Man kunde tycka att jag skulle vara mer stressad än vad jag är. Faktiskt.

Jag har en workshopsrapport som ska lämnas in i övermorgon, och jag är inte alls klar och har knappt börjat och alla andra synonymer till det. Men jag är en kissekatt (tror jag). Landar för det mesta på benen och skulle jag falla snett så reser jag mig väl igen.
Om det bara inte vore så förbaskat tråkigt att forska. Jag ser framemot arbetslivet. Två år, sedan hoppas jag att det räcker.