en gång fann jag min själsfrände för en eftermiddag
jag delade väg med skymningen,
mötte en gåtfull katt som ledde mig hem
2 april 2007
Tröttast jag vandrade ut en kväll
och mötte mig då en liten lustig vän.
Hon lämnade stigen och efter jag följde,
undrandes vad hon med detta röjde.
Så en sekund och tusen ord senare
in i Skymningslandet jag mig letade.
En stum liten stuga med tårar i diket
hälsade mig ovant "välkommen till himmelriket".
Små blyga violer dansade där
med en vildhet som gjorde mig svindlande kär.
Jag älskar en trädgård i Skymningslandet.
Det ni säger
Trackback
