöd vi över till det årliga adventmyset, som har varit tradition sedan en kort tid efter att jag flyttat hemifrån. På lördagen hade vi pyntat och hängt upp gardiner och stjärnor, och igår gick vi mest och adventsmyste hela dagen mellan lussekattsbak och glöggkok.

 

 

Välkommen in i vardagsrummet. Gardinerna är lite korta, men det ser nästan ut som att det skulle vara så! De är från mitt gamla flickrum och jag har helt enkelt inte haft lust att leta nya. Men jag tycker att de fungerar väl fortfarande!

 

Emily Dahl har, för vilket år i rad vet jag inte, skapat en "Berätta om"-julkalender. I år är tema mode. Jag brukar försöka hänga med i berättandet, så vi går ut tappert och ser hur det artar sig. Klicka på Emilys namn för att komma till hennes blogg och för att läsa mer om julkalendern.

 

Årets första lucka är Berätta om din stil.