Hej Lund, nu är jag tillfälligt tillbaka efter fyra dagar i norra Skåne. Jag ser att du har förändrats sedan sist! När jag vill åka till stan finns det nästan ingen att be om sällskap, för alla har åkt hem över sommaren. Det finns såklart några undantag, två av mina favoriter finns ju kvar. Det är viktigt.

Idag tog jag din busslinje 4 till stan. Det var mest rea överallt så jag hittade ingen midsommarklänning. Men jag hittade två söta tanter med silvrigt hår. Den ena pekade på gladiatorsandalerna på den bleka skyltdockan. "Sådana där skor är väldigt inne" förklarade hon från sin väninna som inget hörde. "Va?" "Jo, jag sa att sådana där skor, de är väldigt inne". Sedan log de och gick. Solen sken på torget och kullerstenar och bänkar var upptagna av vilande och solande lundensare.

Trots avsaknaden av studenter så var bussen hem proppfull. Jag klev på tidigt och fick plats. Där satt jag tills en gråsjaskig farbror, som just hade skrikit åt en stackars kille som råkade stå lite ivägen, kom och skrek på mig. Jag var nästan rädd att bli tillappad. När jag kom hem var jag arg så jag skakade, arg för att jag tillät honom att behandla mig så och arg för att jag tog åt mig vad en galen karl med håret på ända förpestar omgivningens tillvaro med.

Men annars Lund, så är jag så glad att vara tillbaka. Jag önskar att jag inte behöve åka igen. Att jag fick stanna här jämt.

Tack Lund för att du är så bra!