Under nattliga promenader från en busshållsplats långt borta får tankarna djupare tendenser än vanligt. Man tänker till exempel på att man får faktiskt inte tjuvkika på facit och sedan gå tillbaka och göra om livet. Det är lite läskigt men samtidigt sporrande. För jag tänker att jag tar hellre chanser nu än inser alldeles försent att jag borde ha gjort det.