en gammal dikt

Lovlilett
Violett
Skorna som du bär
Dansar över sjön.

Lovlilett
Gullpaljett
fållas över kjolen
skönare än solen

Lovlilett,
du är mätt
av all "kärlek" som du fått.
Du, som jämt har
fångat allt
i fjäderprydda vingar,
släpper allt,
gråter salt,
plockar guld från dina fingrar

Lovlilett,
det är lätt
att tro det som är lögn.
Man vaggas in i
otrygg sömn 
i drömlöshetens boning


Det ni säger

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0