Veckans fina

Valborg valborg valborg. Hur många är trötta på att jag traggar om valborg? Det struntar jag i - VALBORG!

Häng i stadsparken med de jag tycker om allra mest, fest med de jag tycker om allra mest. What's not to like about it?

Veckans känga

När det skiter sig för en själv när man är hjälpsam. Det är väl inte så det ska fungera? Det du ger får du tiofalt tillbaka, eller hur var det? Jag vill reklamera, det är något fel på systemet!

När natten kommer
står jag på trappan och lyssnar,
stjärnorna svärma i trädgården
och jag står ute i mörkret.
Hör, en stjärna föll med en klang!
Gå icke ut i gräset med bara fötter;
min trädgård är full av skärvor

Dikter är inget jag läser fasligt ofta. Skrev gjorde jag en del i min sena tonårs svårmod, men läst har jag aldrig riktigt gjort.

'
Det finns två undantag (förutom enstaka stycken som etsat sig fast i hjärtat): Dan Anderssons dikter är skärande vackra och mörka, och Edith Södergran, vars dikter är drömlikt klingande och skira som spetstyg. Dikten här ovan är signerad Edith Södergran. Jag märker att Dan Anderssons sinnesstämning inte riktigt passar mig för tillfället. "Svarta ballader" är dikter för höstens sprakande eldar och kalla tår.

Det är nästan litet lockande att vara med på Boobquake (läs "nästan"). Bara för att få empiriska bevis för eller emot den där böneledarens konstiga uttalande:

Många kvinnor som inte klär sig anständigt leder unga män vilse, fördärvar deras kyskhet och sprider otrohet i samhället, vilket ökar jordbävningar.

Suuck.

Det är ungefär som den där prästen som varnade för att sätta upp porslins- och plasttomtar till julen, för tomtar är minsann onda varelser som kommer att leda oss alla straight to hell. En gipstomte i trappan gör dig till syndare och leder världen till fördärv. Otroligt rimligt.

Föräldrarna gick med i Facebook först och främst för att snoka. Sedan råkade mamma acceptera ett får från en faster, och så vart karusellern igång. Jag pratar förståss om fenomenet Farmville.

Nu är jag hemma över helgen, och ni ska bara höra hur dialogerna låter; (med reservation för eventuella fel- jag vet inte exakt hur det låter på Farmville, eller hur det går till) "Har du accepterat hönshuset?", "Hon tog tre katter, och jag fick ingen!", "Säg till dina arbetskamrater att sluta skicka plankor, annars tar jag bort dem som grannar", "vilket brye den och den har och pakter hit och konspirationer dit, vilket fusk!", "Titta vilken stor vindmila jag har!"

Ja. Det är litet som dokusåpan Farmen i virtuell version, tänker jag.

... undrar vad vulkanen gör med hennes vän som skulle rest från Sydafrika igår.

... tycker synd om Sanna vars dator har gått sönder. Den andra datorn på mindre än ett år. Snell dator, säger jag och klappar min egen. Snella datorr, ente gå söner!

Veckans fina:

Hej där du som läser!

Veckans känga:

Textanalyser. Fy. Fy. Jag vill krypa ur skinnet och jag vill plocka ut hjärnan och krama ur den för att ställa den tillrätta. Det fina i kråksången får väl vara att jag har en duktig medarbetare som har bra idéer. Det är bara själva uppgiften som ska ha en stor, smutsig känga därbak.

Efter en utdragen tid mellan morgonen och klockan 12, med tokiga textanalyser på timplanen, så spankulerade den egna personen såväl som min kursarkollega (som finnes vara en väldeligen kapabel böna) ner till den kostbara gymkiosken och anskaffade förtäring och konfekt.
Assistansen gav en vink om en aktuell Marabou- kaka som har späda fragment polkagris i sig, och det visade sig vara ett prima förvärv.

