Alexander Rybaks nya album "No boundaries" ligger ute på Spotify.

Förra plattan, "Fairytales", tyckte jag väldigt mycket om, den dåliga kritiken till trots. Underbara "Roll with the wind" fångade mitt hjärta och var tillräckligt bra för att Rybak skulle spela in en svensk verion av den - tillsammans med våra egna folkloristiska Timoteij.

"No boundaries" har också fått ganska dålig kritik. Jag tycker om den  för att den har det där Rybakianska stilen som jag tycker om. Men om sanningen ska fram så låter den alldeles på tok för likt den första plattan. Fiolstyckena är lika underbara. Melodiernas refränger är nästan bara som remakes på refrängerna från förra skivan. På en av låtarna sjunger han till och med rent av dåligt. Gulligt Rybak, men inget album som går till världshistorien.