nocturne

Det finns inget som lugnar min hjärna och vyssjar mina skrikande öron mer än att sätta igång det tunga och behagliga ljudet av pianotangenter som spelar Chopins nocturner. Speciellt nocturne op 9 no 2. Det är som bomull, som himelen för mina öron och för huvudet.

Det låter som tända ljus i mörkret, som en månskära på midsnattsblå himmel, som en stjärnklar kväll, som mjuka regndroppar på ett kronblad, som bläddrandet i en älskad bok med tjocka, mjuka sidor, som en tyst och ensam skogstjärn.
Så låter det.


Det ni säger

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0