Somliga går med trasiga skor, och jag är en av dem. Mina converse har i tre år varit mina älskade favoriter, men deras allt mer påtagliga sönderfall har börjat göra sig påminnt; de läcker vatten som såll, sulorna är fulla med hål och någon liten plastbit sticker ut därbak och ger mig skoskav.

Rest in peace.

När jag köpte dem 2007 kostade de femhundra kronor. Jag höll därför på att sätta maten i halsen (inte för att jag åt, men bildligt talat) när jag såg att samma affär nu höjt dem till sjuhundra.
Hujedamig vilka i-landsbekymmer jag har!

Veckans fina:
Allt som har med vår att göra; vårsol, vårblommor, vårkänslor, vårglass.

Veckans känga:
Rent kollektivt till allt som har med tentor och skoluppgifter att göra. Jag vill skrika att jag inte har tid för det är så mycket annat kul som händer. Jag tror dock inte att universitetet tycker att det är en skälig ursäkt.

Bloggen verkar vara osynlig för besökare i nuläget, tack så mycket blogg.se, men ni får i alla fall ett rykande färskt inlägg när ni kommer in här igen. Och Limpi, självklart ska jag bjuda dig på dressing! Jag tänker himmelsk dressing och grönsaksstavar!

Finns inte så mycket mer att säga än att i helgen drar jag till Örebro för Gröna Studenters årsmöte och att jag håller på att stressa ihjäl mig i min vilja att kombinera det jag måste göra med det jag vill göra. Vill-lägret inkluderar bland annat pianoläxa och vänner av olika slag. Dumma universitetsliv, jag orkar inte göra dina dumma textanalyser och du är så duuum!

Veckans fina
Det mesta denna veckan, och förra, har varit fint. Men om jag måste välja en sak så får veckans fina gå till mina nya lärare, som är både underhållande, snälla, pedagogiska och odammiga.

Veckans känga
Går till den svenska äldrevården. Grattis, ni har just slagit ert eget rekord och gått under lågvattensmärket vad gäller människovärde. Kom ihåg att det ni ger nu kommer att komma tillbaka till er själva en dag när ni sitter på ålderns höst (lägg noga märke till att det inte är äldrevårdspersonalen som är "ni"; det är de som tar dessa beslut, de som drar in på pengar, det är de som är "ni". Jag vill tro att vårdpersonalen gör vad de kan med de medel de har. Jag vill hoppas det).

Igår rörde jag ihop den godaste dressingen som någonsin existerat på denna jord, den var så god att jag nästan löstes upp i atomer (och min granne höll med). Receptet är baserat på ett recept jag fick av en kompis, men med några små ändringar.

3 dl Creme Fraiche

1 msk vinäger

1/2 msk honung

Salt

Peppar

Persilja

1/2 tsk timjan

1 pressad vitlöksklyfta

Till det åt jag ugnsstekta rotsaker, men jag tänker att man kan doppa gurkstavar och chips i den också, och ha den till en massa annat.

Igår tittade jag lite på världens vackraste "Försoning". Inte hela, jag var trött och skulle upp och jobba idag. Men inatt drömde jag väldigt märkliga drömmar som kändes helt verkliga, och den bästa delen var den när jag fick till skänkes den underbara gröna klänningen som Keira Knightley bär i filmen. Fick! Jag var så glad och trodde knappt att det var sant (och det var det ju inte heller, tyvärr).
Jag drömde även att alla människor på Jorden bara försvann och att det bara var jag och några till, som sprang runt i ett Lund som hade blivit litet av en spökstad. Ni vet, mörk och ruggig. Tänk lite som i filmen "Silent Hill".

För er som inte har sett Cecilia i "Försoning" någon gång kommer här en bild som är lånad härifrån.

Ps. Jag vill ha hennes hår också. Tack!

Photographer: Minna Nilsson / synvinklar.se









Det är duktiga Minna som har fotat dessa fina bilder, och många många flera. Titta själva på hennes hemsida!