Jag tänkte först fylla i en lista med 50 frågor. Sen kom jag på att det inte är någon som kommer orka läsa hela den listan så jag kör veckans fem bästa istället, det är nästan lika bra! Idag är det dags för veckans fem bästa, den här gången har jag valt ut fem av mina bästa låtar. 

Calleth you, cometh I, The Ark

The Ark är mina, nu och för alltid. Det är svårt att välja om det är It takes a fool to remain sane eller Calleth you, cometh I som är den bästa. Jag hörde Ola Salos röst första gången i Voxpop när jag var 13 och det var inte alls min typ av musik. Jag lyssnade hängivet på Aaron Carter och radiopop. Sånthär var jag inte van vid. Eccho Chamber vann långsamt mitt hjärta och jag var helt övertygad när jag hörde It takes a fool to remain sane. Calleth you, cometh I är en energifull låt i högt tempo, och som alltid i The Arks låtar en väl genomtänkt och vacker text. 

Eloise, Arvingarna

Min systerdotter ska döpas till Eloise efter min och min systers kanske ganska otippade favoritlåt. Det här är schlagerdängan av schlagerdängor och Arvingarna är ett dansband som jag verkligen tycker är bra. Första gången jag hörde den var jag väl en fyra-fem år gammal, vi lyssnade på den en hel sommar vart vi än åkte i mammas bil. Pampig och glammig med en massa klyshig text och Caspers göteborgssång. 

O mio babbino caro, Gianni Schicchi/Maria Callas

Ännu mer otippat är det kanske att jag lyssnar på opera. Det gör jag egentligen inte, men jag hittade den här på en avslappningsskiva och jag tycker att den är så offantligt vacker. Det är en sådan låt som jag tycker är vacker fastän jag inte kan sätta fingret på det ens lite. Jag förstår inte så mycket av texten, jag vet bara att låttiteln betyder ungefär "min kära lilla pojke". Testa och se vad du tycker!

Nocturne no 9, op 2, Frederic Chopin

Oavsett om jag har huvudvärk, ont i magen eller bara känner att hela livet är upp och ner så är Chopins nocturner den tveklöst bästa medicinen. Redan under det inledande pianoklinket i just den här nocturnen känns det hur allt bara rinner av en och det bildas ett dimljuvt lugn i rummet. 

Här kommer lyckan för hundar som oss, Håkan Hellström

Jag har aldrig direkt lyssnat på Håkan Hellström. Ni vet, jag har hört några låtar som är bra men jag har aldrig fastnat i den Håkan Hellström- hysteri som varit bland Sveriges flickor. Min pojkvän lyssnar dock mycket på Håkan Hellström och i och med det har jag också gjort det. Den här låten tycker jag är så bra, och den kommer för alltid att påminna mig om den våren 2012 när jag var nykär, sjuk jämt, spenderade en helg på ett hotellrum i Göteborg och stressade över examen och uppsats. En jävligt bra vår. Det jag mest fastnade för var textraden "Kastar sten på solen för jag hatar den". Precis så kan det kännas ibland.