I två dagar i rad nu har jag fått höra att jag inte låter som en riktig skåning.
Först var det hyresvärden som pratade göteborgska: "Jaså, så du är skåning, du lät inte så".
Sedan min fina jobbarkompis som fann det lustigt att jag sa "toffeln" istället för "tofflen" och "nyckeln" istället  för "nycklen".

Det är kanske dags att börja bre på ordentligt, för att liksom sudda ut alla frågetecken?

De ä sau himst mögigt härhimma, faur tau eitt redit staurröj!



Förresten så saknar jag när mitt hår var såhär fint, nyklippt och nyslingat. Jau skau ringa min redit skaunska släkting sau hun faur fixa hauret pau mi.