Något äldre började jag umgås med kvarterets alla ungar. Jag var en riktig pojkflicka och tyckte om att följa med grannbarnen och klättra i träd, åka rullskridskor på nylagd asfalt och härja på lekplatsen. De äldre grannarna blev jag också god vän med, alldeles särskilt farbrorn mitt emot och damen som var matte till den söta hunden Picasso (som jag försökte rymma iväg med en gång). Jag har alltid tyckt om att prata med äldre. Men samtidigt som jag alltid, alltid varit pratkvarnen och tyckt om att leka och prata med folk så var jag också lite blyg i början när jag träffade nya människor.

Mina bästa leksaker var länge bilar och bilgaraget jag hade till, dockor och Barbie kom i andra hand. Alltid, alltid hände det något roligt och jag var alltid med på att hitta på saker som jag kanske inte riktigt fick. Som att såga ner spädbjörkar tillsammans med grannpojken för att bygga en stuga eller åka rutschkana nedför samme grannpojkes mammas vindruta på bilen. Impulsiv är nog ordet jag letar efter här.

I vårt fotoalbum hemma finns bilder från min födelse. På en bild när jag är alldeles alldeles nyfödd ser man hur jag ler istället för att gråta. Och jag tror att man skulle kunna säga att jag var en väldigt glad och bekymmerslös unge, fast med samma heta temperament som jag alltid haft.